2 Samuel 4
1 Hebron ah Abner a duek te Saul capa loh a yaak vaengah a kut la sut kha tih Israel rhoek khaw boeih let uh.
Då nu Sauls son hörde, att Abner var död i Hebron, föll honom händer ned, och hela Israel vardt bedröfvad.
2 Saul capa he hlang panit caem mangpa la om rhoi. Pakhat ming tah Baanah tih a pabae ming tah Benjamin koca lamkah Beeroth Rimmon capa Rekhab ni. Te vaengah Beeroth khaw Benjamin la a tae thil coeng.
Så voro två män höfvitsmän öfver krigsfolket under Sauls son; den ena het Baana, den andre Rechab, Rimmons den Beerothitens söner, utaf BenJamins barn; ty Beeroth vardt ock räknad under BenJamin;
3 Tedae Beeroth te Gatayim la yong tih a om coeng dongah tihnin due pahoi bakuep.
Och de Beerothiter voro flydde till Gitthaim, och der främlingar vordne, allt intill denna dag.
4 Te vaengah Saul capa Jonathan kah a ca tongpa kho khaem tah kum nga lo ca coeng. Jezreel lamkah Saul neh Jonathan kah olthang a pawk vaengah anih aka poeh loh anih te a poeh tih a rhaelrham puei. Tedae a rhaelrham hamla a tamto dongah a paloe puei tih vik khaem. Anih ming tah Mephibosheth ni.
Hade ock Jonathan, Sauls son, en son; han var ofärdig i fötterna, och var fem åra gammal, då tidenden kommo om Saul och Jonathan utaf Jisreel; och hans amma tog honom upp, och flydde; och i det hon hastade, och flydde, föll han, och vardt halt; och han het MephiBoseth.
5 Beeroth Rimmon capa Rekhab neh Baanah Te cet rhoi tih khothun kholing ah Ishbosheth im la pawk rhoi. Te vaengah Isboeseth Te imphu kah thingkong dongah ana yalh.
Så gingo nu Rimmons den Beerothitens söner, Bechab och Baana, bort, och kommo till Isboseths hus, då dagen var hetast; och han låg på sine säng om middagen, och sof.
6 Amih rhoiTe cangrhang aka lo bangla im khui la kun rhoi tih a bung ah a thun rhoi. Te phoeiah Rekhab neh a mana Baanah te vawl vi uh rhoi.
Och de kommo i huset till att hem ta hvete; och stungo honom i buken, och rymde sin väg.
7 Im a pha rhoi vaengah Ishbosheth tah imhman thingkong dongkah baiphaih dongah yalh. Te dongah anih te a ngawn rhoi tih a duek sak phoeiah a lu te a rhaih pah rhoi. Anih lu te a khuen rhoi tih khoyin khing Arabah long ah cet rhoi.
Ty då de kommo i huset, låg han på sine säng i sin sängakammar, och de stungo honom ihjäl, och höggo honom hufvudet af; och togo hans hufvud, och gingo bort den vägen på slättmarkene, i den hela nattene.
8 Ishbosheth lu te Hebron kah David taengla a pawk puei rhoi tih manghai te, “Na thunkha Saul capa Ishbosheth kah a lu he. Anih loh na hinglu a mae dae BOEIPA loh ka boeipa manghai taengah hang khueh coeng. Tawnlohnah tah tihnin ah Saul so neh a tiingan soah pai coeng he,” a ti rhoi.
Och båro Isboseths hufvud till David i Hebron, och sade till Konungen: Si, der är Isboseths hufvud, Sauls sons, din fiendas, som stod efter dina själ; Herren hafver i dag hämnat min herra Konungen på Saul och hans säd.
9 Tedae David loh Beeroth Rimmon capa Rekhab neh a mana Baanah te a doo tih, “BOEIPA kah hingnah dongah ka hinglu he citcai cungkuem lamkah aka lat,
Då svarade David, och sade till dem: Så visst som Herren lefver, som mina själ utur all bedröfvelse frälst hafver;
10 Saul a duek tarha vaengah kai taengla ha puen tih a thui Te amah mikhmuh neh aka phong bangla om. Tedae anih kah olthangthen ka thuung ham te amah ni ka tuuk tih Ziklag ah ka ngawn.
Den som mig bådade, och sade: Saul är död, och mente att han var ett godt bådskap, den tog jag fatt, och drap honom i Ziklag, den jag skulle tidendeslön gifvit.
11 Hlang dueng, a im kah thingkong dongkah mai aka ngawn hlang rhoi he halang rhoi coeng. A thii te na kut dong lamloh ka suk vetih diklai lamloh nangmih rhoi te kang khoe pawn mahpawt nim?,” a ti nah.
Och desse ogudaktige männerna hafva ihjälslagit en oskyldig man, uti hans hus, på hans säng? Ja, skulle jag icke utkräfva hans blod utur edra händer, och taga eder utaf jordene?
12 David loh tueihyoeih rhoek te a uen tih amih rhoi te a ngawn uh. A kut a kho te a tlueh pa tih Hebron tuibuem ah a hoei uh. Tedae Ishbosheth kah a lu te tah a khuen uh tih Hebron kah Abner phuel ah a up uh.
Och David böd sina unga män, och de slogo dem ihjäl, och höggo dem händer och fötter af, och hängde dem vid dammen i Hebron; men Isboseths hufvud togo de, och begrofvo det i Abners graf, i Hebron.
