Saam 2
1 Tipongah Sithaw panoek ai kaminawk loe palungphui o moe, kaminawk loe avang ai hmuen to poek o?
Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?
2 Long siangpahrangnawk hoi ukkungnawk loe nawnto amkhueng o moe, Angraeng hoi anih mah situi bawh tangcae kami ih lok to aek o,
Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:
3 nihcae ih qui to taprawt pae pat si loe, nihcae ih sumqui doeh vaa pae o ving si, tiah a thuih o.
»Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»
4 Vannawk ah anghnu kami loe pahnui tih: Angraeng mah nihcae to pahnuithui tih.
Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.
5 To naah anih mah nihcae to palungphuihaih hoiah thuitaek ueloe, kana parai koeh koi kaom ai anghmang thok khosakhaih to phasak tih.
Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:
6 Toe kaimah ih kaciim Zion mae nuiah, kaimah ih siangpahrang to kang hnutsak boeh, tiah anih mah thuih.
»Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»
7 Angraeng mah ang thuih ih lok to ka thuih han; nang loe ka Capa ni; nang loe vaihniah kang tapen boeh, tiah ang naa.
Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.
8 Na hniah, to tih nahaeloe Sithaw panoek ai kaminawk to nang han qawk ah kang paek han, nihcae loe longboeng khoek to nang ih qawk ah om o tih.
Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.
9 Nihcae to sumboeng hoiah na uk ueloe, long laom pakhoih phaeng baktih toengah, nihcae to na vaa phaeng tih.
Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»
10 To pongah nangcae siangpahrangnawk, Palungha oh loe, long ukkungnawk thuitaekhaih lok to tahngai oh.
Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.
11 Zithaih palungthin hoiah Angraeng ih tok to sah oh loe, tasoeh takuenhaih hoiah anghoe oh.
Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.
12 Capa to mok oh, to tih ai nahaeloe Anih palungphui ueloe, nang loe loklam hoiah nang hmaa ving tih, anih loe palungphui cadoeh akra mak ai. Anih nuiah amha kaminawk boih loe tahamhoih o.
Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.
