Olrhaepnah 32
1 Vaan nang loh hnatun lamtah ka thui lah eh. Ka ka dongkah ol he diklai nang loh ya lah.
Lyssnen, I himlar, ty jag vill tala; och jorden höre min muns ord.
2 Ka rhingtuknah he khotlan bangla tlan saeh. Toian dongkah dotui neh baelhing dongkah mueitui bangla, ka olthui he buemtui bangla cip saeh.
Såsom regnet drype min lära, såsom daggen flöde mitt tal, såsom rikligt regn på grönska och såsom en regnskur på gräsets brodd.
3 BOEIPA ming te ka khue vetih, mamih Pathen kah boeilennah ka paan ni.
Ty HERRENS namn vill jag förkunna; ja, given ära åt vår Gud.
4 Uepomnah Pathen kah longpuei tah boeih tiktam tih, a bisai khaw hmabuta lungpangcoeng. Te dongah amah tah dueng tiha thuem dongah, dumlai om pawh.
Vår klippa -- ostraffliga äro hans gärningar, ty alla hans vägar äro rätta. En trofast Gud och utan svek, rättfärdig och rättvis är han.
5 Anih te pocicoeng. BOEIPAkaha carhoek moenih. Amihte voeldak neh vawva cadil la om tih a lolhmaih la om.
De åter handlade illa mot honom; de voro icke hans barn, utan en skam för Israel, det vrånga och avoga släktet!
6 Pilnam ang neh cueih aka khueh mueh, he tlam a BOEIPAna thuung eh? Anihte nang napa moenih a? Anih long la nang n'laitih nang n'saii phoeiah khaw n'thoh dae.
Är det så du lönar HERREN, du dåraktiga och ovisa folk? Är han då icke din fader, som skapade dig? Han danade ju dig och beredde dig.
7 Khosuen tuete poek lamtah, thawnpuei neh cadilcahmakaha kum te khaw yakming lah. Na pate dawt lamtah ha puen bitni. Namaha ham rhoek long khaw nang taengah han thui uh bitni.
Tänk på de dagar som fordom voro; akta på förgångna släktens år. Fråga din fader, han skall förkunna dig det, dina äldste, de skola säga dig det.
8 Khohniloh namtoma phaeng vaengah, Adam koca a hoep sak tih, Israel ca kah hlangmi bangla pilnam kah rhilunga ling.
När den Högste gav arvslotter åt folken, när han fördelade människors barn, då utstakade han gränserna för folken efter antalet av Israels barn.
9 A pilnam he BOEIPA kah khoyo la om tih, Jakob khaw amahkaha rho khoyo la om.
Ty HERRENS folk är hans del, Jakob är hans arvedels lott.
10 Anihte khosoek neh rhungnah neh khopong hinghong kho aha hmuh. A mik dongkah thenhnaih banglaa kueinah dongah, a yakming tih khoep a ku.
Han fann honom i öknens land, i ödsligheten, där ökendjuren tjöto. Då tog han honom i sitt beskärm och sin vård, han bevarade honom såsom sin ögonsten.
11 A bu dongkah a vacate atha bangla haenghang. A phaea khong tih a phuel phoeiah, a ca tea lohtih a phaemul soaha ludoeng.
Likasom en örn lockar sin avkomma ut till flykt och svävar upp ovanför sina ungar, så bredde han ut sina vingar och tog honom och bar honom på sina fjädrar.
12 Anihte BOEIPA buengloh a mawt tih anih taengah kholong pathen loh a om puei moenih.
HERREN allena ledsagade honom, och ingen främmande gud jämte honom.
13 Anihte diklai hmuensang hmuensang aha ngol sak. Khohmuen paiso khawa cah tih, thaelpang khoitui, hmailung lungpang dongkah situi neh a khut.
Han förde honom fram över landets höjder och lät honom äta av markens gröda; han lät honom suga honung ur hälleberget och olja ur den hårda klippan.
14 Vaito suknaeng neh boiva kah suktui nen khaw, tuca tha nen khaw, Bashan carhoek tutal nen khaw, kikongkaha kuela pang, cang neh yucang misur thii khaw na ok.
Gräddmjölk av kor, söt mjölk av får, fett av lamm fick du ock, vädurar från Basan och bockar, därtill fetaste märg av vete; och av druvors blod drack du vin.
15 Tedae Jeshurunte tha putsut tih, na tha te na saibawn atah na talaeh. Anihaka saii Pathen te a phap tih khangnah lungpang vik te a hnoo sut.
Då blev Jesurun fet och istadig; du blev fet och tjock och stinn. Han övergav Gud, sin skapare, och föraktade sin frälsnings klippa.
16 Amahte kholongrhoek nen khaw, tueilaehkoi nen khaw a thatlai uh thil tih, amah te a veetuh.
Ja, de retade honom genom sina främmande gudar, med styggelser förtörnade de honom.
17 Rhaithaerhoek te Pathen pawt mai ah a nawnuh. A thai la aka phoe paek pathenrhoek te na pa rhoek loh a ming noek moenih. A rhih khaw a rhihuh moenih.
De offrade åt onda andar, skengudar, åt gudar som de förut icke kände, nya, som nyss hade kommit till, och som edra fäder ej fruktade för.
18 Nangaka sa lungpang te na hmaai tih nangaka poe sak Pathen te na hnilh.
Din klippa, som hade fött dig, övergav du, du glömde Gud, som hade givit dig livet.
19 BOEIPAloh a hmuh ngawn dae, a capa neh a canukaha konoinah dongah yah a bai.
När HERREN såg detta, förkastade han dem, ty han förtörnades på sina söner och döttrar.
20 A cadilcahmaloh calaakuh tih, a carhoekkhaw a khuiah oltakaom pawt dongah, ka maelhmai he ka thuh saeh lamtah, amih hmailong khaw ka so dae eh.
Han sade: »Jag vill fördölja mitt ansikte för dem, jag vill se vilket slut de få; ty ett förvänt släkte äro de, barn i vilka ingen trohet är.
21 Pathen pawt nen khaw amihloh kai n'thatlai thil uh tih a honghi neh kai m'veetuh. Te dongah pilnam pawt nen khaw amihte ka thatlai thil vetih, aka ang namtom neh ka veet ni.
De hava retat mig med gudar som icke äro gudar, förtörnat mig med de fåfängligheter de dyrka; därför skall jag reta dem med ett folk som icke är ett folk, med ett dåraktigt hednafolk skall jag förtörna dem.
22 Ka thintoek te hmai la ka hlae vetih Saelkhui laedil la ung kangna saeh. Diklai neh a cangpai khaw ung saeh lamtah tlang yung khaw hlawp kangna saeh. (Sheol h7585)
Ty eld lågar fram ur min näsa, och den brinner ända till dödsrikets djup; den förtär jorden med dess gröda och förbränner bergens grundvalar. (Sheol h7585)
23 Amih te kamah kah boethae thaltang neh ka khoengvoep sak vetih, amih te ka khah ni.
Jag skall hopa olyckor över dem, alla mina pilar skall jag avskjuta på dem.
24 Khokhaloh a thah vetih rhaekhmailoh a dom ni. Lucik khahing neh rhamsa note amih taengah ka tueih pah vetih, kosi neh laipi dongah kawl uh ni.
De skola utsugas av hunger och förtäras av feberglöd, av farsoter som bittert pina; jag skall sända över dem vilddjurs tänder och stoftkrälande ormars gift.
25 Kawtpoeng ah cunghang loh n'cakol sak vetih, imkhui ah mueirhihloh tongpang neh oila khaw, cahni neh tongpa sampok khaw a ngawn ni.
Ute skall svärdet förgöra deras barn, och inomhus skall förskräckelsen göra det: ynglingar såväl som jungfrur, spenabarn tillsammans med gråhårsmän.
26 Amih te ka phaek saeh lamtah, hlanghing lamkah amih poekkoepnah he ka toeng mai eh ka ticoeng.
Jag skulle säga: 'Jag vill blåsa bort dem, göra slut på deras åminnelse bland människor',
27 Thunkha kah konoinah dongah ka bakuep sak pawt akhaw a rhal hmat uh lah ve. “Mamih kuta pomsang vetih, BOEIPAloh he he boeih saii mahpawh,” ti uh lah ve.
om jag icke fruktade att deras fiender då skulle vålla mig grämelse, att deras ovänner skulle misstyda det, att de skulle säga: 'Vår hand var så stark, det var icke HERREN som gjorde allt detta.'»
28 Namtom tah a cilsuep moelh tih, a lungcuei neh om pawh.
Ty ett rådlöst folk äro de, och förstånd finnes icke i dem.
29 Cueihuh koinih lungming la om uh vetih, a hmailong khawa yakming uh suidae.
Vore de visa, så skulle de begripa detta, de skulle första vilket slut de måste få.
30 Pakhatloh thawngkhat metlama hloem vetih, panitloh thawngrhaa rhaelrham sak eh. Amih kah lungpang te yoih pah pawt cakhaw, amihte BOEIPA loh khoep a khaih vancoeng.
Huru kunde en jaga tusen framför sig och två driva tiotusen på flykten, om icke deras klippa hade sålt dem, och om icke HERREN hade prisgivit dem?
31 Amih kah lungpang te, mamih kah lungpang banglaaom pawt dongah, n'thunkharhoek khaw rhokhan a khueh pah.
Ty de andras klippa är icke såsom vår klippa; våra fiender kunna själva döma därom.
32 Amih kah misur tah, Sodom misur neh Gomorrah lohmali lamloh ha thoeng dongah, a misurthaih khaw anrhat misur khahing thaihsu la poeh.
Ty av Sodoms vinträd är deras ett skott, det stammar från Gomorras fält; deras druvor äro giftiga druvor, deras klasar hava bitter smak.
33 A misurtui tah tuihnam sue neh minta sue bangla muen.
Deras vin är drakars etter, huggormars gruvligaste gift.
34 Hekah he kamah taengah ka tung pawt tih, ka thakvoh dongah miknoek ka daeng moenih a?
Ja, sådant ligger förvarat hos mig, förseglat i mina förrådshus.
35 Amih kholoh a paloe tue vaengah, he phulohnah neh laisahnah khaw kamah hut ni. Amih kah rhainah khohninloh yoei coeng tih, amih taengah a coekcoe la tawnuh coeng.
Min är hämnden och vedergällningen, sparad till den tid då deras fot skall vackla. Ty nära är deras ofärds dag, och vad dem väntar kommer med hast.
36 BOEIPAloh a pilnam kah lai a tloek pah vetih, a sal pum dongkaha kuta khawk dongaha khaih banlak tih, a tlo-oeng tea hmuh vaengah hal bitni.
Ty HERREN skall skaffa rätt åt sitt folk, och över sina tjänare skall han förbarma sig, när han ser att deras kraft är borta, och att det är ute med alla och envar.
37 Te dongah, “Amih kah pathen tah melae, mekah lungpang khuiah lae a ying uh,” a ti bitni.
Då skall han fråga: Var äro nu deras gudar, klippan till vilken de togo sin tillflykt?
38 Amih kah hmueih thaaka ca tih, a boeimang misurtuiaka orhoek te thoo uh saeh lamtah, nangmihaka bom neh nangmih ham hlipyingnah la om saeh.
Var äro de som åto deras slaktoffers fett och drucko deras drickoffers vin? Må de stå upp och hjälpa eder, må de vara edert beskärm.
39 Kai kamah tah amah moek la ka om tih, kai phoeiah pathen tloe a om pawt he hmuuh lah. Kai loh ka duek sak tih ka hing sak. Ka phop tih kamah loh ka hoeih sak. Te dongah kai kut dong lamlohaka lat thai u pakhat khaw a om moenih.
Sen nu att jag allena är det, och att ingen Gud finnes jämte mig. Jag dödar, och jag gör levande, jag har slagit, men jag helar ock. Ingen finnes, som kan rädda ur min hand.
40 Ka kut he vaan la ka phuel tih, kamah ka mulhing he kumhal ah ka thui.
Se, jag lyfter min hand upp mot himmelen, jag säger: Så sant jag lever evinnerligen:
41 Ka cunghangte khopha bangla ka tahcoeng. Ka kut dongkah laitloeknah loh pha koinih, phulohnah khaw ka rhal soah ka thuung sui tih, ka lunguet taengah ka sah sue.
när jag har vässt mitt ljungande svärd och min hand tager till att skipa rätt, då skall jag utkräva hämnd av mina ovänner och vedergällning av dem som hata mig.
42 Ka thaltang khaw thii ka rhuihmil sak vaengah, ka cunghangloh hmalaem thii neh, thunkha tawnlo lu lamkah tamna saate hlap pah saeh.
Jag skall låta mina pilar bliva druckna av blod, och mitt svärd skall mätta sig av kött, av de slagnas och fångnas blod, av fiendehövdingars huvuden.
43 A pilnamte namtom rhoek loh tamhoe puei saeh. A salrhoek kah thii phu te loh vaengah, phulohnah neh a rhalrhoek tea thuunh vetih, a pilnam khohmuen te a dawth pah ni.
Jublen, I hedningar, över hans folk, ty han hämnas sina tjänares blod, han utkräver hämnd av sina ovänner och bringar försoning för sitt land, för sitt folk.
44 Te phoeiah Moseste halo tih, hekah laa lung he a pilnam neh Nun capa Hosea kah hna kaepah boeiha thuipah.
Och Mose kom med Hosea, Nuns son, och föredrog hela denna sång inför folket.
45 Mosesloh Israel pum taengah hekah olka cungkuema thui tea khah.
Och när Mose hade föredragit alltsammans till slut för hela Israel,
46 Te phoeiah amih te, “Tihnin kah nangmih taengah kan rhalrhing sak bangla olka boeih he na thinkoah khuehuh. He olkhueng ol boeih he ngaithuen ham neh vai hamla na carhoek taengah khaw uenuh.
sade han till dem: »Akten på alla de ord som jag i dag gör till vittnen mot eder, så att I given edra barn befallning om dem, att de skola hålla alla denna lags ord och göra efter dem.
47 He nangmih hama hong ol pawttih he ni na hingnah. He ol nenni khohmuen ah hinglunga vang eh. Tete pang ham pahoini Jordan te na kat uh,” a tinah.
Ty det är icke ett tomt ord, som ej angår eder, utan det gäller edert liv; och genom detta ord skolen I länge leva i det land dit I nu dragen över Jordan, för att taga det i besittning.»
48 Tekah khohnin tuung dongah Moses te BOEIPAloh a voek tih,
Och HERREN talade till Mose på denna samma dag och sade:
49 Jerikho imdan Moab kho kah Abarim tlang, Nebo tlang la luei lamtah kailoh Israel carhoek taengah khohut la ka paek Kanaan kho te so lah.
»Stig upp här på Abarimberget, på berget Nebo i Moabs land, gent emot Jeriko, så skall du få se Kanaans land, som jag vill giva åt Israels barn till besittning.
50 Na maya Aaronloh Hor tlang ah duek tih a pilnam taengaha khoemuh bangla nang khaw tlang lana luei tih na duek vaengah na pilnam taengla khoem uh van laeh.
Och du skall dö där på berget, dit du stiger upp, och du skall samlas till dina fäder, likasom din broder Aron dog på berget Hor och blev samlad till sina fäder;
51 Zin khosoek, Meribah Kadesh tui taengkah Israel carhoek lakli ah kai taengla boe na koek. Israel carhoek lakli ah kai nan ciim pawh.
detta därför att I handladen trolöst mot mig bland Israels barn vid Meribas vatten vid Kades, i öknen Sin, i det att I icke höllen mig helig bland Israels barn.
52 Te dongah khohmuen tea hla lamlohna hmuh vetih Israel carhoek taengah ka paek khohmuen lana kun mahpawh,” a tinah.
Mitt framför dig skall du se landet; men du skall icke komma dit, in i det land som jag vill giva åt Israels barn.» Se Jesurun i Ordförkl
