2 Samuel 11
1 Kuma thok tih manghaia thoh tue vaengah David loh Joab neh a taengkah a sal rhoek, Israel pum tea tueih tih Ammon ca rhoek tea thup. Te vaengah Rabbah khaw a dum uh dae David tah Jerusalem ah om.
Följande år, vid den tid då konungarna plägade draga i fält, sände David åstad Joab och med honom sina tjänare och hela Israel; och de härjade Ammons barns land och belägrade Rabba, medan David stannade kvar i Jerusalem.
2 Kholaeh tuea pha vaengah David tah a thingkong lamloh thoo tih manghai im kah imphu ah cet. Te vaengah huta pakhat tui a hlukTe imphu lamloha hmuh. Tekah huta te a mueimae bahoeng then.
Då hände sig en afton, när David hade stått upp från sitt läger och gick omkring på konungshusets tak, att han från taket fick se en kvinna som badade; och kvinnan var mycket fager att skåda.
3 David loh hlang a tueih tih huta tea cae vaengah tah, “Eliam nu Bathsheba pawt nim ke, Khitti Uriah yuu la ke,” a tinah.
David sände då åstad och förfrågade sig om kvinnan, och man sade: »Det är Bat-Seba, Eliams dotter, hetiten Urias hustru.»
4 Te dongah David loh puencawna tueih tih anih te a loh phai. Te phoeiah amah taengla ha pawk vaengah huta te vik a yalh puei. Te phoeiah huta loh a tihnai lamloha ciim tih amah im la mael.
Då sände David några män med uppdrag att hämta henne, och hon kom till honom, och han låg hos henne, när hon hade helgat sig från sin orenhet. Sedan återvände hon hem.
5 Tedae huta tea vawn vaengah ol a tah tih David taengla puen. Te vaengah kai ka vawn coeng,” a tinah.
Men kvinnan blev havande; hon sände då åstad och lät underrätta David därom och säga: »Jag är havande.»
6 Te dongah David loh Joab taengah ol a tah tih, “Khitti Uriah te kai taengla han tueih,” a ti nah vanbangla Joab loh Uriah te David taenglaa tueih.
Då sände David till Joab detta bud: »Sänd till mig hetiten Uria.» Så sände då Joab Uria till David.
7 A taengla Uriaha pawk vaengah David loh Joab kah sading kawng, pilnam kah sading kawng, caem kah sading kawng te a dawt.
Och när Uria kom till David, frågade denne om det stod väl till med Joab och med folket, och huru kriget gick.
8 Te phoeiah David loh Uriah te, “Na im te suntla lamtah na kho yuut laeh,” a tinah. Te vanbangla manghai im lamloh Uriaha nong neh a hnukah manghai kah buham loh a vai.
Därefter sade David till Uria: »Gå nu ned till ditt hus och två dina fötter.» När då Uria gick ut ur konungens hus, sändes en gåva från konungen efter honom.
9 Tedae Uriah tah a boei rhoek kah sal tom neh manghai im kah thohka ah yalh tih amah im la suntla pawh.
Men Uria lade sig till vila vid ingången till konungshuset, jämte hans herres alla andra tjänare, och gick icke ned till sitt eget hus.
10 Te vaengah David taengla puen uh tih, “UriahTe amah im laa suntlak moenih,” a ti na uh. Te dongah David loh Uriah te, “Yiin lamkah na pawk moenih a? Balae tih na im te na paan pawh,” a tinah.
Detta berättade man för David och sade: »Uria har icke gått ned till sitt hus.» Då sade David till Uria: »Du kommer ju från resan; varför har du då icke gått ned till ditt hus?»
11 Uriah loh David taengah, “Thingkawng khaw, Israel neh Judah khaw, dungtlungim ah aka om khaw, ka boeipa Joab neh ka boeipa kah a sal rhoek khaw, khohmuen hoeng ah rhaehuh. Te vaengah kai loh kamah im ah caak ham neh ok hamla, ka yuu taengah yalh hamla, ka cet aya? Na hingnah neh na hinglu kah hingnah dongah hekah olka he tah ka rhoi mahpawh,” a tinah.
Uria svarade David: »Arken och Israel och Juda bo nu i lägerhyddor, och min herre Joab och min herres tjänare äro lägrade ute på marken: skulle jag då gå in i mitt hus för att äta och dricka och ligga hos min hustru? Så sant du lever, så sant din själ lever: jag vill icke göra så.»
12 David loh Uriah te, “Hnin at khaw he ah om dae lamtah thangvuen ah kan tueih eh?,” a tinah. Te dongah Uriah khaw tekah khohnin neha vuen ah tah Jerusalem ah kho a sak.
Då sade David till Uria: »Stanna här också i dag, så vill jag i morgon sända dig åstad.» Så stannade då Uria i Jerusalem den dagen och den följande.
13 Te phoeiah anih te David loh a khue. A mikhmuh ah buh a cah tih a rhuihmil la a ok sak. Tedae kholaeh ah tah cet tih a boei kah sal rhoek taengah amah kah thingkong dongah yalh. Te dongah amah im te paan pawh.
Och David inbjöd honom till sig och lät honom äta och dricka med sig och gjorde honom drucken. Men om aftonen gick han ut och lade sig på sitt läger tillsammans med sin herres tjänare, och gick icke ned till sitt hus.
14 Mincanga pha vaengah David loh Joab ham caaa daek pah tih Uriah kut aha pat.
Följande morgon skrev David ett brev till Joab och sände det med Uria.
15 Ca dongaha daek pah tih, “Uriah te caemtloek tlungluen hmai ah khueh lamtah a hnuk lamloh mael tak, Te vaengah ngawn uh saeh lamtah duek saeh,” a tinah.
I brevet skrev han så: »Ställen Uria längst fram, där striden är som häftigast, och dragen eder sedan tillbaka från honom, så att han bliver slagen till döds.»
16 Joab loh khopuei tea om thil tih a dawn vaengah tatthai hlang rhoek om nah tea ming. Te dongahTe hmuen ahTe Uriaha khueh.
Under belägringen av staden skickade då Joab Uria till den plats där han visste att de tappraste männen funnos.
17 Khopuei hlang rhoek ha pawk uh tih Joab tea vathoh hatah David sal lamkah pilnam te cungku tih Khitti Uriah khaw duek.
Och männen i staden gjorde ett utfall och gåvo sig i strid med Joab, och flera av folket, av Davids tjänare, föllo; också hetiten Uria dödades.
18 Te phoeiah Joab loh hlang a tueih tih caemtloek vaengkah olka boeih te David taenglaa yaak sak.
Då sände Joab och lät berätta för David allt vad som hade hänt under striden.
19 Puencawn tea uen tih, “Caemtloek vaengkah olka boeih manghai taengah thui pah ham te na khah vaengah,
Och han bjöd budbäraren och sade: »När du har omtalat för konungen allt vad som har hänt under striden,
20 manghai kaha kosiTe phuet tih namah te, “Vathoh hamTe balae tih khopuei la na thoeih? Vongtung dong lamloh ng'kah ni tila na ming uh moenih a?
då upptändes kanske konungens vrede, och han säger till dig: 'Varför gingen I under striden så nära intill staden? Vissten I icke att de skulle skjuta uppifrån muren?
21 Jerubbesheth capa Abimelek aka ngawnTe unim? Vongtung dong lamkah sumngol phaklung neh anih aka daeTe huta moenih a? Te dongah ni anihTe Thebez aha duek. Balae tih vongtung la na thoeih uh,’ a ti mai ni. Te vaengah, 'Na sal Khitti Uriah khaw duek coeng,’ ti nah,” a tinah.
Vem var det som slog ihjäl Abimelek, Jerubbesets son? Var det icke en kvinna som kastade en kvarnsten ned på honom från muren, så att han dödades, där i Tebes? Varför gingen I då så nära intill muren?' Men då skall du säga: 'Din tjänare Uria, hetiten, är ock död.'»
22 Te dongah puencawn te cet tiha pha vaengah Joab loh aniha tueih te David taengah boeiha thuipah.
Budbäraren gick åstad och kom och berättade för David allt vad Joab hade sänt honom att säga;
23 Te vaengah puencawn loh David taengah, “Kaimih te hlang loh ng'et tih khohmuen ah kaimih taengla ha thoenguh. Tedae amih te vongka thohka ah ka mahuh.
budbäraren sade till David: »Männen blevo oss övermäktiga och drogo ut mot oss på fältet, men vi slogo dem tillbaka ända till stadsporten.
24 A kah uh thae vaengah na sal rhoek te vongtung dong lamkah lipom loh a kah, a kah tih manghai kah sal rhoek te duek. Te vaengah na sal Khitti Uriah khaw duek,” a tinah.
Då sköto skyttarna uppifrån muren på dina tjänare, så att flera av konungens tjänare dödades; din tjänare Uria, hetiten, är ock död.»
25 David loh puencawn te, “Joab taengah thui pah, tahae kah olka he na mik ah lolh sak boeh, khat khat ngawn tah cunghang loha yoop rhuem, na caemtloek neh khopuei te namning thil lamtah koengloeng laeh,” a ti nah tih anih te a thaphoh.
Då sade David till budbäraren: »Så skall du säga till Joab: 'Låt icke detta förtryta dig, ty svärdet förtär än den ene, än den andre; fortsatt med kraft stadens belägring och förstör den.' Och intala honom så mod.»
26 Uriah kah a yuu loh a va Uriaha duek tea yaak vaengah a boei tea rhaengsae.
Då nu Urias hustru hörde att hennes man Uria var död, höll hon dödsklagan efter sin man.
27 Nguekcoinah tea poeng vaengah David loh a tah tih amah im laa det. Te dongah anih yuu la pahoi om tih ca tongpaa cunpah. Tedae David loh BOEIPA kah mikhmuh aha saii te khoboe thae ni a huet.
Och när sorgetiden var förbi, sände David och lät hämta henne hem till sig, och hon blev hans hustru; därefter födde hon honom en son. Men vad David hade gjort misshagade HERREN.
