Zekariah 2

1 Ka khet tahang let naah, ban ah tahhaih qui kasin kami maeto ka hnuk.

Och jag hof min ögon upp, och si, en man hade ett mätesnöre i handene.

2 Kai mah anih hanah, Naa ah maw na caeh han? tiah ka naa. Anih mah, Jerusalem nazetto maw kawk moe, nasetto maw sawk, tito ka tah han, tiah ang naa.

Och jag sade: Hvart går du? Men han sade till mig: Till att mäta Jerusalem, och se huru bredt och långt det vara skall.

3 To naah khenah, kai khaeah lokthui van kami loe a caeh, to naah kalah van kami maeto anih tongh hanah caeh,

Och si, Ängelen, som med mig talade, gick ut; och en annar Ängel gick ut emot honom;

4 anih khaeah, Cawn ah loe, to ih saning kanawk thendoeng khaeah, pop parai kaminawk hoi maitaw ohhaih ahmuen ah oh pongah, Jerusalem tapang loe pakaahaih sipae om mak ai boeh:

Och sade till honom: Löp bort, och tala till den unga mannen, och säg: Jerusalem skall besuttet varda utan murar, för mycket folks och fäs skull, som derinne vara skall.

5 kai loe anih hanah hmai tapang baktiah ka oh pae han, vangpui thungah lensawkhaih hoiah ka oh han, tiah Angraeng mah thuih, tiah thui paeh tiah a naa.

Och jag vill, säger Herren, vara en eldsmur deromkring; och skall vara der inne, och bevisa mig härliga derinne.

6 Ho, Ho, aluek bang prae hoiah cawn oh, tiah Angraeng mah thuih; van tlim ih takhi palito ohhaih ahmuen ah nangcae to kang haeh o boih boeh, tiah Angraeng mah thuih.

O, o, flyr utu nordlandet, säger Herren; ty jag hafver förstrött eder uti fyra väder under himmelen, säger Herren.

7 Aw Zion, Angzo ah, Babylon canu hoi nawnto kaom kaminawk, Loih hanah cawn oh.

O, Zion, du som bor när dottrene Babel, fly.

8 Misatuh kaminawk ih Angraeng mah, Anih lensawkhaih hoi oh pacoengah, nangcae paro prae kaminawk khaeah kai ang patoeh; nangcae loe Anih ih mik baktiah na oh o pongah, nangcae sui kami loe Anih ih mik sui kami ah ni oh, tiah thuih.

Ty så säger Herren Zebaoth: Han hafve sändt mig till Hedningarna, som eder beröfvat hafva; deras magt hafver en ända i den eder rörer, han rörer hans ögnasten.

9 Khenah, nihcae to ka tuk moe, nihcae ih tamnanawk to kam rosak han: to naah misatuh kaminawk ih Angraeng mah kai ang patoeh, tito na panoek tih.

Ty si, jag vill upphäfva mina hand öfver dem, att de skola varda dem ett rof, som dem tjent hafva; att I skolen förnimma att Herren Zebaoth mig sändt hafver.

10 Aw Zion canu, anghoe ah loe laa to sah ah: khenah, kang zoh moe, nangcae salakah ka oh han, tiah Angraeng mah thuih.

Fröjda dig, och var glad, du dotter Zion; ty si, jag kommer, och vill bo när dig, säger Herren.

11 To na niah kanoih parai prae kaminawk Angraeng khaeah angzo o ueloe, kai ih kami ah om o tih: kai nangcae salakah ka oh han, to naah misatuh kaminawk ih Angraeng mah nangcae khaeah kai patoeh, tito na panoek o tih.

Och på den tiden skola månge Hedningar gifva sig intill Herran, och skola vara mitt folk; och jag skall bo när dig, att du skall förnimma, att Herren Zebaoth mig till dig sändt hafver.

12 Angraeng mah kaciim Judah prae loe angmah ih taham qawk ah toep ueloe, Jerusalem loe a qoih ih vangpui ah om let tih.

Och Herren skall ärfva Juda för sin del, uti de helga landena; och skall åter utvälja Jerusalem.

13 Kaminawk boih, Angraeng hmaa ah, anghngai o duem ah, anih loe a ohhaih hmuenciim hoiah angthawk boeh.

Allt kött vare stilla för Herranom; ty han är uppstånden ifrå sitt helga rum.