Zephaniah 2
1 Aw koeh koi kaom ai acaeng, nawnto amkhueng oh, ue,
Församler eder, och kommer hit, I obehageliga folk;
2 nangcae loe lok takroekhaih atue pha ai, tavai baktiah takhoekhaih ni to pha ai, nangcae nuiah zit kaom Angraeng palungphuihaih pha ai vop moe, nangcae nuiah Angraeng palungphuihaih ni pha ai naah, nawnto amkhueng oh.
Förr än domen utgår, så att I om dagen bortryken såsom ett stoft, förr än Herrans grymma vrede öfver eder kommer, förr än Herrans vredes dag öfver eder kommer;
3 Long ah kaom tuinom kahoih katawn kaminawk, anih toenghaih pazui kaminawk boih, Angraeng to pakrong oh; toenghaih to pakrong oh loe, tuinom hoihaih to pakrong oh, to tiah nahaeloe Angraeng palungphuihaih niah nangcae anghawkhaih ahmuen to na hnu o khoe doeh om tih.
Söker Herran, alle I elände i landena, I som hans rätter hållen; söker rättfärdighetena, söker ödmjukhetena; på det att I på Herrans vredes dag mågen beskyddade varda.
4 Gaza to pahnawt sut ueloe, Ashkelon to tahmat ving tih: athun naah Ashdod to pathok ueloe, Ekron to tangzun hoi nawnto aphong ving tih.
Ty Gaza måste öfvergifven varda, och Askelon förödd; Asdod skall om middagen förjagad varda, och Ekron utrotad varda.
5 Tuipui taengah kaom, Aw Kereth acaengnawk khosak na bing o! Nang loe Angraeng ih lok mah misa ah ang suek boeh: Aw Kanaan, Philistinnawk ih prae, nang to kang phraek han, to naah anghmat kami maeto doeh om mak ai.
Ve dem som bo nedre vid hafvet, de krigare. Herrans ord skall komma öfver eder. Du Canaan, de Philisteers land, jag skall förgöra dig, så att der ingen mer bo skall.
6 Tuipui taeng ih ahmuen loe, tuutoep kaminawk ohhaih ahmuen hoi tuunawk paunghaih ahmuen ah om tih.
Der skola nedre vid hafvet vara alltsammans herdahus, och fårahus.
7 To ahmuen loe anghmat kami Judah imthung takoh mah toep o ueloe, to ah tuunawk to pacah o tih: Ashketon ih imthung takohnawk loe duembang ah angsong o tih: angmacae ih Angraeng Sithaw mah nihcae to khenzawn ueloe, nihcae misong ah ohhaih hoiah amlaem o let tih.
Och det samma skall varda dem qvarlefdom af Juda hus till del, att de deruppå beta skola. Om aftonen skola de lägra sig uti Askelons husom, då nu Herren deras Gud dem återsökt, och deras fängelse vänd hafver.
8 Moab kaminawk kasae thuihaih hoi Ammon kaminawk pacaekthlaekhaih lok to ka thaih boeh, nihcae loe kai ih kaminawk to kasae thuih o moe, nihcae hoi prae angzit kaminawk hanah pazih o.
Jag hafver hört Moabs hädelse, och Ammons barnas försmädelse, der de med hafva försmädat mitt folk, och berömt sig öfver deras gränsor.
9 Kai ka hing pongah, Moab loe Sodom baktih, Ammon kaminawk loe Gomorrah baktiah om tih; nihcae loe soekhring kaom ahmuen, paloi takaehhaih ahmuen hoi taw thungah om o poe tih: kanghmat kai ih kaminawk mah nihcae to tuh o ueloe, kanghmat kai ih kaminawk mah nihcae ih prae to toep o tih, tiah misatuh kaminawk ih Angraeng, Israel Sithaw mah thuih.
Nu väl, så sant som jag lefver, säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Moab skall varda lika som Sodom, och Ammons barn lika som Gomorra; ja, lika som en nässlebuske, och en saltgrufva, och ett evigt öde; de qvarlefde af mitt folk skola beröfva dem, och de öfverblefne af mitt folk skola ärfva dem.
10 Nihcae loe misatuh Angraeng ih kaminawk to kasae thuih o, zit kathok misa ah suek o pongah, nihcae amoekhaih atho ah hae hae hnu o tih.
Det skall vederfaras dem för deras högfärd, att de hafva försmädat Herrans Zebaoths folk, och berömt sig öfver dem.
11 Anih mah long ah kaom sithawnawk boih to tidoeh na ai ah omsak ueloe, Angraeng loe nihcae han zit thok tih: kaminawk boih mah angmacae ohhaih ahmuen hoiah anih to pakoeh o tih.
Förskräckelig skall Herren vara öfver dem; ty han skall förlägga alla gudar på jordene; och alla öar ibland Hedningarna skola tillbedja honom, hvar och en i sitt rum.
12 Nangcae Ethiopia kaminawk, nangcae doeh ka sumsen hoiah hum o tih.
Ock skolen I Ethiopier genom mitt svärd slagne varda.
13 Anih ih ban loe aluek bangah phok tahang ueloe, Assyria to amrosak tih, Nineveh vangpui to pongsak sut ueloe, praezaek baktiah omsak tih.
Och han skall sträcka sina hand norrut, och förgöra Assur; han skall göra Nineve öde, torrt, såsom en öken;
14 Tuunawk loe a um ah tabok o ueloe, to ah moi congca om o tih: praezaek ih tui tavaa hoi bukbuhnawk loe vangpui ih tung nuiah acuk o tih, nihcae hanghaih lok loe thokbuem hoiah angthai tih; sidar thing hoi sak ih hmuen to khongkha taengah caeh o taak sut tih.
Så att sig deruti lägra skola allahanda djur ibland Hedningarna; och rördrommar och ufvar skola bo på deras torn, och skola sjunga i vigskården, och korpar på bjelkomen; ty cedrebräden skola afrifne varda.
15 Hae loe kanawm acaeng vangpui ah oh, anih loe a palung thung hoiah, Kaimah boeh ni, kai pacoengah mi doeh om ai boeh, tiah thuih. Anih loe vaihi pongsut boeh moe, moinawk tabokhaih ahmuen ah oh ving boeh! Anih taeng ah caeh kaminawk boih mah pahnui o thuih ueloe, ban takhoek o thui tih.
Denne är den lustige staden, den så säker bodde, och sade i sitt hjerta: Jag äret, och ingen annan. Huru är han så öde vorden, så att djuren bo derinne; och hvilken som der framom går, han hvisslar till honom, och slår med handene öfver honom?
