Saam 9
1 Katoeng kruek zaehoikung hanah, Mut-labben lok hoiah sak koi David ih Saam laa. Aw Angraeng, ka palungthin boih hoi nang kang saphaw han; na sak ih dawnrai hmuennawk boih to ka hnuksak han.
En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.
2 Poeknawmhaih hoi nang ah kang hoe moe, aw Sang koek, na hmin pakoehhaih laa to ka sak han.
Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;
3 Ka misanawk hnukbangah amlaem o let naah, na hmaa ah amtimh o moe, anghmat o.
Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.
4 Ka toenghaih to nang doet haih; angraeng tangkhang nuiah nang hnut moe, katoengah lok na caek.
Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.
5 Sithaw panoek ai kaminawk to na thuitaek; kasae kaminawk to nam rosak moe, nihcae ih ahmin dungzan khoek to nang hmatsak boeh.
Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.
6 Aw na misa amrohaih loe, boeng khoek to phak boeh: vangpuinawk to na phreak pae, nihcae panoekhaih doeh angmacae hoi nawnto amro boih boeh.
Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.
7 Toe Angraeng loe dungzan khoek to cak tih; lokcaek hanah angmah ih angraeng tangkhang to a caksak boeh.
Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.
8 Anih mah long hae toenghaih hoiah lokcaek ueloe, katoeng lokcaekhaih hoiah kaminawk to uk tih.
Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.
9 Angraeng loe pacaekthlaekhaih tong kaminawk abuephaih ah om tih, raihaih atue ah doeh abuephaih ah oh.
Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.
10 Na hmin panoek kaminawk loe nang to oep o tih; Angraeng, nang pakrong kaminawk to na pahnawt sut mak ai.
Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.
11 Zion ah kaom, Angraeng khaeah saphawhaih laa to sah oh loe, a sak ih hmuennawk to congca kaminawk khaeah thui oh.
Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.
12 Anih loe kami athii longhaih to pakuem, pahnet ai: anih loe poek pahnaemhaih hoiah qah kaminawk ih lok to pahnet ai.
Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.
13 Aw Angraeng, kai hae na tahmen ah; kai hnuma kaminawk ih pacaekthlaekhaih to na khen paeh loe, duekhaih khongkha thung hoiah na loisak ah:
Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;
14 to tih nahaeloe Zion canu ih khongkhanawk ah nang pakoehhaih laa to ka sah thai boih ueloe, na pahlonghaih ah anghoehaih hoiah ka om tih.
På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.
15 Sithaw panoek ai kaminawk loe angmacae mah takaeh o ih tangqom thungah krak o: angmacae mah hawk ih palok pongah angmacae ih khok to amanh o boih boeh.
Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.
16 Angraeng loe a sak ih lokcaekhaih hoiah amtueng: toe kasae kami loe a ban hoi sak ih thaang pongah amanh. (Higgaion, Selah)
Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)
Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)
18 Kavawt kaminawk to pahnet poe mak ai ueloe, amtang kaminawk oephaih doeh anghma poe mak ai.
Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.
19 Aw Angraeng, angthawk ah, kami mah na pazawk hmah nasoe: Sithaw panoek ai kaminawk loe na hmaa ah lokcaekhaih om nasoe.
Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.
20 Aw Angraeng, nihcae to ziisak ah: to tiah ni prae congca kaminawk mah angmacae hoi angmacae to kai loe kami rumram ni, tiah panoek o thai tih. (Selah)
Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)
