Ezekiel 43
1 Te phoeiah kai te vongka taengla n'caeh puei. Vongka te khothoeng longpuei la mael.
Och han hade mig åter till den porten österut.
2 Te vaengah Israel Pathen kah thangpomnah tah khothoeng longpuei lamloh tarha ha thoeng. A ol te tui yet ol bangla lo tih diklai te a thangpomnah neh a tue.
Och si, Israels Guds härlighet kom östanefter, och fräste lika som ett stort vatten fräser, och det vardt ganska ljust på jordene af hans härlighet.
3 Mueimae pakhat te a mueimae phek ka hmuh. Khopuei phae ham kai taengla ha pawk vaengkah ka hmuh mueimae phek la om. Mangthui khaw Kebar tuiva kah ka hmuh mueimae bangla om tih ka maelhmai te ka buenglueng.
Och det var rätt såsom den synen, som jag sett hade vid den älfvena Chebar, då jag kom, att staden skulle förstörd varda; då föll jag neder uppå mitt ansigte.
4 Te vaengah BOEIPA kah thangpomnah tah khothoeng longpuei lamloh a hmai vongka longah imkhui la kun.
Och Herrans härlighet kom in uti huset genom den porten österut.
5 Te phoeiah Mueihla loh kai te m'pom tih vongtung khui la kai te n'khuen. Te vaengah im te BOEIPA kah thangpomnah neh tarha bae.
Då upptog mig ett väder, och förde mig in uti den inra gården; och si, huset var alltsammans ljust af Herrans härlighet.
6 Te vaengah im lamloh kai m'voek te ka yaak tih kai taengah aka pai hlang pakhat om.
Och jag hörde ena röst utu huset, och en man stod när mig.
7 Te phoeiah kai taengah, “Hlang capa aw, he he ka ngolkhoel hmuen neh ka kho kah khopha hmuen ni. Israel ca rhoek lakli ah kumhal duela kho ka sak pahoi vetih ka ming cim te amih Israel imkhui neh a manghai rhoek loh a pumyoihnah nen khaw a hmuensang kah a manghai rhok nen khaw poeih uh voel mahpawh.
Han sade till mig: Du menniskobarn, detta är min stol, der jag uppå sitter, der jag evinnerliga uti bo vill ibland Israels barn; och Israels hus skall icke mer orena mitt helga Namn, hvarken de eller deras Konungar, genom deras horeri, och genom deras höjder och grifter, der deras Konungar uti ligga;
8 A cingkhaa te ka cingkhaa taengah, a rhungsut te ka rhungsut taengah a khueh uh tih kai laklo neh amih laklo ah pangbueng ni a om coeng. Ka ming cim he amamih kah tueilaehkoi a saii uh neh a poeih uh. Te dongah ni ka thintoek ah amih te ka thup.
Hvilke sin tröskel satte vid min tröskel, och sina dörrar vid mina dörrar, så att der icke var utan en vägg emellan mig och dem; och orenade så mitt helga Namn, genom sin styggelse som de gjorde; hvarföre jag ock förtärde dem i mine vrede.
9 Amih kah pumyoihnah neh a manghai rhok te kai lamloh lakhla laeh saeh. Te daengah ni amih lakli ah kumhal duela kho ka sak eh.
Men nu skola de bortlägga sitt horeri och sina Konungars grifter ifrå mig, så vill jag bo när dem evinnerliga.
10 Nang hlang capa aw, Israel imkhui taengah im kawng te puen pah. Te daengah ni amamih kathaesainah dongah a hmaithae uh vetih a cungkuemnah nen khaw a nueh u eh.
Och du menniskobarn, visa Israels huse templet, att de måga skämma sig vid sina missgerningar, och låt dem taga sig en fazun deraf.
11 Im kah a khui a lam a saii uh boeih te a hmai a thae uh atah a hmuenmol khaw, a thoengnah neh a kunnah khaw, a khui a lam boeih neh a khosing boeih khaw, ka khui ka lam boeih neh a khui a lam khaw, a olkhueng cungkuem dongkah a olkhueng khaw amih te ming sak. Amih mikhmuh ah daek lamtah a khui a lam boeih ngaithuen uh saeh. Te daengah ni a khosing boeih te a vai uh eh.
Och när de nu skämma sig vid alla sina gerningar, så visa dem skapnaden och fazunen af huset, dess utgång och ingång, och allt dess sätt, ordning, seder och rätter; och skrif dem det före, att de dess sätt och seder hålla måga, och göra derefter.
12 He tah tlang som im kah olkhueng ni. A khorhi kaep, kaep boeih tah cim rhoela cim. He he im kah olkhueng ni ne.
Men så skall man hållat i husena; på bergshöjdena, så vidt som det begripet är, skall det aldrahelgasta vara; si, så skall det hållas i husena.
13 He rhoek he a dong la a dong vaengkah hmueihtuk cungnueh coeng ni. Te te dong khat neh kutsom pakhat lo. Tungngol dong khat lo tih a daang dong khat neh a rhi hmoi ah khap at phueih om. He tah hmueihtuk dongkah sawn bong ni.
Men detta är måttet af altaret, efter den aln som en tvärhand längre är, än eljest en aln: dess botten är en aln hög, och en aln bred, och altaret räcker upp till listan, som är allt omkring en spann bred; och detta är höjden af altaret.
14 Diklai tungngol lamloh tungkha hmui hil dong nit neh a daang dong khat lo. Tungkha ca lamloh tungkha puei duela dong li neh a daang dong khat lo.
Ifrå bottnen på jordene intill nedra steget äro två alnar till höjden, och en aln till breddena; men ifrå det mindre steget intill det större äro fyra alnar höjden, och en aln bredden;
15 Hmueihtuk tlang te hmueihtuk lamloh dong li hil a ki pali la cawn hang.
Och HarEl fyra alnar hög, och ifrå AriEl uppåt fyra horn.
16 Hmueihtuk te a yun hlai nit, a daang hlai nit neh a vae pali la hniboeng bangla om.
Och AriEl var tolf alnar lång, och tolf alnar bred, i fyrkant.
17 Tungkha te a yun hlai li neh a daang hlai li lo saeh. A vae pali neh a rhi taengah dong kaek neh a tungngol te a kaepvai duela dong khat lo. A tangtlaeng te khothoeng la hooi saeh,” a ti.
Och en skifva var öfver stenenom fjorton alnar lång, och fjorton alnar bred, i fyrkant, och en lista gick der allt omkring, en half aln bred; och dess botten var en aln hög, och dess trappor voro österut.
18 Te phoeiah kai taengah, “Hlang capa aw, ka Boeipa Yahovah loh he ni a thui. A soah hmueihhlutnah khuen ham neh a soah thii haeh ham hmueihtuk kah khosing he amah a saii khohnin ah coeng.
Och han sade till mig: Du menniskobarn, detta säger Herren Herren: Detta skall vara altarets brukning, när man offrar, att man lägger der bränneoffer uppå, och stänker der blod uppå.
19 Te dongah Levi khosoih rhoek taengah pae kuekluek laeh. Amih Zadok tiingan lamloh ka taengah ha yoei uh. He tah ka Boeipa Yahovah kah olphong ni. Vaitotal te kai aka bong la, saelhung ca te boirhaem la om saeh.
Och Prestomen i Levi utaf Zadoks slägt, hvilke framför mig gå till att tjena mig, säger Herren Herren, skall du få en ung oxa till syndoffer.
20 A thii te lo lamtah a ki pali dongah khaw, tungkha bangkil pali dongah khaw, a rhi kaepvai ah hluk. Te dongah te te cim sak lamtah dawth kuekluek.
Och af hans blod skall du taga, och bestänka dermed dess fyra horn, och de fyra hörnen af skifvone, och omkring listona; der skall du skära det med och försonat;
21 Vaitotal te boirhaem la khuen lamtah rhokso voel kah im hloeh ah hoeh.
Och skall taga syndoffrens oxa, och uppbränna honom enstads i husena, som dertill skickadt är, utanför helgedomen.
22 A hnin bae ah maae ca hmabuet te boirhaem la khuen. Te vaengah hmueihtuk te vaitotal neh a ciim uh bangla ciim uh saeh.
Men på annan dagen skall du offra en getabock, den utan vank är, till ett syndoffer, och skära altaret dermed, lika som det med oxanom skärdt var.
23 Na ciim bawt bawt ah saelhung ca khuikah vaitotal hmabuet neh boiva khui lamloh tutal hmabuet te na nawn ni.
Och när det skärandet skedt är, skall du offra en ung stut, den utan vank är, och en vädur af hjordenom utan vank;
24 Te te BOEIPA mikhmuh la khuen lamtah khosoih rhoek loh lungkaeh phul thil saeh. Te phoeiah BOEIPA taengah hmueihhlutnah la khuen saeh.
Och skall offra dem båda för Herranom, och Presterna skola strö salt deruppå, och skola så offra dem Herranom till bränneoffer.
25 Hnin rhih khuiah saii lamtah, hnin at dongkah boirhaem la maae khaw, saelhung ca khuikah tah vaitotal khaw, boiva khuikah tah tutal khaw a hmabuet te nawn uh saeh.
Alltså skall du i sju dagar, den ena efter den andra, dageliga offra en bock till syndoffer, och de skola offra en ung stut, och en vädur af hjordenom, de både utan vank äro;
26 Hnin rhih khuiah hmueihtuk te dawth uh saeh lamtah caihcil uh saeh. Te daengah ni a kut, a kut ah a cung u eh.
Och skola alltså försona altaret i sju dagar långt, och rena det, och fylla sina händer.
27 Khohnin te cup tih hnin rhet dongla ana om ni. Te phoeiah tah nangmih kah hmueihhlutnah neh rhoepnah te khosoih rhoek loh hmueihtuk dongla khueh uh saeh lamtah nangmih te kan moeithen bitni. He tah ka Boeipa Yahovah kah olphong ni,” a ti.
Och efter de sju dagarna skola Presterna på åttonde dagen, och sedan alltid, offra på altarena sitt bränneoffer och tackoffer; så vill jag vara eder nådelig, säger Herren Herren.
