Saam 119
1 Coek koi om ai loklam ah caeh ah, Angraeng ih kaalok to pazui kaminawk loe tahamhoih.
Salige äro de som utan vank lefva, de som i Herrans lag vandra.
2 A thuih ih loknawk to pakuem moe, palungthin boih hoiah anih pakrong kami loe tahamhoih.
Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.
3 Nihcae loe zaehaih sah o ai; anih ih loklam ah caeh o.
Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.
4 Na loklam to loktangta hoi pazui hanah kaicae khaeah nang thuih.
Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.
5 Aw, na paek ih loknawk to pazui thai hanah, lam nang patuek!
O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.
6 Na paek ih loknawk boih to ka pakuem nahaeloe, azathaih ka tongh mak ai.
När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.
7 Katoeng na lokcaekhaih kam tuk naah, poektoenghaih hoiah nang to kang pakoeh han.
Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.
8 Nang paek ih loknawk to ka pazui han; aw kai hae na pahnawt hmah roe ah.
Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.
9 Kawbangmaw qoengthuem kami mah a caehhaih loklam to ciimsak thai tih? Na lok baktih toengah khosakhaih rang hoiah ni ciimsak tih.
Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.
10 Palungthin boih hoiah nang to kang pakrong; Aw, nang paek ih loknawk hoi nam khraengsak hmah.
Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.
11 Na nuiah zaehaih ka sak han ai ah, na lok to palung thungah ka suek boeh.
Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.
12 Aw Angraeng, taham na hoih! Nang paek ih loknawk to na patuk ah.
Lofvad vare du, Herre; lär mig dina rätter.
13 Na pakha thung hoi tacawt na loknawk boih to pakha hoiah ka taphong boeh.
Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.
14 Hmuenmae congca hoi angraeng parai kami baktiah, na thuih ih loknawk pongah anghoehaih ka tawnh.
Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.
15 Na loknawk to ka poek moe, na loklamnawk doeh ka khet han.
Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.
16 Nang paek ih loknawk pongah kang hoe, na lok to ka pahnet mak ai.
Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.
17 Ka hing moe, na lok pazui thai hanah, na tamna khaeah kahoih hmuen to sah ah.
Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.
18 Na kaalok thungah dawnrai hmuennawk ka hnuk thai hanah, ka mik hae na paong pae ah.
Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.
19 Long ah angvin ah ka oh; nang paek ih loknawk to kai khae hoi hawk ving hmah.
Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.
20 Na lokcaekhaih ka poek loiah ka hinghaih amro boeh.
Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.
21 Na lokpaekhaihnawk hoiah amkhraeng ving, amoek kami hoi tangoeng ih kaminawk to nang mah na thuitaek.
Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.
22 Nang thuih ih loknawk ka pazui pongah, kasaethuihaih hoi hnaphnaehaih to kai khae hoi na takhoe pae ving ah.
Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.
23 Angraengnawk mah kai kasae ang thuih o; toe na tamna loe nang paek ih loknawk ni ka poek.
Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.
24 Na thuih ih loknawk loe kang hoehaih hoi kai han poekhaih paekkung ah oh.
Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.
25 Ka hinghaih loe maiphu thungah anghnut sut, na lok baktih toengah na hingsak ah.
Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.
26 Ka caehhaih loklam kawng ka thuih naah, nang pathim; nang paek ih loknawk to kai han na patuk ah.
Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.
27 Nang thuitaekhaih loklamnawk to na panoeksak ah; to tiah nahaeloe dawnrai hmuennawk to ka poek tih.
Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.
28 Palungset pongah ka hinghaih angpho sut boeh; na lok hoiah tha na caksak ah.
Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.
29 Alinghaih loklam thung hoi ka loih thai hanah, tahmenhaih hoi na kaalok to na paek ah.
Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.
30 Kai loe loktang lam to ka qoih moe, na lokcaekhaih ka hmaa ah ka suek boeh.
Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.
31 Na thuih ih loknawk to kacakah ka patawnh boeh; Aw Angraeng, azathaih na tongsak hmah.
Jag håller mig intill din vittnesbörd; Herre, låt mig icke på skam komma.
32 Ka palungthin nam ongsak boeh pongah, na thuih ih loklam pongah ka cawnh han.
När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.
33 Aw Angraeng, na thuih ih loknawk pazuihaih loklam to na patuk ah; to loklam to boeng khoek to ka pazui han.
Lär mig, Herre, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.
34 Na kaalok to ka pazui hanah, panoek thaihaih to na paek ah; ue, kaalok to palungthin boih hoiah ka pazui han.
Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.
35 Nang paek ih loknawk hoiah loklam na patuek ah; to loklam ah ni anghoehaih ka tawnh.
För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.
36 Ka palung hae khithaih bangah na ai ah, na thuih ih loknawk bangah paqoi ah.
Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.
37 Atho kaom ai hmuennawk khet han ai ah ka mik hae paqoi ving ah; na loklam ah na hingsak ah.
Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.
38 Nang zithaih tawn, na tamna khaeah na lok to caksak ah.
Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.
39 Na lokcaekhaih loe hoih baktih toengah, ka zit koek ih kasaethuihaih to na la pae ving ah.
Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.
40 Khenah, nang paek ih loknawk to ka poek khing; na toenghaih bangah na hingsak ah.
Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.
41 Aw Angraeng, na tahmenhaih rang hoiah na lok baktih toengah, na pahlonghaih kai khaeah angzo nasoe.
Herre, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;
42 Na lok ah oephaih ka tawnh pongah, kai kasae thui kami to lok ka pathim han.
Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.
43 Ka pakha thung hoiah loktang lok to na la pae ving hmah; na lokcaekhaih ah ni oephaih to ka suek.
Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.
44 Na kaalok to dungzan hoi dungzan khoek to ka pazui han.
Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.
45 Nang patuk ih loknawk to ka pakrong pongah, pakaahaih om ai ah ka caeh han.
Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.
46 Nang paek ih loknawk to siangpahrangnawk hmaa ah ka thuih han, azathaih ka tongh mak ai.
Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;
47 Kai loe ka palung ih, na lokpaekhaih ah kang hoe tih boeh.
Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;
48 Ka palung ih na lokpaekhaih bangah ban ka payangh tahang moe, nang patuk ih loknawk to ka poek han.
Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.
49 Na tamna khaeah paek ih lok to panoek poe ah, to lok hoiah ni oephaih to nang paek.
Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.
50 Patangkhang naah hae lok mah monghaih ang paek; na lok mah ni kai ang hingsak.
Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.
51 Amoek kaminawk mah kai ang pahnui o thuih; toe kai loe na kaalok hoiah kam khraeng ving ai.
De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.
52 Aw Angraeng, canghnii ih lokcaekhaihnawk to ka pakuem poe pongah, monghaih to ang paek.
Herre, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.
53 Kasae kaminawk hoi na kaalok pahnawt kaminawk pongah, palungphuihaih mah kai ang pazawk.
Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.
54 Nang patuk ih lok loe kholong ka caehhaih ahmuen kruekah kai ih laa ah oh.
Dine rätter äro min visa i mino huse.
55 Aw Angraeng, khoving ah, na hmin to ka poek moe, na kaaloknawk to ka pazui.
Herre, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.
56 Nang paek ih loknawk ka pazuihaih loe ka sakzong ih hmuen ah oh boeh.
Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.
57 Aw Angraeng, nang loe kai taham ah na oh; na loknawk to ka pazui han, tiah ka thuih boeh.
Jag hafver sagt, Herre: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.
58 Palungthin boih hoiah nang to kang pakrong boeh; na thuih ih lok baktih toengah na tahmen ah.
Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.
59 Ka caehhaih loklamnawk ka poek naah, nang paek ih loknawk bangah khok ka takan boeh.
Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.
60 Nang paek ih loknawk loe akra ai, karangah ka pazui roep.
Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.
61 Kasae kaminawk mah kai ang tuk o; toe na kaalok to ka pahnet ai.
De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.
62 Katoengah lok na caek pongah, aqum ah kang thawk moe, nang khaeah kawnhaih lok ka thuih han.
Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.
63 Kai loe nang zithaih tawn kaminawk hoi nang paek ih loknawk pazui kaminawk boih ih, ampui ah ka oh.
Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.
64 Aw Angraeng, long loe na tahmenhaih hoiah koi; na thuitaekhaih loknawk to na patuk ah.
Herre, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.
65 Aw Angraeng, na lok baktih toengah, na tamna khaeah kahoih hmuen to na sah pae ah.
Du gör dinom tjenare godt, Herre, efter ditt ord.
66 Nang paek ih loknawk to ka tang pongah, palunghahaih hoi kahoih lokcaekhaih to na paek ah.
Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.
67 Loklam kam khraeng ving pongah, nang thuitaek vai boeh; toe vaihi loe na lok to ka tahngai boeh.
Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.
68 Nang loe na hoih, na sak ih hmuen doeh hoih; nang paek ih thuitaekhaih loknawk to na patuk ah.
Du äst mild och god; lär mig dina rätter.
69 Amoek kaminawk mah amsawnlok hoiah kai ahmin ang set o sak; toe nang paek ih loknawk to palungthin boih hoiah ka pazui han.
De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.
70 Nihcae ih palung loe moithawk baktiah amkhawk; toe kai loe na kaalok ah anghoehaih ka tawnh.
Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.
71 Nang paek ih thuitaekhaih loknawk to kam tuk thai hanah, patangkhanghaih loe kai hanah hoih.
Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.
72 Na pakha pong ih kaalok loe kai hanah, sui hoi sumkanglung sangto pongah doeh hoih kue.
Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.
73 Na ban hoiah nang sak moe, krang ah nang coengsak; nang paek ih loknawk kam tuk thai hanah, panoekthaihaih to na paek ah.
Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.
74 Na lok ah oephaih ka suek pongah, nang zithaih tawn kaminawk mah ang hnuk o naah anghoe o tih.
De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.
75 Aw Angraeng, nang loe toenghaih hoiah lok na caek, na oepthohhaih hoiah ni kai patang nang khangsak, tito ka panoek.
Herre, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.
76 Na tamna khaeah na suek ih lok baktih toengah, na palungnathaih mah monghaih na paek nasoe, tiah lawk ka thuih.
Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.
77 Ka hing thai hanah, na palungnathaih kai khaeah om nasoe; na kaalok loe kang hoehaih ah oh.
Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.
78 Amoek kaminawk loe takung tidoeh om ai ah ka nuiah sethaih sak o pongah, azat o nasoe; toe kai loe nang patuk ih loknawk to ka pakuem han.
Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.
79 Nang zithaih tawn kami hoi na thuih ih loknawk panoek kaminawk loe, nang khaeah amlaem o let nasoe.
Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.
80 Azat ka tong han ai ah, nang thuitaekhaih loknawk pongah ka palung hae coek koi om ai ah om nasoe.
Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.
81 Na pahlonghaih to ka koeh loiah, ka pakhra thazok sut boeh; toe kai loe na lok ah ni oephaih to ka suek.
Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.
82 Ka miknawk mah na lok to danh, toe hnu ai; natuek naah maw kai nang mongsak tih? tiah ka thuih.
Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?
83 Kai loe kazaek moihin pailang baktiah ni ka oh sut boeh, toe nang thuitaekhaih loknawk to ka pahnet ai.
Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.
84 Na tamna ih ni loe nasetto maw akra vop tih? Kai pacaekthlaek kaminawk to natuek naah maw lok na caek han?
Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?
85 Na kaalok baktih na ai ah, amoek kaminawk mah kai hanah tangqom ang takaeh pae o.
De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.
86 Nang paek ih loknawk boih loe oepthoh; tidoeh na ai ah nihcae mah kai ang pacaekthlaek o; na bom ah.
Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.
87 Long nuiah nihcae mah kai ang tamit o tom boeh, toe na paek ih loknawk to ka pahnawt sut ai.
De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.
88 Nam lunghaih hoiah ka hinghaih hae pathawk ah, to tiah ni pakha hoi na thuih ih loknawk to ka pakuem thai tih.
Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.
89 Aw Angraeng, na lok loe van ah, dungzan khoek to cak.
Herre, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.
90 Na oepthohhaih loe angzo han koi caanawk dung khoek to cak; long loe na caksak ih baktih toengah, oh poe.
Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.
91 Na sakzong ih atawk loe vaihni khoek to cak, to sak ih hmuennawk loe na tamna ah ni oh o boih.
Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.
92 Na kaalok to kang hoehaih ah om ai nahaeloe, patangkhanghaih hoiah kang hmaa tih boeh.
Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.
93 Nang patuk ih loknawk to natuek naah doeh ka pahnet mak ai; to loknawk hoiah ni nang hingsak.
Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.
94 Na pahlong ah, nang ih hmuen ah ni ka oh; kai loe nang patuk ih loknawk to ni ka pakrong.
Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.
95 Kasae kaminawk loe kai hum hanah zing o; toe kai loe na thuih ih loknawk ni ka poek han.
De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,
96 Kacung bit baktiah kamtueng hmuennawk boih loe boenghaih oh, tiah ka hnuk; toe nang paek ih loknawk loe paroeai kawk.
Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.
97 Aw na lok hae kawkruk maw ka palung! Athun qui ka poek.
Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.
98 Ka misanawk pongah nang paek ih loknawk mah palung ang hasak kue; to loknawk loe ka taengah oh o poe.
Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.
99 Na thuih ih loknawk to ka poek pongah, kai patuk kaminawk boih pongah panoekhaih ka tawnh kue.
Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.
100 Nang patuk ih loknawk to ka pazui pongah, canghnii ih kaminawk pongah doeh panoekhaih ka tawnh kue.
Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.
101 Na lok tahngaih thai hanah, kasae loklamnawk thungah khok ka takan ai.
Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.
102 Nang patuk boeh pongah, na lokcaekhaih thung hoiah kam khraeng ai.
Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.
103 Ka pataeng naah na loknawk loe kawkruk maw luep! ue, ka pakha ah loe khoitui pongah doeh luep kue!
Din ord äro minom mun sötare än hannog.
104 Nang patuk ih loknawk rang hoiah palunghahaih to ka hnuk; to pongah katoeng ai loklamnawk boih to ka hnukma.
Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.
105 Na lok loe ka khok hanah hmaithaw ah oh moe, ka caehhaih loklam hanah aanghaih ah oh.
Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.
106 Katoeng na lokcaekhaih pazui han, tiah lokkamhaih to ka caksak han.
Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.
107 Paroeai patang ka khang; Aw Angraeng, na lok baktih toengah, na pathawk ah.
Jag är svårliga plågad; Herre, vederqvick mig efter ditt ord.
108 Aw Angraeng, ka pakha mah koehhaih baktiah paek ih hmuen to nang talawk pae hanah, kang hnik; na lokcaekhaihnawk to na patuk ah.
Låt dig behaga, Herre, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.
109 Ka hinghaih loe ka ban ah ni oh poe; toe na kaalok to ka pahnet ai.
Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.
110 Kasae kaminawk mah kai hanah thaang ang patung pae o; toe kai loe nang paek ih loknawk hoi kam khraeng ving ai.
De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.
111 Na thuih ih loknawk loe kai hanah dungzan qawk ah oh moe, ka palung anghoehaih ah oh.
Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.
112 Nang thuitaekhaih loknawk boeng khoek to pazui poe hanah, ka palungthin hae ka paongh.
Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.
113 Poek angphae kaminawk to ka hnukma; toe na kaalok loe ka palung.
Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.
114 Nang loe ka buephaih hoi kai pakaahaih ah na oh; na lok ah oephaih ka tawnh.
Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.
115 Nangcae kahoih ai hmuen sah kaminawk, kai khae hoi tacawt oh; ka Sithaw mah paek ih loknawk to ka pazui han.
Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.
116 Ka hing thai hanah, na lok baktih toengah na patawn ah; oephaih ka tawnh pongah na zatsak hmah.
Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.
117 Ka loih hanah, na patawn ah; nang thuitaekhaih loknawk to ka pazui poe han.
Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.
118 Na thuitaekhaih loknawk hoi amkhraeng kaminawk boih to na pahnawt; nihcae loe aling hanah lok amlai o.
Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.
119 Kami zae, long kaminawk boih to sum aek baktiah na takhoe baat pongah, na thuih ih loknawk to ka palung.
Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.
120 Nang kang zit loiah ka tasoeh; na lokcaekhaihnawk to ka zit.
Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.
121 Kai loe kamsoem lokcaekhaih hoi toenghaih to ka sak boeh; kai hnaphnae kaminawk khaeah na caeh taak hmah.
Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.
122 Na tamna kai ka hoih thai hanah na caksak ah; amoek kaminawk mah na pacaekthalek o hmah nasoe.
Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.
123 Na pahlonghaih hoi na toenghaih loknawk to, mik hoiah ka khet.
Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.
124 Na palungnathaih baktih toengah, na tamna khaeah sah rae ah loe, nang thuitaekhaih loknawk to na patuk ah.
Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.
125 Kai loe na tamna ah ni ka oh; na thuih ih loknawk ka panoek thai hanah, thaikophaih to na paek ah.
Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.
126 Aw Angraeng, vaihi loe na toksakhaih atue ah ni oh boeh; nihcae loe na kaalok to phraek o boeh.
Det är tid, att Herren gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.
127 Sui pongah doeh, ue, atui kaciim sui pongah doeh, nang paek ih loknawk to ka palung kue.
Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.
128 To pongah nang paek ih loknawk boih loe toeng tiah ka poek; katoeng ai loklamnawk boih loe ka hnukma.
Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.
129 Na thuih ih loknawk loe dawnrai han oh; to pongah ka pakhra mah pazui.
Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.
130 Amtuengsak ih na loknawk mah aanghaih to ang paek moe, panoek ai kaminawk hanah panoekthaihaih to a paek.
När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.
131 Na paek ih loknawk to ka poek loiah, angpho hoiah pakha ka aang sut boeh.
Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.
132 Na hmin palung kaminawk khaeah na sak ih baktih toengah, palungnathaih hoiah na khen ah.
Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.
133 Na lok hoiah ka khok tangkannawk hae toengsak ah; zaehaih mah na uk hmah nasoe.
Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.
134 Nang patuk ih loknawk to ka pazui thai hanah, pacaekthlaekhaih thung hoiah na loisak ah.
Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.
135 Na tamna nuiah na mikhmai to pansak ah loe, nang thuitaekhaih loknawk to na patuk ah.
Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.
136 Kaminawk mah na kaalok to pazui o ai pongah, ka mik hoiah mikkhraetui vapuituinawk baktiah longh.
Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.
137 Aw Angraeng, nang loe na toeng, na lokcaekhaihnawk doeh toeng.
Herre, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.
138 Na thuih ih loknawk loe toeng moe, oepthoh.
Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.
139 Ka misanawk mah na thuih ih loknawk pahnet o ving boeh pongah, poekhaih tha ang zok o sak sut boeh.
Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.
140 Na lok loe ciim parai; to pongah na tamna mah palung.
Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.
141 Kai loe takpum thoengkae moe, hnap han koi kami ah ka oh; toe nang paek ih loknawk to ka pahnet ai.
Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.
142 Na toenghaih loe dungzan khoek to oh, na lok loe loktang ah oh.
Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143 Raihaih hoi patanghaih mah kai ang khuk khoep boeh; toe nang paek ih loknawk loe kang hoehaih ah oh.
Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.
144 Na thuih ih katoeng loknawk loe dungzan khoek to cak; ka hinghaih hanah, panoekthaihaih to na paek ah.
Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.
145 Palungthin boih hoiah ka hangh, Aw Angraeng, na tahngai pae ah! Nang thuitaekhaih loknawk to ka pazui han.
Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, Herre, att jag må hålla dina rätter.
146 Nang khaeah kang hang; na thuih ih loknawk pazui thai hanah, na pahlong ah.
Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.
147 Akhawnbang khawnthaw ah nang khaeah kang hangh; na lok ah oephaih ka tawnh.
Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.
148 Na lok ka poek hanah, qum taning ah kang lawt.
Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.
149 Nam lunghaih baktih toengah ka hanghaih lok hae na tahngai pae ah; Aw Angraeng, na lokcaekhaih baktih toengah, na pathawk ah.
Hör mina röst efter dina nåde: Herre, vederqvick mig efter dina rätter.
150 Kasae poekhaih pazui kaminawk loe kasae sak hanah kai khaeah anghnaih o aep; toe nihcae loe na kaalok hoiah angthla o.
Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.
151 Aw Angraeng, nang loe na zoi, nang paek ih loknawk boih loe loktang lok ah oh.
Herre, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.
152 Na thuih ih loknawk loe dungzan khoek to na caksak boeh, tito canghnii hoi ni ka panoek boeh.
Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.
153 Na kaalok to ka pahnet ai pongah, patang ka khanghaih hae na poek pae ah loe, na pahlong ah.
Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.
154 Kai hae angsak haih ah loe, na krang ah; na lok baktih toengah na hingsak ah.
Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.
155 Kasae kaminawk loe na thuitaekhaih loknawk to pakrong o ai pongah, pahlonghaih hoiah angthla o.
Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.
156 Aw Angraeng, na palungnathaih loe len parai; na lokcaekhaihnawk baktih toengah kai hae na hingsak ah.
Herre, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.
157 Kai pacaekthlaek kami hoi ka misanawk loe pop o parai; toe kai loe na thuih ih loknawk hoiah kam khraeng ai.
Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.
158 Nihcae loe na lok pazui o ai pongah, oep om ai kaminawk to ka khet naah ka panuet.
Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.
159 Nang patuk ih loknawk kawkruk maw ka palung, tito panoek ah; Aw Angraeng, nam lunghaih ah na hingsak ah.
Si, jag älskar dina befallningar; Herre, vederqvick mig efter din nåd.
160 Na lok loe tangsuek na hoi boeh ni loktang ah oh; katoeng lok na caekhaihnawk boih loe dungzan khoek to cak.
Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.
161 Takung om ai ah angraegnawk mah kai ang pacaekthlaek o; toe ka palungthin mah loe na lok to zit.
Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.
162 Pop parai hmuenmae hnu kami baktih toengah, kai loe na lok pongah ni anghoehaih ka tawnh.
Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.
163 Kai loe amsawnlok to ka hnukma moe, ka panuet, toe na kaalok loe ka palung.
Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.
164 Na caek ih katoeng lok pongah, nito naah vai sarihto nang kang pakoeh.
Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.
165 Na kaalok palung kaminawk loe kalen parai monghaih to tawnh o; nihcae to tih mah doeh pakha mak ai.
Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.
166 Aw Angraeng, na pahlonghaih to ka zing moe, nang paek ih loknawk to ka pazui boeh.
Herre, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.
167 Na thuih ih loknawk to palungthin boih, ka hinghaih boih mah pazui boeh.
Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.
168 Nang patuk ih loknawk hoi na thuih ih loknawk to ka pazui boeh; ka loklamnawk boih loe na hmaa ah oh.
Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.
169 Aw Angraeng, ka hanghaih lok hae na hmaa ah pha nasoe; na lok baktih toengah panoekhaih na paek ah.
Herre, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.
170 Tahmen kang hnikhaih lok hae na hmaa ah pha nasoe; na thuih ih lok baktih toengah na loisak ah.
Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.
171 Nang thuitaekhaih loknawk to nang patuk naah, ka pahni mah pakoehhaih lok to thui tih.
Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.
172 Nang paek ih loknawk boih loe toeng pongah, ka palai mah na lok to laa ah sah tih.
Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.
173 Nang patuk ih loknawk to ka qoih boeh pongah, na ban mah kai na bomh nasoe.
Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.
174 Aw Angraeng, na pahlonghaih hnuk han ka koeh phi boeh; na kaalok loe kang hoehaih ah oh.
Herre, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.
175 Nang kang pakoeh thai hanah, ka pakhra hae na pathawk ah; na lokcaekhaihnawk mah na bomh nasoe.
Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.
176 Kai loe tuu kanghmaa baktiah loklam kang hmang sut boeh; na tamna to pakrong ah; nang paek ih loknawk to ka pahnet ai.
Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.
