Olrhaepnah 20
1 Na thunkha taengah caem la na cet tih nang lakah aka yet pilnam kah marhang neh leng te na hmu cakhaw Egypt kho lamloh nang aka khuen BOEIPA na Pathen te nang taengla a om dongah amih te rhih boeh.
När du drager till örlig emot dina fiendar, och får se hästar och vagnar, dess folks som är större än du, så frukta dig intet för dem; ty Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver, han är med dig.
2 Caemtloek neh na yoei vaengah khaw khosoih loh ha mop van saeh lamtah pilnam taengah ol aka thui la om van saeh.
När I nu kommen till strids, så skall Presten träda fram, och tala med folkena,
3 Te vaengah amih te, “Israel nang loh hnatun lah. Tihnin kah na thunkha rhoek taengah caemtloek la na mop uh vaengah na thinko phoena sak boeh, rhih uh boeh, tamto uh boeh, amih mikhmuh ah na sarhing uh boeh.
Och säga till dem: Israel, hör härtill; I gån i dag i stridena emot edra fiendar. Edart hjerta vare icke blödigt; frukter eder intet, bäfver intet, och grufver eder intet för dem;
4 Na thunkha rhoek te nangmih ham aka tloek tih nangmih aka khang ham ni BOEIPA na Pathen loh nangmih taengah a pongpa,” ti nah saeh.
Ty Herren edar Gud går med eder, att han skall strida för eder mot edra fiendar, och hjelpa eder.
5 Rhoiboei rhoek long khaw pilnam te voek uh saeh lamtah, “Hlang khat khat loh im thai a sak tih a uum pawt atah cet saeh lamtah amah im la bal saeh. Caemtloek vaengah duek vetih hlang tloe loh vik uum pah ve.
Men ämbetsmännerna skola tala med folket, och säga: Hvilken som ett nytt hus byggt hafver, och hafver icke ännu vigt det, han gånge sina färde, och blifve hemma; på det han icke skall blifva död i stridene, och en annar viger det.
6 Hlang khat khat loh misur a ling tih a uem hlan atah cet saeh lamtah amah im la bal saeh. Caemtloek vaengah duek vetih hlang tloe loh vik uem pah ve.
Hvilken som hafver plantat en vingård, och hafver icke ännu gjort honom menligan, han gånge sina färde, och blifve hemma; på det han icke blifver död i stridene, och en annan gör honom menligan.
7 Hlang khat khat loh yuu a bae tih a loh hlan atah cet saeh lamtah a im la bal saeh. Caemtloek vaengah duek vetih hlang tloe loh vik loh pah ve,” ti nah saeh.
Hvilken sig en hustru trolofvat hafver, och hafver icke ännu hemtat henne hem, den gånge sina färde, och blifve hemma; att han icke dör i stridene, och en annar hemtar henne hem.
8 Te phoeiah pilnam taengah a thui ham rhoiboei rhoek loh thap uh saeh lamtah, “Hlang khat khat long ni a rhih tih a thinko a mongkawt atah cet saeh lamtah amah im la bal saeh. Te daengah ni anih kah a thinko bangla a manuca rhoek kah a thinko khaw a yut pawt eh?,” ti na uh saeh.
Och ämbetsmännerna skola ytterligare tala med folket, och säga: Hvilken som rädder är, och förskräckt hjerta hafver, han gånge sina färde, och blifve hemma; på det han ock icke skall göra sina bröders hjerta förskräckt, såsom hans hjerta är.
9 Pilnam taengkah olthui te rhoiboei rhoek loh a khah phoeiah pilnam kah a lu dongah caempuei rhoek kah mangpa te hlah la om saeh.
Och när ämbetsmännerna uttalat hafva med folkena, så skola de skicka höfvitsmännerna för folket främst i spetsen.
10 Khopuei te na paan tih na vathoh thil vaengah anih te rhoepnah neh tuentah dae.
När du drager för en stad, till att bestrida honom, så skall du först bjuda dem frid till.
11 Te vaengah nang te rhoepnah neh n'doo tih nang hamla thohka aka ong a om atah a khuikah m'hmuh pilnam boeih neh saldong khaw nang hamla om saeh lamtah nang taengah thotat uh saeh.
Svara de dig fridliga, och låta upp för dig, så skall allt det folk, som derinne är, vara dig skattskyldigt och underdånigt;
12 Tedae nang te n'thuung pawt tih nang te caem la m'hmoel atah amah te na dum van ni.
Men vilja de icke fridliga handla med dig, och vilja örliga med dig, så belägg dem.
13 Te vaengah anih te BOEIPA na Pathen loh na kut dongah han tloeng vetih cunghang ha neh amah tongpaca te boeih na tloek bitni.
Och när Herren din Gud gifver dem dig i händer, så skall du slå allt mankön, som derinne är, med svärdsegg;
14 Huta camoe neh rhamsa khaw, khopuei khuikah aka om boeih neh a kutbuem boeih khaw namah ham na poel na yoe vetih BOEIPA na Pathen loh nang taengah m'paek na thunkha rhoek kah a kutbuem te na caak ni.
Utan qvinnfolk, barn och boskap, och allt det i staden är, och allt rofvet skall du byta emellan dig, och skall äta af dina fiendars byte, som Herren din Gud dig gifvit hafver.
15 A yoei kah namtom khopuei rhoek he pawt tih namah taeng lamloh bahoeng aka hla khopuei rhoek te boeih na saii ni.
Alltså skall du göra med alla städer, som fast långt ifrå dig ligga, och icke äro af desso folks städer.
16 Tedae BOEIPA na Pathen loh nang taengah rho la m'paek, pilnam rhoek kah khopuei ah hiil aka khueh boeih tah na hlun mahpawh.
Men i desso folks städer, som Herren din Gud dig till arf gifva skall, skall du intet låta lefva det som anda hafver;
17 Te dongah amih Khitti neh Amori, Kanaani neh Perizzi, Khivee neh Jebusi ngawn tah BOEIPA na Pathen loh nang ng'uen vanbangla na thup rhoe na thup ni.
Utan skall gifva det tillspillo, nämliga de Hetheer, Amoreer, Cananeer, Phereseer, Heveer och Jebuseer, såsom Herren din Gud dig budit hafver;
18 Amamih kah pathen rhoek taengah a saii uh tueilaehkoi boeih te saii hamla na cang mahpawh. BOEIPA na Pathen taengah na tholh van ve.
På det att de icke skola lära eder göra all den styggelse, som de göra deras gudar, och I synden emot Herran edar Gud.
19 Khopuei te tuuk ham neh tloek hamla khohnin a sen na dum atah a taengah hai neh heh tih a thing te na hum mahpawh. Amih te na caak thai dongah na vung mahpawh. Na mikhmuh kah vongup khuiah na paan te khaw khohmuen thingkung lamkah hlang boeiloeih ni.
Om du måste länge ligga för en stad, emot hvilken du strider, till att intagan, så skall du icke förderfva trän, så att du låter yxena komma på dem; förty du kan äta deraf, derföre skall du icke afhugga dem. Är det dock ett trä på markene, och icke menniska, och kan icke komma i bålverk emot dig.
20 Tedae thingkung te a thaih aka om pawh thingkung la na ming atah na phae thai. Te vaengah na hum vetih nang taengah caem aka saii khopuei loh a tim hlandue tah vongsoel la na saii thai.
Men de trä, som du vetst att man icke äter deraf, dem skall du förderfva och afhugga, och gör bålverk emot staden som med dig örligar, tilldess du honom öfvermägtig varder.
