2 Khokhuen 35
1 Josiah loh Jerusalem ah BOEIPA kah Yoom te a saii tih hla khat hnin hlai li vaengah Yoom te a ngawn uh.
Därefter höll Josia HERRENS påskhögtid i Jerusalem; man slaktade påskalammet på fjortonde dagen i första månaden.
2 Khosoih rhoek khaw amamih kah hutnah dongah a khueh tih BOEIPA im kah thothuengnah dongah amih te a duel.
Och han fastställde prästernas åligganden och styrkte dem till tjänstgöringen i HERRENS hus.
3 BOEIPA ham aka cim Israel pum taengah aka yakming tih aka sim Levi rhoek taengah, “Thingkawng cim te Israel manghai David capa Solomon loh a sak im khuiah khueh uh. Laengpang dongkah hnophueih te nangmih ham moenih. Nangmih kah Pathen BOEIPA neh a pilnam Israel taengah thotat uh laeh.
Och han sade till leviterna som undervisade hela Israel, och som voro helgade åt HERREN: »Sätten den heliga arken i det hus som Salomo, Davids son, Israels konung, har byggt. Den skall icke mer vara en börda på edra axlar. Tjänen nu HERREN, eder Gud, och hans folk Israel.
4 Israel manghai David kah ca neh a capa Solomon ca bangla na pa rhoek imkhui ah namamih kah boelnah neh soepsoei uh lamtah sikim uh laeh.
Gören eder redo efter edra familjer, i edra avdelningar, enligt vad David, Israels konung, har föreskrivit, och enligt hans son Salomos föreskrifter,
5 Pilnam paca rhoek te na manuca kah a napa imkhui te khaw, Levi imkhui paca phung khaw aitlaeng la hmuencim ah pai uh saeh.
och inställen eder i helgedomen, ordnade efter edra bröders, det meniga folkets, familjeskiften, så att en avdelning av en levitisk familj kommer på vart skifte.
6 Yoom te ngawn uh lamtah ciim uh laeh. Na manuca ham khaw Moses kut dongkah BOEIPA ol bangla vai sak ham sikim uh laeh,” a ti nah.
Och slakten påskalammet och helgen eder och reden till det för edra bröder, så att I gören efter HERRENS ord genom Mose.»
7 Josiah loh pilnam paca ham boiva la tu neh maae ca boeih a tawn tih Yoom kah aka mop boeih ham a pum la thawng sawmthum neh saelhung thawng thum lo. He rhoek he manghai kah khuehtawn lamkah ni.
Och Josia gav åt det meniga folket såsom offergärd småboskap, dels lamm och dels killingar, till ett antal av trettio tusen, alltsammans till påskoffer, åt alla som voro där tillstädes, så ock tre tusen fäkreatur, detta allt av konungens enskilda egendom.
8 A mangpa rhoek long khaw pilnam ham, khosoih rhoek ham neh Levi rhoek ham kothoh neh a tloeng uh. Pathen im kah rhaengsang Hilkiah, Zekhariah neh Jehiel long khaw Yoom hamla thawng hnih ya rhuk neh saelhung ya thum te khosoih rhoek taengla a paek uh.
Och hans förnämsta män gåvo efter sin fria vilja offergåvor åt folket, åt prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, furstarna i Guds hus, gåvo åt prästerna två tusen sex hundra lamm och killingar till påskoffer, så ock tre hundra fäkreatur.
9 Kohnaniah neh Kohnaniah phoeikah a mana rhoi Shemaiah neh Nethanel long khaw, Hashabiah neh Jeiel long khaw, Levi mangpa Jozabad long khaw Levi ham Yoom thawng nga neh saelhung ya nga a tloeng uh.
Men Konanja och hans bröder, Semaja och Netanel, jämte Hasabja, Jegiel och Josabad, de översta bland leviterna, gåvo åt leviterna såsom offergärd fem tusen lamm och killingar till påskoffer, så ock fem hundra fäkreatur.
10 Thothuengnah a sikim phoeiah tah khosoih rhoek khaw amah paihmuen ah, Levi rhoek khaw manghai olpaek bangla amamih kah boelnah neh pai uh.
Så blev det då ordnat för gudstjänsten; och prästerna inställde sig till tjänstgöring på sina platser och likaledes leviterna, efter sina avdelningar, såsom konungen hade bjudit.
11 Yoom te a ngawn uh tih khosoih rhoek loh a kut neh a haeh uh phoeiah tah Levi rhoek loh a hlaih uh.
Därefter slaktade de påskalammet, och prästerna stänkte med blodet som de togo emot av leviterna; och dessa drogo av huden.
12 Moses cabu khuikah a daek bangla pilnam paca kah a napa imkhui pacaphung taengah a paek ham khaw, BOEIPA taengah a nawn ham khaw hmueihhlutnah te a rhoe uh. Saelhung khaw te tlam te a saii.
Och de avskilde brännoffersstyckena och delade ut dem åt det meniga folket, efter deras familjeskiften, för att de skulle offra dem åt HERREN, såsom det var föreskrivet i Moses bok. På samma sätt gjorde de ock med fäkreaturen.
13 Khosing bangla Yoom te hmai neh a hmin sakuh. Buhcim te am dongah a thong uh tih voh dongah khaw, bael dongah khaw, pilnam paca boeih taengla a yong puei uh.
Och de stekte påskalammet på eld, på föreskrivet sätt; men tackoffersköttet kokade de i grytor, pannor och kittlar och delade ut det med hast åt allt det meniga folket.
14 A hnukah tah amamih ham neh khosoih rhoek ham khaw a soepsoei uh. Aaron koca khosoih rhoek long hmueihhlutnah neh maehtha te kholaeh hil a nawn uh. Te dongah ni Levi rhoek loh amamih ham neh Aaron koca khosoih rhoek ham khaw a soepsoei pauh.
Sedan redde de till åt sig själva och åt prästerna; ty prästerna, Arons söner, voro upptagna ända till natten med att offra brännoffret och fettstyckena; därför måste leviterna reda till både åt sig och åt prästerna, Arons söner.
15 Asaph koca rhoek long tah David neh Asaph, Heman neh manghai kah khohmu Jeduthun kah olpaek bangla amamih ngolhmuen ah a hlai uh. Vongka, vongka kah thoh tawt rhoek khaw om tih amih te amamih kah thohtatnah kung lamloh nong pawh. Amih ham te a manuca Levi rhoek loh a soepsoei pah coeng.
Och sångarna, Asafs barn, stodo på sin plats, såsom David och Asaf och Heman och konungens siare Jedutun hade bjudit, och dörrvaktarna stodo var och en vid sin port; de behövde icke gå ifrån sin tjänstgöring, ty deras bröder, de andra leviterna, redde till åt dem.
16 Te khohnin ah BOEIPA kah thothuengnah cungkuem loh sikim tangloeng coeng. Manghai Josiah kah olpaek bangla Yoom saii ham neh BOEIPA kah hmueihtuk dongah hmueihhlutnah nawn hamla om coeng.
Så blev allt ordnat för HERRENS tjänst på den dagen, i det att man höll påskhögtid och offrade brännoffer på HERRENS altare, såsom konung Josia hade bjudit.
17 Te vaeng tue kah Yoom ah aka mop Israel ca rhoek loh vaidamding khotue te khaw hnin rhih khuiah a bul uh.
De israeliter som voro där tillstädes höllo nu påskhögtid och firade det osyrade brödets högtid i sju dagar.
18 Tonghma Samuel tue lamloh Israel khuiah te tlam te Yoom ana saii moenih. Israel manghai boeih long pataeng Josiah neh khosoih rhoek, Levi rhoek, Judah pum neh Israel kah aka mop rhoek, Jerusalem khosa boeih kah a saii bangla Yoom te a saii uh moenih.
En påskhögtid lik denna hade icke blivit hållen i Israel sedan profeten Samuels tid; ty ingen av Israels konungar hade hållit en sådan påskhögtid som den vilken nu hölls av Josia jämte prästerna och leviterna och hela Juda och dem av Israel, som voro där tillstädes, jämväl Jerusalems invånare.
19 Josiah kah ram kum hlai rhet vaengah Yoom he a saii.
I Josias adertonde regeringsår hölls denna påskhögtid.
20 Josiah loh im te boeih a cikngae sak hnukah tah Egypt manghai Neko tah Perath kah Karkhemish ah vathoh hamla pawk. Te dongah Josiah khaw anih mah hamla cet.
Efter allt detta, sedan Josia hade försatt templet i gott stånd, drog Neko, konungen i Egypten, upp för att strida vid Karkemis, som ligger vid Frat; och Josia drog ut mot honom.
21 Tedae a taengla puencawn a tueih pah tih, “Kai laklo neh Judah manghai nang laklo ah balae aka om? Tahae khohnin ah he nang, namah taengah bueng pawt tih kamah caemtloek imkhui taengah khaw ka pawk. Pathen loh kamah teangah hlawt a thui. Nang te paa palueng, Pathen he kai taengah om tih nang te m'phae mahpawt nim?” a ti nah.
Då skickade denne sändebud till honom och lät säga: »Vad har du med mig att göra, du Juda konung? Det är icke mot dig jag nu kommer, utan mot min arvfiende, och Gud har befallt mig att skynda. Hör upp att trotsa Gud, som är med mig, och tag dig till vara, så att han icke fördärvar dig.»
22 Tedae Josiah tah anih taeng lamloh a maelhmai hooi pawh. Anih taengah vathoh ham te sa uh. Pathen ka lamkah Neko ol te hnatun pawt tih Megiddo kolbawn ah vathoh hamla cet.
Men i stället för att vända om och lämna honom i fred förklädde Josia sig och gick att strida mot honom, utan att höra på Nekos ord, som dock kommo från Guds mun. Och det kom till strid på Megiddos slätt.
23 Tedae aka nuen rhoek loh manghai Josiah te a kah uh. Te dongah manghai loh a sal rhoek taengah, “Kai he n'khuen uh laeh, bahoeng tlo coeng,” a ti nah.
Men skyttarnas skott träffade konung Josia; och konungen sade till sina tjänare: »Bären mig undan, ty jag är svårt sårad.»
24 Te dongah anih te a sal rhoek loh leng dong lamkah a hal uh tih a hmatoeng kah leng dongah a tloeng uh. Te phoeiah anih te Jerusalem la a khuen uh dae duek tih a napa rhoek kah phuel ah a up uh. Te vaengah Judah pum neh Jerusalem loh Josiah hamla nguekcoi uh.
Då buro hans tjänare honom från stridsvagnen och satte honom i hans andra vagn och förde honom till Jerusalem; och han gav upp andan och blev begraven där hans fäder voro begravna. Och hela Juda och Jerusalem sörjde Josia.
25 Jeremiah khaw Josiah ham rhaengsae tih tihnin duela laa sa nu, laa sa pa loh amamih kah rhahlung dongah Josiah te boeih a thui uh. Te te Israel khuiah khaw oltlueh la a khueh uh tih rhahlung dongah a daek uh coeng he.
Och Jeremia sjöng en klagosång över Josia. Och alla sångare och sångerskor talade sedan i sina klagosånger om Josia, såsom man gör ännu i dag; och dessa sånger blevo allmänt gängse i Israel. De finnas upptecknade bland »Klagosångerna».
26 Josiah kah ol noi neh BOEIPA olkhueng dongah a daek bangla a sitlohnah khaw,
Vad nu mer är att säga om Josia och om de fromma gärningar han gjorde, efter vad föreskrivet var i HERRENS lag,
27 a olka a kung neh a dong khaw Israel neh Judah manghai rhoek cabu dongah a daek coeng ke.
och om annat som han företog sig under sin första tid såväl som under sin sista, det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar
