Rom 4
1 To tih nahaeloe hae hmuen pongah aicae ampa Abraham mah taksa ah tih atho maw hnuk?
Vad skola vi då säga om Abraham, vår stamfader efter köttet?
2 Abraham mah toksakhaih hoiah toenghaih hnu nahaeloe, anih amoek hanah hmuen maeto oh; toe Sithaw hmaa ah loe amoek thai mak ai.
Om Abraham blev rättfärdig av gärningar, så har han ju något att berömma sig av. Dock icke inför Gud.
3 Cabu mah timaw thuih? Abraham mah Sithaw to tang pongah, to tanghaih to toenghaih ah tapom pae, tiah oh.
Ty vad säger skriften? »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.»
4 Toksahkung mah a toksakhaih atho hnuk naah, tahmenhaih hoiah hnuk ih tangqum ah om ai, a hnuk han koi a tok sakhaih atho to ni a hnuk.
Den som håller sig till gärningar, honom bliver lönen tillräknad icke på grund av nåd, utan på grund av förtjänst.
5 Toe toksakhaih tawn ai kami loe Anih tanghaih tawn kami hanah toenghaih Paekkung to tang nahaeloe, a tanghaih rang hoiah katoeng kami ah oh.
Men den som icke håller sig till gärningar, utan tror på honom som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.
6 To baktih toengah toksakhaih om ai ah, Sithaw mah paek ih toenghaih hnu kami ih tahamhoihaih to David mah,
Så prisar ock David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet, utan gärningar:
7 sakpazaehaihnawk tahmen pae moe, zaehaihnawk khuk pae ah kaom kaminawk loe tahamhoih o.
»Saliga äro de vilkas överträdelser äro förlåtna, och vilkas synder äro överskylda.
8 Angraeng zae nethaih thung hoi loih kami loe tahamhoih, tiah thuih.
Salig är den man som Herren icke tillräknar synd.»
9 Abraham tanghaih loe toenghaih ah tapom pae, tiah a thuih o boeh. To tiah nahaeloe hae tahamhoihhaih loe tangyat hin aat kami han khue maw oh, tangyat hin aat ai kaminawk han doeh oh toeng maw?
Gäller nu detta ordet »salig» de omskurna allenast eller ock de oomskurna? Vi säga ju att »tron räknades Abraham till rättfärdighet».
10 Kawbangah oh naah maw to tiah tapom pae? Tangyat hin a aah pacoengah maw? To tih ai boeh loe aat ai na ah? Aah pacoengah na ai, aat ai na ah ni toenghaih to hnuk boeh.
Huru blev den honom då tillräknad? Skedde det sedan han hade blivit omskuren, eller medan han ännu var oomskuren? Det skedde icke sedan han hade blivit omskuren, utan medan han ännu var oomskuren.
11 Anih loe tangyat hin aat o ai, toe to toenghaih to nihcae mah hnuk o toeng, tangcaanawk boih ih ampa ah a oh hanah, Abraham loe tangyat hin aat ai naah ni, tanghaih hoiah kaom toenghaih tacik tangyat hin aah angmathaih to hnuk boeh.
Och han undfick omskärelsens tecken såsom ett insegel på den rättfärdighet genom tron, som han hade, medan han ännu var oomskuren. Ty så skulle han bliva en fader för alla oomskurna som tro, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem.
12 Abraham loe tangyat hin aat kaminawk ih ampa khue na ai ni, tangyat hin aat ai naah Abraham tanghaih khokkong pazui kaminawk boih ih ampa ah doeh oh.
Han skulle ock bliva en fader för omskurna, nämligen för sådana som icke allenast äro omskurna, utan ock vandra i spåren av den tro som vår fader Abraham hade, medan han ännu var oomskuren.
13 Abraham loe long qawktoepkung ah om tih, tiah lokkamhaih to oh: to lokkamhaih loe Abraham mah kaalok pazui pongah na ai ni, tanghaih rang hoiah kaom toenghaih hoiah ni oh.
Det var nämligen icke genom lag som Abraham och hans säd undfick det löftet att han skulle få världen till arvedel; det var genom rättfärdighet av tro.
14 Kaalok hoiah hing kaminawk mah qawk to toep o nahaeloe, tanghaih loe avanghaih tidoeh om mak ai ueloe, lokkamhaih doeh azom pui ah ni om tih boeh:
Ty om de som låta det bero på lag skola få arvedelen, så är tron till intet nyttig, och löftet är gjort om intet.
15 Kaalok mah palungphuihaih to ohsak: kaalok om ai ahmuen ah loe zaehaih doeh om ai.
Vad lagen kommer åstad är ju vredesdom; men där ingen lag finnes, där finnes icke heller någon överträdelse.
16 Abraham ih caanawk boih khaeah tahmenhaih rang hoiah kaom lokkamhaih to caaksak hanah, tanghaih loe lokpui koekah oh; lokkamhaih loe kaalok thungah kaom kaminawk han khue na ai ni, kaminawk boih ih ampa ah kaom, Abraham tanghaih tawn kaminawk boih khaeah doeh om tih,
Därför måste det bero på tro, för att det skulle vara av nåd, så att löftet kunde bliva beståndande för all hans säd, icke blott för dem som hörde till lagens folk, utan ock för dem som allenast hade Abrahams tro. Han är ju allas vår fader,
17 Abraham loe kadueh kaminawk hinghaih paekkung, kaom ai hmuennawk omsakkung hoi a tang ih Sithaw hmaa ah, (Nang loe acaeng kaminawk boih ih ampa ah kang sak boeh, ) tiah tarik ih lok to oh.
enligt detta skriftens ord: »Jag har bestämt dig till att bliva en fader till många folk»; han är detta inför den Gud som han trodde, inför honom som gör de döda levande och kallar på de ting som icke äro till, likasom voro de till.
18 Na caanawk loe to tiah om o nasoe, tiah anih khaeah thuih ih lok baktih toengah, Abraham mah kai loe acaengnawk ih ampa ah ka om tih, tiah oephaih to tawn ai, toe tanghaih rang hoiah oephaih a tawnh pongah ni, anih loe acaengnawk boih ih ampa ah oh.
Och där ingen förhoppning fanns, där hoppades han ändå och trodde; och han kunde så bliva »en fader till många folk», efter vad som var förutsagt: »Så skall din säd bliva.»
19 Abraham loe (saning cumvaito thuemtham oh boeh, ) Sarah doeh caa kak, toe tanghaih thazok ai, kadueh baktiah kaom a takpum doeh poek khing ai.
Och han försvagades icke i sin tro, när han betänkte huru hans egen kropp var såsom död -- han var ju omkring hundra år gammal -- och huru jämväl Saras moderliv var såsom dött.
20 Anih loe Sithaw lokkamhaih nuiah palunghaenghaih tawn ai, tanghaih bangah thacak moe, Sithaw to pakoeh;
Han tvivlade icke på Guds löfte i otro, utan blev fastmer starkare i sin tro; ty han ärade Gud
21 lokkamhaih sah Sithaw loe lokkam ih baktiah sak thaih, tiah kacaak tanghaih to a tawnh.
och var fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla.
22 To pongah, anih to kami katoeng ah tapom.
Därför räknades det honom ock till rättfärdighet.
23 Anih to katoeng kami ah tapom, tiah tarik ih lok loe anih han khue tarik ai;
Men att det så tillräknades honom, det är skrivet icke såsom gällde det allenast honom,
24 aicae han doeh tarik ah oh toeng, aicae Angraeng Jesu duekhaih thung hoi pathawkkung Anih to a tang o nahaeloe, to tiah tanghaih to aicae toenghaih ah tapom pae toeng tih;
utan det skulle gälla också oss; ty det skall tillräknas jämväl oss, oss som tro på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre,
25 Jesu loe aicae zaehaih pongah duek hanah angpaek moe, aicae toenghaih hnuk hanah duekhaih thung hoi angthawk let boeh.
vilken utgavs för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.
