Ezekiel 14
1 Israel patong rhoek khui lamkah hlang rhoek te kai taengla ha pawk uh tih ka mikhmuh ah ngol uh.
Och till mig komma någre af de äldsta i Israel, och satte sig när mig.
2 Te vaengah BOEIPA ol te kai taengah ha pawk tih,
Då skedde Herrans ord till mig, och sade:
3 “Hlang capa aw, he kah hlang rhoek he a lungbuei ah a mueirhol a khueh uh. Amamih mikhmuh ah a thaesainah hmuitoel a khueh uh. A toem ham khaw amih te ka toem aya?
Du menniskobarn, desse männerna hänga med sitt hjerta intill sina afgudar, och hålla fast uppå sins horeris förargelse; skulle jag då svara dem, när de fråga mig?
4 Te dongah amih te voek lamtah amamih te thui pah. Ka Boeipa Yahovah loh he ni a. thui. Hlang khaw Israel im kah hlang tah a lungbuei ah a mueirhol a khueh tih a mikhmuh ah amah kathaesainah hmuitoel a khueh phoeiah tonghma taengla pawk. A mueirhol khuehtawn neh aka pawk te BOEIPA kamah loh ka doo ni.
Derföre tala med dem, och säg till dem: Detta säger Herren Herren: Hvilken menniska af Israels hus hänger med sitt hjerta intill sina afgudar, och håller fast uppå sins afguderis förargelse, och kommer till Propheten, så vill jag, Herren, svara honom, såsom han förtjent hafver med sitt stora afguderi;
5 Te dongah Israel imkhui te amamih kah lungbuei bangla tuuk ham om. Amih boeih te amamih kah mueirhol dongah ni kai taeng lamloh a kholong uh.
På det Israels hus skall bedraget varda i sitt hjerta, derföre att de ifrå mig trädt hafva, genom mångahanda, afguderi.
6 Te dongah Ka Boeipa Yahovah loh a thui he Israel imkhui taengah thui pah. Yut uh lamtah na mueirhol taeng lamloh mael uh. Nangmih kah tueilaehkoi cungkuem taeng lamloh na maelhmai te mangthuung laeh.
Derföre skall du säga till Israels hus: Detta säger Herren Herren: Vänder eder om, och träder ifrån edart afguderi, och vänder edor ansigte ifrån all edor styggelse.
7 Te dongah hlang he Israel imkhui kah hlang khaw, Israel khuikah aka bakuep yinlai khaw kai te n'hai. Te dongah a lungbuei ah a mueirhol a khueh tih a mikhmuh ah amah kathaesainah hmuitoel a khueh. Tedae anih lamloh kai he toem ham tonghma taengla pawk kai BOEIPA kamah loh anih te ka doo ni.
Ty hvilken menniska af Israels hus, eller någor främling, som i Israel bor, viker ifrå mig, och med sitt hjerta hänger till sina afgudar, och fast håller uppå sins afguderis förargelse, och kommer till Propheten, på det han skall fråga mig genom honom; honom vill jag, Herren, sjelfver svara;
8 Tekah hlang te ka maelhmai ka khueh thil vetih anih te miknoek neh thuidoeknah la ka khueh ni. Ka pilnam lakli lamloh anih ka saii vaengah BOEIPA kamah te nan ming uh bitni.
Och skall sätta mitt ansigte emot honom, och göra honom till ett tecken och ordspråk, och skall rycka honom utu mitt folk, att I förnimma skolen, att jag är Herren.
9 Tedae tonghma te a hloih tih ol thui cakhaw te tonghma te BOEIPA kamah loh ka hloih coeng. Te dongah anih te ka kut ka thueng thil vetih ka pilnam Israel khui lamloh anih te ka mitmoeng sak ni.
Men om en förförder Prophet något predikar, honom vill ock jag, Herren, låta förförd varda, och skall uträcka mina hand öfver honom, och utrota honom utu mitt folk Israel.
10 Amamih kathaesainah te a phueih uh vetithaesainah a toem uh vanbangla tonghma kathaesainah khaw ana om saeh.
Alltså skola de både umgälla sina missgerning; lika som frågarens missgerning, så skall ock Prophetens missgerning vara;
11 Te daengah ni Israel imkhui te kai hnuk lamloh khohmang voel pawt vetih a boekoek cungkuem neh koep a poeih uh pawt eh. Kamah taengah pilnam la om uh vetih kai khaw amih taengah Pathen la ka om ni. He tah ka Boeipa Yahovah kah olphong ni,” a ti.
På det de icke mer skola förföra Israels hus ifrå mig, och icke mer orena sig uti allehanda, sin öfverträdelse; utan skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud, säger Herren Herren.
12 BOEIPA ol te kai taengla ha pawk tih,
Och Herrans ord skedde till mig, och sade:
13 “Hlang capa aw khohmuen loh kai taengah boekoeknah la boekoek ham a tholh atah ka kut a taengah ka thueng vetih a thahuelnah buh te ka pat sak ni. A soah khokha ka tueih pah vetih a hlang neh rhamsa te ka saii ni.
Du menniskobarn, när landet syndar emot mig, och dertill försmädar mig, så skall jag räcka mina hand öfver det, och borttaga bröds uppehälle, och sända der hunger in, att jag skall förgöra der både folk och fä.
14 A khui ah hlang pathum, Noah, Daniel neh Job om koinih amih kah duengnah loh te rhoek kah a hinglu a huul pah khaming. He tah ka Boeipa Yahovah kah olphong ni.
Och om än de tre männerna Noah, Daniel, och Job, derinne voro, så skulle de allenast kunna fria sina egna själar, genom sina rättfärdighet, säger Herren Herren.
15 Khohmuen longah boethae mulhing ka paan sak vetih cakol la om ni. Te vaengah khopong la poeh vetih mulhing mikhmuh ah aka pongpa om mahpawh.
Och om jag läte komma ond djur in uti landet, hvilke folket bortjagade, och förödde det, så att der ingen kunde inne vandra för djurens skull;
16 Kai tah hingnah ni tite ka Boeipa Yahovah kah olphong ni. A khui kah hlang pathum long he a capa khaw huul thai pawt vetih a canu khaw huul thai mahpawh. Amih te amamih bueng ngawn a huul uh khaming dae a, khohmuen tah khopong la om ni.
Och om desse tre männerna voro derinne; så, sant som jag lefver, säger Herren Herren, de skulle hvarken kunna fria söner eller döttrar, utan allena sig sjelfva, och landet måste öde varda.
17 Khohmuen te cunghang ka muk thil coeng. Khohmuen te cunghang loh a paan ham ka thui dongah a hlang neh rhamsa te ka saii ni.
Eller om jag läte komma svärd uppå landet, och sade: Svärd, far igenom landet; och vorde alltså både folk och fä förgjordt;
18 Kai tah hingnah tite ka Boeipa Yahovah kah olphong ni. A khui kah hlang pathum long he a capa khaw a canu a huul thai pawt atah amih loh amamih bueng khaw huul uh thae khaming.
Och om de tre män voro derinne; så sant som jag lefver, säger Herren Herren, de skulle hvarken kunna fria söner eller döttrar; utan de allena skulle friade varda.
19 Te cakhaw khohmuen te duektahaw ka tueih thil vetih ka kosi a soah ka hawk ni. A hlang neh rhamsa saii ham thii long ni.
Eller om jag sände pestilentie uti landet, och utgöte mina grymhet deröfver, och det blod kostade, så att jag förgjorde både folk och fä;
20 Kai tah hingnah ni tite Boeipa Yahovah kah olphong ni. A khui kah Noah, Daneil neh Job long pataeng a canu a capa te a huul thai moenih. Amamih kah duengnah nen ni a hinglu a huul.
Och om Noah, Daniel, och Job, voro derinne; så sant som jag lefver, säger Herren Herren, de skulle icke, igenom sina rättfärdighet, hvarken kunna undsätta söner eller döttrar, utan allena sina egna själar.
21 Te dongah ka Boeipa Yahovah loh he ni a. thui. Ka taengkah tholhphu pali ngawn tah boethae cunghang neh khokha khaw, boethae mulhing neh duektahaw la a hlang neh rhamsa rhaih ham Jerusalem ah ka tueih.
Ty så säger Herren Herren: Om jag sände mina fyra onda plågor, som är svärd, hunger, ond djur och pestilentie, öfver Jerusalem, så att jag derinne förgjorde både folk och fä;
22 Tedae rhalyong la a khuen capa canu te a khuiah sueng ni. Amih khaw nangmih taengla ha thoeng coeng te. Amih khosing neh a khoboe rhamlang na hmuh uh coeng. Te dongah Jerusalem soah ka thoeng sak yoethae neh a soah a cungkuem la ka thoeng sak te na ko damti uh bitni.
Si, så skola någre derinne igenlefvas och undslippa, hvilke söner och döttrar der utföra skola, och komma hit till eder, att I se skolen, huru dem går, och trösta eder öfver den olycko, som jag öfver Jerusalem hafver komma låtit, samt med allt annat, det jag öfver dem hafver komma låtit.
23 Amih kah khosing neh a khoboe rhamlang na hmuh vaengah damti uh bitni. Te vaengah a khuiah a cungkuem ka saii te lunglilungla la ka saii uh pawt khaw na ming uh ni. He tah Boeipa Yahovah kah olphong ni,” a ti.
De skola vara edor tröst, då I fån se huru dem går, och kunnen besinna, att jag icke utan sak gjort hafver, hvad jag derinne gjort hafver, säger Herren Herren.
