Suencuek 8

1 Tedae Pathen loh Noah khaw, mulhing boeih khaw, amah neh lawng khuikah aka om hmaih rhamsa boeih khawa ngaidam. Te dongah Pathen loh diklai ah khohlia tueih tih tui khaw hnop uh.

Då tänkte Gud på Noa och på alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan;

2 Te phoeiah tuisih laedil neh vaan bangbueta biing tih vaan lamkah khonal tea paa sak.

och djupets källor och himmelens fönster tillslötos, och regnet från himmelen upphörde.

3 Diklai hman kah tui te khaw rhaeng. Tui te tla tih, rhaeng tih, khohnin ya sawmngaa boeih vaengah kak.

Och vattnet vek bort ifrån jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga.

4 Te phoeikaha hla rhih hla hnin hlai rhih vaengah lawng te Ararat tlang ah duem.

Och i sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden, stannade arken på Ararats berg.

5 Tui aka omrhoek te khaw hla rha khuiah voehvoeh kak tiha hla rha vaengkah lamhmacuek khohnin ah tlang somrhoek te tueng.

Och vattnet avtog mer och mer intill tionde månaden. I tionde månaden, på första dagen i månaden, blevo bergstopparna synliga.

6 Te phoeiah omtih hnin likipa boeih vaengah Noah loh lawng kah bangbueta saii tea ong.

Och efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort på arken,

7 Te phoeiah vangak tea tueih hatah diklai ah tuia haang due dong, cet tih voei bal.

och lät en korp flyga ut; denne flög fram och åter, till dess vattnet hade torkat bort ifrån jorden.

8 Te phoeiah diklai hman kah tui kak te aka so ham amah taengkah vahui tea tueih.

Sedan lät han en duva flyga ut, för att få se om vattnet hade sjunkit undan från marken.

9 Tedae diklai hman boeih te tuiloh a khuk dongah vahui kho kah a khopha ham ngolbuel hmu pawt tih Noah taengah lawng khuila bal. Te vaengah a kuta yueng pah tih vahu te a loh phoeiah lawng khuilaa khuen.

Men duvan fann ingen plats där hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten betäckte hela jorden. Då räckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.

10 Te phoeiah hnin rhih koepa rhing tih lawngkhui lamkah vahui te koepa tueih.

Sedan väntade han ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan än en gång flyga ut ur arken.

11 Hlaem vaengah vahui te amah taengla ham paan hatah a hmui dongah olive hnah thingsuep pueng ne. Te dongah diklai kah tui kak coeng tila Noahloh a ming.

Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden.

12 Te phoeiah hnin rhiha rhing bal tih vahui tea tueih dae anih taengla koep bal voel pawh.

Men han väntade ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan åter flyga ut; då kom hon icke mer tillbaka till honom.

13 Kum ya rhuk neh kum khat, hla lamhmacuek, lamhmacuek khohnin ah diklai hmankah tui te kak. Te dongah Noah loh lawng kah imphu tea khoe tiha sawt vaengah diklai hmante phueihuetlaa hmuh.

I det sexhundraförsta året, i första månaden, på första dagen i månaden, hade vattnet sinat bort ifrån jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg nu att marken var fri ifrån vatten.

14 Te dongaha hla bae hnin kul neh hnin rhih nen tah diklai phuei coeng.

Och i andra månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, var jorden alldeles torr.

15 Te phoeiah Pathen loh Noah tea voek tih,

Då talade Gud till Noa och sade:

16 “Namah khaw, na yuu khaw, na carhoek khaw, namah taengkah na langa rhoek khaw, lawngkhui lamkah halo laeh.

»Gå ut ur arken med din hustru och dina söner och dina söners hustrur.

17 Pumsa boeih khuiah namah taengkah aka om mulhing boeih neh vaa boeih khaw, rhamsa neh diklai ah rhuicai aka yuel boeih khaw diklai ah luem tiha pungtai vaengah diklai ah ping sak ham namah taengah khuen rhoe khuen,” a ti nah.

Alla djur som du har hos dig, vad slags kött det vara må, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som röra sig på jorden, skall du låta gå ut med dig, för att de må växa till på jorden och vara fruktsamma och föröka sig på jorden.»

18 Te dongah Noah neh a carhoek khaw, a yuu neh a langa rhoek khaw, hmaih halo uh.

Så gick då Noa ut med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur.

19 mulhing boeih neh rhulcai boeih khaw, vaa boeih neh diklai ah aka colh boeih lawng dong lamloh amah huiko neh pawk uh.

Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slags djur som röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sina släkten.

20 Te phoeiah Noah loh BOEIPA taengah hmueihtuka suem. Rhamsa boeih khuikah aka caih neh vaa boeih khuikah aka caih tea loh tih hmueihtuk dongah hmueihhlutnahlaa nawn.

Och Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret.

21 BOEIPAloh a hmuehmuei tea huep vaengaha botui. Te dongah BOEIPA loh a lungbuei ah, “Hlang kah lungbuei benbonah he a camoe lamkah thae cakhaw hlang kong ah diklai te thaephoei thil ham ka khoep voel mahpawh. Te dongah mulhing boeih ka saii vanbangla ngawn ham ka khoep voel mahpawh.

När då HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han vid sig själv: »Jag skall härefter icke mer förbanna marken för människans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen. Och jag skall härefter icke mer dräpa allt levande, såsom jag nu har gjort.

22 Diklaia tue boeihaom khuiah cangti tue neh cangah tue khaw, khosik neh khobae khaw, khohal neh sikca khaw, khoyin neh khothaih khaw paa uh mahpawh,” a ti.

Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.»

A Dove is Sent Forth from the Ark