2 Thessalonika 3
1 A tloihsoiah manucarhoek kaimih ham thangthui uh. Te daengah ni Boeipa kah olka loh ha yong vetih nangmih taengkah vanbanglaa thangpom eh.
Yttermera, kära bröder, beder för oss, att Herrans ord må hafva framgång, och prisadt varda, såsom ock när eder;
2 Te daengah ni aka lang neh hlang thae taeng lamloh n'hlawt eh. Tangnah he boeih a khueh uh moenih,
Och att vi mågom friade varda ifrå vanartiga och arga menniskor; ty tron är icke hvars mans.
3 Tedae Boeipa tah uepom la om, Amah loh nangmih n'duel vetiha thae lamkah n'hoeptlang bitni.
Men Herren är trofast, den eder styrka skall, och bevara för det onda.
4 Nangmih ham boeipa dongah ka pangtung uh. Kang uen tena saii uh tihna saii uh bal bitni.
Men vi förse oss till eder i Herranom, att I gören, och görande varden, hvad vi eder budit hafve.
5 Boeipa loh nangmih kah thinko te Pathen kah lungnah neh Khrih kah uehnah khuila hoihaeng saeh.
Men Herren styre edart hjerta till Guds kärlek, och till Christi tålamod.
6 Manucarhoek nangmihte mamih kah Boeipa Jesuh Khrih ming neh kang uen uh. Vapsa la aka pongpatih manuca boeih te na rhael uh. Te dongah tebang singyoe te kaimih lamkahna dang uh moenih.
Och bjudom vi eder, käre bröder, i vårs Herras Jesu Christi Namn, att I dragen eder ifrå hvar och en broder som oskickeliga vandrar, och icke efter den stadga som han hafver fått af oss.
7 Kaimih nan awt uh ham bahoeng a kuek te nangmih loh na ming uh. Nangmih taengah ka cungpoeh uh pawt tih pakhat kah buh yoe khaw ka caak uh moenih.
Ty I veten sjelfve, huru I skolen oss efterfölja; fördenskull vi hadom oss icke oskickeliga ibland eder;
8 Tedae thakthaenah, patangnah neh khoyin khothaih ka saii uh tih nangmih khuikah pakhat khaw thinrhih sak moenih.
Icke heller tagit brödet till gäfves af någrom; utan med arbete och mödo, natt och dag, hafve vi brukat oss, på det vi ingen af eder skulle vara till tunga;
9 Saithainah ka khueh uh pawt dongah moenih. Tedaete nen ni kaimih nan awt uh ham te mueimae la kamamih ka hmoel uh.
Icke derföre, att vi dess icke magt hadom; utan att vi skulle gifva oss sjelfva eder till efterdömelse, att efterfölja oss.
10 Nangmih taengah ka om uh vaengah pataeng nangmihte he ni kang uen uh. Khat khat long ni bi saiia ngaih pawt atah ca van boel saeh.
Och då vi vorom när eder, böde vi eder sådant, att ho der icke ville arbeta, han skulle icke heller äta.
11 Nangmih khuikah hlangvang tah vapsa la a pongpa uh te ka yaak uh. Bi tah saii uh pawt dae tomban la om uh.
Ty vi höre, att somlige ibland eder umgås oskickeliga, och arbeta intet, utan drifva fåfängo.
12 Te tlam te Boeipa Jesuh Khrih ah kang uen uh tih kan hloep uh. Te daengah ni kammueh la aka saiirhoek loh amah buh te a caak uh eh.
Men dem som sådana äro bjude vi och förmane, genom vår Herra Jesum Christum, att de arbeta med stillhet, och äta sitt eget bröd.
13 Tedae manucarhoek nangmih tah a thente thathae uh boeh.
Men I, käre bröder, förtröttens icke göra det godt är.
14 Khat khat loh capat dongkah kaimih ol tea ngai pawt atah anihte kuem uh. Anih te na rhoinaeng puei pawt daengah ni a yah eh.
Om nu någor icke ville lyda vårt ord, honom teckner upp i ett bref, och hafver ingen umgängelse med honom, på det han skall blygas.
15 Tedae rhal bangla poek boel lamtah manuca bangla rhalrhing sakuh.
Dock håller honom icke såsom en ovän; utan förmaner honom såsom en broder.
16 Tahaeah ngaimongnah boeipa amahloh a longim boeih neha cungkuem lamloh nangmihte ngaimongnah m'pae saeh. Boeipa tah nangmih boeih taengah n'om puei saeh.
Men sjelfver fridsens Herre gifve eder frid alltid, i allahanda måtto. Herren vare med eder allom.
17 Kuttuknah he tah, Paul kamah kut ni. Capat boeih dongah miknoek aka om te ka daek tangloeng coeng.
Helsning med mine Pauli hand, hvilket är tecknet i all bref. Så skrifver jag:
18 Mamih kah Boeipa Jesuh Khrih lungvatnah tah nangmih taengah boeih om saeh.
Vårs Herras Jesu Christi nåd vare med eder allom. Amen.
