Olrhaepnah 31

1 Moses te cet tih Israel pum taengah hekah olka he a thui.

Och Mose gick bort, och talade dessa orden med hela Israel;

2 Te vaengah amih te, “Tihnin ah kai he kum ya pakul ka lo ca coeng tih ka voei ka bal ham ka coeng voel pawh. Te dongah BOEIPA loh kai taengah, 'He Jordan he kat voel boeh,’ a ti.

Och sade till dem: Jag är i dag hundrade och tjugu åra gammal; jag kan icke mer ut och in gå; dertill hafver Herren sagt till mig: Du skall icke gå öfver denna Jordan.

3 Na hmai kah aka kat BOEIPA na Pathen amah loh namtom rhoek he na mikhmuh ah a mitmoeng sak vetih amih te na pang ni. BOEIPA loh a thui vanbangla Joshua tah nang hmai ah kat ni.

Herren din Gud skall sjelfver gå för dig; han skall sjelf förgöra dessa folk för dig, så att du skall taga dem in; Josua skall gå för dig deröfver, såsom Herren sagt hafver.

4 Amori manghai Sihon neh Oga a saii tih a khohmuen neh rhenten a phae bangla BOEIPA loh a saii ni.

Och Herren skall göra dem, såsom han gjort hafver Sihon och Og, de Amoreers Konungar, och deras lande, hvilka han förgjort hafver.

5 Amih te BOEIPA loh na mikhmuh la han thak vaengah nang kang uen olpaek bangla amih taengah boeih na saii ni.

När nu Herren gifver dem för eder, så skolen I göra dem efter all de bud, som jag eder budit hafver.

6 Thaahuel uh lamtah namning sakuh. Amih maelhmai te rhih uh boel lamtah na sarhing uh boeh. Nang taengkah aka cet BOEIPA na Pathen loh nang ng'rhael pawt vetih nang ng'hnoo mahpawh,” a ti nah.

Varer tröste, och vid godt mod; frukter eder intet, och grufver eder intet för dem; ty Herren din Gud skall sjelfver vandra med dig, och skall icke draga handena ifrå, ej heller förlåta dig.

7 Te phoeiah Moses loh Joshua a khue tih Israel pum kah mikhmuh ah, “Thaahuel lamtah namning sak. A napa taengah paek hamla BOEIPA loh a toemngam tangtae khohmuen la pilnam neh na puei uh vetih amih te na pang pawn ni.

Och Mose kallade Josua, och sade till honom för hela Israels ögon: Var tröst, och vid godt mod; ty du skall föra detta folket i landet, som Herren deras fäder svorit hafver dem att gifva; och skall utskifta det emellan dem.

8 Nang mikhmuh ah aka pongpa BOEIPA amah long he nang taengah om vetih nang ng'rhael mahpawh, nang ng'hnoo mahpawh. Rhih boel lamtah rhihyawp boeh,” a ti nah.

Men Herren, som sjelfver går för eder, han skall vara med dig, och icke draga handena ifrå, icke heller förlåta dig; frukta dig intet, och förskräck dig intet.

9 Te phoeiah olkhueng he Moses loh a daek tih, BOEIPA kah paipi thingkawng aka kawt, Levi koca khosoih rhoek neh Israel patong rhoek boeih taengah a paek.

Och Mose skref denna lagen, och fick Presterna, Levi söner, som båro Herrans förbunds ark, och allom Israels äldstom;

10 Hekah he kum rhih thok tih pohlip khotue laiba hlahnah kum kah khoning vaengah a thui tih amih te Moses loh a uen.

Och böd dem, och sade: Ju efter sju år, då friåret är, på löfhyddohögtiden,

11 Amah hmuen tuek kah BOEIPA na Pathen mikhmuh ah phoe hamla Israel pum loh ha pawk vaengah Israel pum kah a hna kaep ah olkhueng he doek pah.

Då hela Israel kommer till att bete sig för Herranom dinom Gud, på det rum, som han utväljandes varder, skall du denna lagen låta utropa för hela Israel, för deras öron;

12 Huta tongpa camoe, na vongka kah yinlai neh pilnam loh tingtun saeh lamtah hnatun uh saeh. Te daengah ni a. cang uh vetih BOEIPA na Pathen rhih ham neh olkhueng ol boeih he vai hamla a ngaithuen uh eh.

Nämliga för folkens församling, både för män och qvinnor, barn, och dinom främling som i dina portar är; på det att de skola höra och lära, huru de skola frukta Herran sin Gud, och akta uppå, att de göra all denna lagsens ord;

13 Te vaengah pang hamla Jordan na kat thil khohmuen kah na hingnah tue khuiah ah aka ming noek pawh a ca rhoek loh BOEIPA na Pathen rhih ham hnatun uh saeh lamtah cang uh saeh.

Och att deras barn, som icke vetat, måga ock höra och lära, huru de skola frukta Herran edar Gud i alla edra lifsdagar, som I på landena lefven, dit I öfver Jordan ingån, till att intaga det.

14 Te vaengah BOEIPA loh Moses te, “Duek hamla na khohnin loh yoei coeng he. Joshua te khue lamtah tingtunnah dap ah pai sak lamtah anih te ka uen eh,” a ti nah. Te dongah Moses neh Joshua te cet rhoi tih tingtunnah dap ah pai rhoi.

Och Herren sade till Mose: Si, din dödstid är kommen; kalla Josua, och går in i vittnesbördsens tabernakel, att jag må gifva honom befallning. Mose gick åstad med Josua, och trädde in i vittnesbördsens tabernakel.

15 Te vaengah BOEIPA tah dap ah cingmai tung la tueng tih cingmai tung khaw dap thohkah ah pai.

Och Herren syntes i tabernaklet uti en molnstod, och samma molnstod stod i dörrene på tabernaklet.

16 Te vaengah Moses te BOEIPA loh, “Na pa rhoek taengah na yalh coeng atah pilnam he thoo vetih a kun thil khohmuen kah kholong pathen taengah cukhalh pawn ni he. Kai n'hnoo vetih anih taengkah ka saii ka paipi he a phae uh ni.

Och Herren sade till Mose: Si, du skall afsomna med dina fäder, och detta folket skall uppkomma, och skall löpa i horeri efter landsens främmande gudar, der de inkomma, och skola öfvergifva mig, och omintetgöra det förbund, som jag med dem gjort hafver.

17 Tekah khohnin ah tah ka thintoek loh anih taengah sai vetih amih te ka hnoo ni. Te vaengah amih taeng lamloh ka maelhmai ka thuh vetih maeham la poeh ni. Yoethae cungkuem neh citcai loh anih a hmuh ni. Te khohnin ah, “Ka khui ah ka Pathen loh a om pawt dongah pawt nim? He bang yoethae loh kai m'hmuh,” a ti ni.

Så skall min vrede förgrymma sig öfver dem på samma tiden, och jag skall öfvergifva dem, och fördölja mitt ansigte för dem, att de skola upptärde varda. Och när dem då mycken olycka och ångest öfverkommer, skola de säga: Hafver icke allt detta onda råkat på mig, efter Gud icke är med mig?

18 Boethae cungkuem te a saii tih pathen tloe rhoek taengah a hooi uh khohnin van vaengah kai long khaw ka maelhmai ka thuh rhoe ka thuh tak van ni.

Men jag skall på den tiden förskyla mitt ansigte, för allt det ondas skull, som de gjort hafva, att de hafva vändt sig till andra gudar.

19 Te dongah hekah laa he namah loh daek laeh. Israel ca rhoek te tuuk lamtah a ka dongah hoei pah. Te daengah ni hekah laa loh Israel ca rhoek taengah kai kah laipai la a om eh.

Så skrifver eder nu denna visona, och lärer henne Israels barn; och sätter henne i deras mun, att den visan blifver mig ett vittne ibland Israels barn;

20 A napa rhoek taengah ka toemngam tangtae tih, khoitui neh suktui aka long khohmuen la ka khuen ni. Te vaengah kodam la ca khangrhang cakhaw pathen tloe taengla hooi uh vetih amih taengah ni tho a thueng uh eh. Kai yah m'bai uh vetih ka paipi a phae uh mai hoeh veh.

Ty jag vill föra dem i landet, som jag deras fäder svorit hafver, der mjölk och hannog uti flyter; och när de äta och varda mätte och fete, så varda de sig vändande till andra gudar, och tjena dem och förhäda mig, och låta mitt förbund fara.

21 Tedae ana om saeh, anih te yoethae neh citcai loh muep a muk van vaengah hekah laa loh a mikhmuh ah laipai la a doo bitni. A tiingan ka lamkah te khaw hnilh boel saeh. Ka toemngam bangla anih te khohmuen la ka pha puei hlan ah pataeng tihnin kah a saii neh a benbonah te ka ming,” a ti nah.

Och när dem då mycken olycka och ångest påkommer, så skall denna visan vara dem för ett vittnesbörd, den de icke skola förgäta utu deras säds mun; ty jag vet deras tankar, som de nu allaredo med omgå, förra än jag förer dem i landet, som jag svorit hafver.

22 Te dongah laa he Moses loh amah khohnin vaengah a daek tih Israel ca rhoek te a cang puei.

Så skref Mose denna visona på samma tiden, och lärde henne Israels barn;

23 Te phoeiah Nun capa Joshua te a uen tih, “Amih ham ka toemngam tangtae khohmuen la Israel ca rhoek te na khuen ham coeng dongah thahuel lamtah namning sak. Nang taengah kai ka om bitni,” a ti nah.

Och befallde Josua, Nuns sone, och sade: Var tröst och frimodig; förty du skall föra Israels barn i landet, som jag dem svorit hafver, och jag skall vara med dig.

24 Olkhueng ol he a soep hil cabu dongah daek ham te Moses loh a coeng tih om coeng.

Då Mose hade all denna lagsens ord utskrifvit i en bok,

25 Te phoeiah BOEIPA kah paipi thingkawng aka kawt Levi rhoek te Moses loh a uen tih,

Böd han Leviterna, som Herrans vittnesbörds ark båro, och sade:

26 “Olkhueng cabu he lo laeh. BOEIPA na Pathen paipi thingkawng kaep ah khueh lamtah nang taengah laipai la om saeh.

Tager denna lagsens bok, och lägger henne vid sidon på förbundsens ark, Herrans edars Guds; på det att han skall vara der till ett vittne emot dig.

27 Na boekoek neh na rhawn a mangkhak khaw kai loh ka ming. Nangmih taengkah ka hing tue vaengah pataeng BOEIPA aka koek la na om uh atah ka duek phoei aisat oeih.

Förty jag känner dina olydighet och halsstyfhet; si, medan jag ännu i dag lefver med eder, hafven I olydige varit emot Herranom; huru mycket mer efter min död?

28 Nangmih koca kah patong rhoek neh na rhoiboei boeih loh kai taengla ha tingtun uh laeh. Vaan neh diklai he amih taengah ka laipai puei saeh lamtah a hna ah olka he ka thui lah eh.

Så låter nu tillhopakomma för mig alla de äldsta i edra slägter, och edra ämbetsmän, att jag må tala dessa orden för deras öron, och taga himmel och jord till vittne öfver dem.

29 Ka dueknah hnukah khaw ka ming coeng. A po la na po vetih nangmih taengah kang uen bangla longpuei lamloh na nong uh ni. Hmailong khohnin ah yoethaenah loh nangmih m'mah ni. Na kut dongkah khoboe neh amah veet hamla BOEIPA mikhmuh ah boethae ni na saii uh eh.

Ty jag vet, att I efter min död skolen förderfvat, och gå utaf vägenom, den jag eder budit hafver; så skall eder vederfaras olycka derefter, derföre, att I hafven illa gjort för Herrans ögon, och förtörnat honom genom edra händers gerningar.

30 Te dongah hekah laa lung he a boeih due Israel hlangping boeih kah a hna ah Moses loh a thui pah.

Alltså talade Mose denna visones ord all ut, för hela Israels församlings öron.