Nambar 21
1 Prae aloih bang kaom, Kanaan siangpahrang Arad mah, Israel kaminawk loe Atharim loklam bang hoiah angzo o tih, tiah a thaih naah, Israel kaminawk to a tuk moe, thoemto Israel kaminawk to a naeh.
Och då den Cananeen, Konungen i Arad, som söderut bor, hörde att Israel inkom genom spejares väg, stridde han emot Israel, och förde några af dem fångna.
2 To naah Israel mah Angraeng khaeah, Hae kaminawk hae ka ban ah nang paek nahaeloe, nihcae ih vangpuinawk to ka phraek pae boih han, tiah lokkamhaih sak.
Då lofvade Israel Herranom ett löfte, och sade: Om du gifver detta folket under mina hand, så skall jag gifva deras städer tillspillo.
3 To naah Israel lawkthuihaih to Angraeng mah tahngaih pae moe, Kanaan kaminawk to nihcae ban ah a paek; nihcae hoi nihcae ih vangpuinawk to Israel kaminawk mah phraek pae o boih; to pongah to ahmuen to Hormah, tiah kawk o.
Och Herren hörde Israels bön, och gaf dem de Cananeer, och de gjorde dem tillspillo med deras städer; och kallade det rummet Horma.
4 Hor mae hoi tacawt o moe, tuipui kathim bangah caehhaih loklam hoiah, Edom prae takui hanah a caeh o naah, loklam to set pongah kaminawk palungboeng o.
Sedan drogo de ifrå berget Hor, på den vägen åt röda hafvet, att de skulle draga omkring de Edomeers land. Och folket vardt ledse på vägen.
5 To naah kaminawk mah Sithaw hoi Mosi khaeah, Tipongah kaicae praezaek ah dueksak hanah Izip prae hoiah nang tacawt haih loe? Caak han takaw doeh om ai, tui doeh om ai; kakhraem ai hae takaw doeh ka panuet o boeh, tiah laisaep o thuih.
Och folket talade emot Gud, och emot Mose: Hvi hafver du fört oss utur Egypten, att vi skulle dö i öknene? Ty här är hvarken bröd eller vatten, och vår själ vämjar öfver denna lösa maten.
6 To naah Angraeng mah kasoetui thacak pahuinawk to kaminawk khaeah patoeh, pahui mah kaminawk to patuk pongah, Israel kaminawk loe paroeai duek o.
Då sände Herren ibland folket brännande ormar; de beto folket, så att mycket folk i Israel blef dödt.
7 To pongah kaminawk loe Mosi khaeah angzoh o moe, Angraeng hoi nang kang laisaep o thuih pongah ka zae o boeh; Angraeng mah pahuinawk hae kaicae khae hoiah lak let hanah, lawk na thui paeh, tiah a naa o. To pongah Mosi mah kaminawk hanah lawkthuih pae.
Så kommo de till Mose, och sade: Vi hafve syndat, att vi emot Herran och emot dig talat hafve; bed Herran, att han tager dessa ormarna ifrån oss. Mose bad för folket.
8 Angraeng mah Mosi khaeah, Kasoetui thacak pahui maeto sah ah loe, cungkui tadong ah bang ah; pahui mah patuk ih kami boih mah, pahui to khet naah, hing o tih, tiah a naa.
Då sade Herren till Mose: Gör dig en kopparorm, och res honom upp för ett tecken; hvilken som biten är, och ser uppå honom, han skall lefva.
9 To pongah Mosi mah sum kamling hoiah pahui to sak moe, cungkui pongah a bangh; pahui mah patuk ih kami mah, sum kamling hoiah sak ih pahui to khet naah a hing.
Så gjorde Mose en kopparorm, och reste honom upp för ett tecken, och om någor vardt biten af orme, så såg han på den kopparormen, och blef vid lif.
10 Israel kaminawk loe hmabang caeh o poe moe, Oboth ah anghak o.
Och Israels barn drogo ut, och lägrade sig i Oboth.
11 Oboth hoi amsak o let moe, ni angyae bang ih Moab pha ai naah kaom, Iye-Abarim ahmuen ah atai o.
Och ifrån Oboth drogo de ut, och lägrade sig i Ijim vid berget Abarim, uti den öknene tvärtöfver Moab österut.
12 To ahmuen hoiah amsak o let bae moe, Zered azawn ah anghak o.
Dädan drogo de, och lägrade sig vid den bäcken Sared.
13 To ahmuen hoiah amsak o moe, Amor kaminawk ohhaih prae taeng ih praezaek ah kaom, Arnon vapui taeng ih ahmuen maeto bangah anghak o; Arnon vapui loe Moab hoi Amor prae salakah oh.
Dädan drogo de, och lägrade sig på denna sidone vid Arnon, hvilket i öknene är, och sträcker sig ut ifrå de Amoreers landsändar; ty Arnon är Moabs landamäre, emellan Moab och de Amoreer.
14 To pongah, Tuipui kathim hoi Arnon vacongnawk ah a sak ih hmuen kawng loe Angraeng ih misatukhaih cabu thungah oh,
Deraf säger man uti den bokene om Herrans strider: Den höga bergklippan allt intill skyn, och intill Arnons bäck;
15 Ar prae ah longh tathuk moe, Moab prae ramri taengah kaom vacong tui ah oh, tiah thuih ih lok to oh.
Och intill bäcksens källo, hvilken räcker allt intill den staden Ar, och böjer sig, och är Moabs gränsa.
16 Arnon vapui hoi Beer tuipuek ah caeh o moe, to ih tuipuek ahmuen ah Angraeng mah Mosi khaeah, Kaminawk to nawnto amkhuengsak ah, nihcae to tui ka paek han, tiah a naa.
Och dädan drogo de till brunnen; det är den brunnen, der Herren af sade till Mose: Församla folket, jag vill gifva dem vatten.
17 To naah Israel kaminawk mah hae laa hae sak o; Aw tuipuek nang, tacawt tahang ah; tacawt tahang hanah laa to sah o boih ah;
Då söng Israel denna visona, och söngo emot hvarannan öfver brunnen:
18 ukhaih kaalok sahkung mah thuih ih lok baktih toengah, Angraeng ih caanawk mah tuipuek to takaeh o moe, kami zaehoikungnawk mah doeh angmacae ih cunghet hoiah tuipuek to takaeh o boeh, tiah laa to sak o. To praezaek ahmuen hoiah Mattanah ah a caeh o;
Denna är den brunnen, som de Förstar grafvit hafva; de ädle i folket hafva grafvit honom, genom läraren och deras stafrar. Ifrå denne öknene drogo de till Mattana;
19 Mattanah ahmuen hoiah Nahaliel ah, Nahaliel hoiah Bamoth ah,
Och ifrå Mattana till Nahaliel, och ifrå Nahaliel till Bamoth;
20 Bamoth hoiah Moab prae thung ih azawn ah caeh o moe, Jeshimon vangpui danhaih Pisgah maesom nuiah a caeh o.
Och ifrå Bamoth till den dalen, som ligger i Moabs mark, vid det höga berget Pisga, som vet åt öknene.
21 Israel kaminawk mah Amor siangpahrang Sihon khaeah laicaehnawk to patoeh moe,
Och Israel sände båd till Sihon, de Amoreers Konung, och lät säga honom:
22 na prae thung hoiah na caehsak raeh; na lawk thungah maw, to tih ai boeh loe na misur takha thungah maw, ka caeh o mak ai; na tuipuek thung ih tui doeh ka nae o mak ai; na prae ka poeng o ai karoek to, Siangpahrang ih Manglaih Lampui hoiah ni ka caeh o han, tiah thuih pae o.
Låt mig draga igenom ditt land; vi vilje intet vika in på åkrar, eller in på vingårdar; vi vilje icke heller dricka brunnvattnet; landstråtena vilje vi fara, tilldess vi komme genom dina landsändar.
23 Toe Sihon mah Israel kaminawk to a prae thung hoiah caehsak ai; anih mah angmah ih misatuh kaminawk to kok boih moe, Israel kaminawk tuk hanah praezaek ah a caeh; Jahaz ahmuen ah caeh moe, Israel kaminawk to a tuk.
Men Sihon tillstadde icke Israels barn gå igenom sina landsändar; utan församlade allt sitt folk, och drog emot Israel i öknena. Och som han kom till Jahza, stridde han emot Israel.
24 Toe Israel kaminawk mah anih to sumsen hoiah takroek o moe, anih ih prae to Arnon hoi Jabbok karoek to, Ammon kaminawk ohhaih ahmuen karoek to lak pae o; Ammon kaminawk ih ramri loe kacak ah pakaa o.
Men Israel slog honom med svärdsegg, och tog hans land in, ifrån Arnon allt intill Jabbok, och allt intill Ammons barn; förty Ammons landsändar voro faste.
25 Israel kaminawk mah Amor kaminawk ih vangpuinawk to lak o boih moe, Heshbon hoi a taengah kaom avangnawk doeh a lak pae o boih.
Alltså tog Israel alla dessa städerna, och bodde i alla de Amoreers städer, i Hesbon, och alla hans döttrar.
26 Heshbon loe Armor kaminawk ih siangpahrang, Sihon ohhaih vangpui ah oh; anih mah hmaloe ah kaom Moab siangpahrang to tuk moe, anih khae hoiah a prae to Arnon vapui khoek to a lak pae.
Ty staden Hesbon hörde Sihon Amoreers Konunge till, och han hade tillförene stridt med de Moabiters Konung, och vunnit honom af all hans land, allt intill Arnon.
27 To pongah palungha lokthui kaminawk mah, Heshbon vangpui ah angzo oh, Sihon ih vangpui hae sah o si;
Deraf säger man i ordspråket: Kommer till Hesbon, att man bygger och upprättar den staden Sihon.
28 Sihon siangpahrang ohhaih, Heshbon hoiah hmai to tacawt moe, Moab prae thungah kaom Ar vangpui hoi Arnon vapui taengah kaom, maesang ukkung siangpahrangnawk to kangh boih boeh.
Ty en eld är utgången af Hesbon, en låge af den staden Sihon; han hafver uppfrätit Ar de Moabiters; och de der bo i de höjder Arnon.
29 Aw Moab prae, khosak na bingh! Aw Khemosh kaminawk, nam ro o boih boeh! Kacawn a capa to misa mah naeh boeh moe, a canunawk to Amor kaminawk ih siangpahrang Sihon khaeah misong ah caehsak boeh.
Ve dig, Moab; du Chemos folk äst förgånget. Man hafver hans söner slagit på flyktena, och fört hans döttrar fångna till Sihon, de Amoreers Konung.
30 Kaicae mah Amor kaminawk to ka tuk o pongah, Heshbon prae loe Dibon vangpui khoek to amro boih boeh; Medeba taengah kaom, Nophah vangpui khoek to nihcae to kam ro o sak boih boeh, tiah a thuih o.
Deras härlighet är vorden omintet, ifrå Hesbon intill Dibon; hon är förstörd allt intill Nopha, hvilken räcker allt intill Medeba.
31 To pongah Israel kaminawk loe Amor kaminawk ih prae thungah khosak o.
Så bodde Israel uti de Amoreers lande.
32 Mosi mah Jaazer vangpui to khet hanah kaminawk to patoeh moe, a taengah kaom vangtanawk to a lak o, to ah kaom Amor kaminawk doeh a haek o.
Och Mose sände ut spejare till Jaeser, och de vunno dess döttrar, och togo de Amoreer in, som deruti voro;
33 To pacoengah nihcae loe amlaem o moe, Bashan bang caehhaih loklam bangah caeh o tahang; to naah Bashan siangpahrang Og mah, angmah ih misatuh kaminawk boih hoiah Edrei ahmuen ah nihcae to tuk hanah a caeh o.
Och vände om, och drogo uppåt den vägen till Basan. Då drog Og, Konungen i Basan, ut emot dem med allt sitt folk, till att strida i Edrei.
34 To naah Angraeng mah Mosi khaeah, Anih to zii hmah; anih doeh, anih ih misatuh kaminawk boih hoi anih ih prae doeh, na ban ah kang paek boeh; to pongah Heshbon ah kaom, Amor kaminawk ih siangpahrang Sihon nuiah na sak ih hmuen baktih toengah, anih nuiah doeh sah ah, tiah a naa.
Och Herren sade till Mose: Frukta dig intet för honom; ty jag hafver gifvit honom i dina hand med land och folk; och du skall göra med honom, såsom du med Sihon, de Amoreers Konung, gjort hafver, hvilken i Hesbon bodde.
35 To pongah anih to, a capanawk hoi a misatuh kaminawk boih hoiah nawnto, maeto doeh kahing ah loisak ai ah a hum bit; to pacoengah anih ih prae to lak pae o.
Och de slogo honom och hans söner, och allt hans folk, tilldess att ingen var igen; och togo det landet in.
