Saam 22
1 Katoeng kruek zaehoikung han oihaih loe, akhawnbang ih tasuk tala. David ih Saam laa. Ka Sithaw, ka Sithaw, tipongah nang caeh taak ving loe? Kai nang bomh ai, tikhoe ka hanghaih lok pathim ai ah kangthla ah na oh ving loe?
För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
2 Aw ka Angraeng, khodai ah ka hangh, toe nang pathim ai; khoving ah doeh kang hngai duem thai ai.
Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
3 Toe aw nang loe na ciim, nang loe Israel kaminawk saphawhaih ah na oh.
Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
4 Kam panawk mah nang ni oep o: nang ang oep o pongah, nihcae to na pahlong.
På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
5 Nang khaeah a hang o naah, nihcae to na pahlong; nang ang oep o pongah, azathaih tongh o ai.
Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
6 Kai loe kami na ai, sadong ah ni ka oh; minawk mah kasaethuih moe, hnaphnae han koi ah ni ka oh.
Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
7 Kai hnu kaminawk boih mah ang patoek o moe, ang pahnuih o thuih: pahni ang baek o thuih moe, lu ang haek o thuih,
Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
8 anih loe Angraeng oephaih tawnh na ai maw, Angraeng mah pahlong nasoe khae: anih ih mikcuk naakrak ah om nahaeloe, anih mah pahlong nasoe khae, tiah a thuih o.
"Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."
9 Toe kam no zok thung hoiah nang taprok moe, tahnu ka naek naah kamongah nang ohsak.
Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
10 Zok thung hoiah boeh ni nang khaeah kang tathlang boeh, nang loe kam no zok thung hoiah ka Sithaw ah na oh boeh.
På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
11 Kangthla ah na om taak hmah; raihaih mah ang phak thuih tom boeh; bomkung mi doeh om ai.
Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
12 Maitaw taenawk mah ang takui o khoep; thacak Bashan ih maitaw taenawk mah ang ven o khoep boeh.
Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
13 Hanghaih hoi moi kaek kaipui baktiah, nihcae mah pakha ang angh o thuih.
Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
14 Tui baktiah ang kraih o moe, ka huhnawk doeh angkhring boih boeh: ka palungthin loe samdai baktiah oh moe, ka palung thungah amnaeng boih boeh.
Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
15 Ka thacakhaih loe laom koi baktiah oh, ka palai doeh akam huh hoiah angbet caeng boeh; kai hae duekhaih maiphu thungah nang zaeh tathuk boeh.
Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
16 Kai loe uinawk mah ang takui o khoep: nawnto amkhueng kasae kaminawk mah ang ven o khoep boeh: ka ban hoi ka khoknawk to ang takhing o.
Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
17 Kai ih ahuhnawk loe kroek thai boih han koiah ni oh boeh: nihcae mah padaenghaih hoiah ang khet o.
Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
18 Nihcae mah ka khukbuennawk to amzet o moe, kai ih laihaw lak hanah taham khethaih phoisa to a vah o.
De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
19 Toe, Aw Angraeng, kangthla ah na om taak hmah: Aw ka thacakhaih, kai abomh han karangah angzo ah.
Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
20 Sumsen thung hoiah ka hinghaih pakhra hae pahlongh loe, ka palung koek ih pakhra hae ui thacakhaih thung hoiah pahlong ah.
Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
21 Kaipui pakha thung hoiah na pahlongh loe, hmawsaeng kokno ih taki thung hoi nang pahlong hanah ka lok hae nang thaih pae boeh.
Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
22 Kam nawkamyanawk khaeah na hmin to ka thuih moe, kaminawk salakah nang kang pakoeh han.
Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
23 Angraeng zii kaminawk, anih to pakoeh oh; nangcae Jakob ih caanawk boih, anih to pakoeh oh; nangcae Israel caanawk boih, anih to zii oh!
I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
24 Anih loe patangkhang kami hoi raihaih tong kami to khet patoek ai, panuethaih doeh tawn ai; a mikhmai doeh hawk ving ai, Angmah khaeah hang naah, Anih mah pathim pae.
Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
25 Kami rangpui salakah nang to kang pakoeh moe, Anih zii kaminawk hmaa ah lokkamhaih to ka sak han.
Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
26 Mi tlim ah khosah kaminawk loe caa o ueloe, zok amhah o tih: Angraeng pakrong kaminawk loe, Anih to saphaw o tih: to tiah nahaeloe nangcae ih palungthin dungzan khoek to hing tih.
De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
27 Long boenghaih ah kaom kaminawk boih mah panoek o ueloe, Angraeng khaeah amlaem o tih: prae kaminawk boih mah na hmaa ah bok o tih.
Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
28 Ukhaih prae loe Angraeng ih ni: anih loe prae kaminawk boih ukkung ah oh.
Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
29 Long ah kaom angraengnawk boih hoi caaknaek kamtlai ah tawn kaminawk mah nang to bok o tih: a hinghaih pakaa thai ai kaminawk, maiphu thungah caeh kaminawk boih na hmaa ah akuep o tih:
Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
30 nihcae acaengnawk mah anih ih tok to sah pae o ueloe, angzo han koi a caanawk khaeah Angraeng kawng to thui pae o tih.
Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
31 Nihcae angzo o ueloe, Anih mah hae hmuen hae sak boeh, tiah Anih toenghaih to tapen han koi kaminawk khaeah taphong o tih.
Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
