Palungha Lok 9
1 Palunghahaih mah im tung sarihto a aah moe, ohhaih im to a sak;
Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
2 angmah pacah ih moinawk to a boh; misurtui to a lawn moe, caboi to pahnut.
Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
3 A tok sahkung tanglanawk to patoeh moe, vangpui kasang koek ahmuen ah angdoet pacoengah, a hangh.
Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
4 Poekhaih tawn kaminawk haeah angzo oh; khokhan thai ai kaminawk anih khaeah angzo oh, tiah a kawk,
»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
5 angzo oh, kai ih takaw hae caa oh loe, ka lawn tangcae misurtui hae nae oh.
»Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
6 Na hing hanah, khosak amthuhaih to caeh taak ah loe, palunghahaih loklam to pazui ah.
Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
7 Kami tiah doeh sah ai kami thuitaekung loe azathaih to tongh moe, kahoih ai kami thuitaekkung doeh kasae thuihaih to tong lat.
(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
8 Kami pahnui thuih kami to zoeh hmah, na hnuma lat tih; palungha kami to na zoeh nahaeloe, na palung tih.
Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
9 Palungha kami na thuitaek nahaeloe, palungha aep tih; katoeng kami to na patuk nahaeloe, anih amtukhaih to sang aep tih.
Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
10 Angraeng zithaih loe palungha amtonghaih takung pui ah oh; ciimcai Sithaw panoekhaih loe palunghahaih ah oh.
HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
11 Kai rang hoiah na hinglung sawk ueloe, na hinghaih saning to pop tih.
Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
12 Palung na ha nahaeloe palunghahaih atho to na hnu tih; toe minawk khet na patoek nahaeloe, nangmah na zok tih.
Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
13 Amthu nongpata ih lok loe ham; anih loe poekhaih tawn ai moe, panoekhaih tidoeh tawn ai.
En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
14 Anih loe angmah im thok taengah anghnut moe, vangpui kasang koek ahmuen ah anghnut,
Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
15 katoeng loklam caeh kaminawk to a kawk;
för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
16 poekhaih tawn ai kaminawk khaeah athung bangah angzo oh, tiah a naa; khokhan thai ai kaminawk khaeah loe,
»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
17 paquk ih tui loe luep, tamquta hoi caak ih takaw loe khraem, tiah a naa.
»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
