< Nehemiah 6 >

1 Tapang loe ka sak pacoeng boeh, toe to nathuem ah khongkha hoi thoknawk to ka sah ai vop pongah, tapang loe khongkha sak hanah akhaw paawh ai vop, tiah Saballat, Tobiah, Arab kami Geshem hoi kalah kaicae ih misanawk mah thaih o naah;
Då Saneballat, Tobia och Gesem den Araben, och andre våre fiender förnummo, att jag murarna byggt hade, och intet gap var mer deruppå; ändock jag ändå på den tiden icke upphängt hade dörrarna i portomen,
2 Sanballat hoi Geshem mah, Angzo ah, Ono tangtling ih avang ah angqum o si, tiah ang kawk. Toe nihnik loe ka nuiah kasae sak pacaenghaih hoiah ni ang kawk, tiah ka panoek.
Sände Saneballat och Gesem till mig, och läto säga mig: Kom, och låt oss komma tillsammans på bygdene, på slättene vid den staden Ono. Och de aktade göra mig ondt.
3 To pongah nihnik khaeah laicaeh ka patoeh moe, Kalen parai tok ka sak pongah, kang zo tathuk thai mak ai. Tih sak han ih maw tok to ka caeh taak moe, nanghnik khaeah kang zoh han? tiah ka thuisak.
Men jag sände båd till dem, och lät säga dem; Jag hafver ett stort verk till att uträtta, jag kan icke komma neder; det måtte försummadt blifva, om jag tager handena af, och far neder till eder.
4 To tiah vai palito ang kawk hoi; kaimah doeh hmaloe ih lok baktih toengah ka pathim pae.
De sände väl fyra gånger till mig vid samma sinnet; och jag svarade dem allt vid samma sätt.
5 Vai pangato haih naah loe, Sanballat mah a tamna to ang patoeh, tacik daeng ai ih ca to ang sinsak moe, hmaloe ih baktiah lok ang thuih;
Då sände Saneballat femte gången sin tjenare till mig, med ett öppet bref i hans hand.
6 to ih ca pongah, Nang hoi Judahnawk loe misa angthawk hanah nam sak o, tiah Sithaw panoek ai kaminawk salakah amthang, Gashmu mah doeh thuih; Judahnawk ih siangpahrang ah oh han na koeh pongah ni, tapang hae na sak let.
Derutinnan var skrifvet: Det är kommet för Hedningarna, och Gesem hafver det sagt, att du och Judarna viljen affalla; derföre uppbygger du murarna, och du vill vara deras Konung i denna sakene.
7 Judah prae thungah siangpahrang maeto oh boeh, tiah nang ih kawng to thuih hanah, tahmaa doeh na suek; hae lok hae siangpahrang khaeah phak han oh. To pongah angzoh loe, lok nawnto aram o si, tiah oh.
Och du hafver beställt dig Propheter, som om dig skola utropa i Jerusalem, och säga: Han är Juda Konung. Sådant kommer för Konungen. Så kom nu, låt oss rådslå med hvarannan.
8 Kai mah anih khaeah, Na thuih ih lok baktiah sak ih hmuen tidoeh om ai; palung thung hoi na poek rumram ih lok ni na thuih, tiah ka pathim pae.
Men jag sände till honom, och lät säga honom: Detta är icke skedt, som du säger, du hafver diktat det af ditt hjerta.
9 Toksak thazoksak moe, toksak pacoeng han ai ah, kaicae to ang pazih o; toe kai mah, Aw Sithaw, ka ban hae thacaksak ah, tiah lawk ka thuih.
Ty de ville alle rädda oss, och mente: De varda aflåtande af arbetet, och varda stille. Men jag förstärkte mina hand desto mer.
10 To pacoeng loe Mehetabeel capa Delaiah, Delaiah capa Shemaiah im ah ka caeh, anih loe thok angkhah khoep; anih mah, im thung ih Sithaw imthung ah angqum hoi si, im thok kha khoep si; nang hum hanah angzo o tih, ue, nang hum hanah khoving ah angzo o tih, tiah ang naa.
Och jag kom uti Semaja hus, Delaja sons, Mehetabeels sons, och han hade innelyckt sig; och sade: Låt oss komma tillhopa i Guds hus, midt i templet, och sluta dörrarna till af templet; förty de varda kommande till att dräpa dig, och komma om nattena, att de skola slå dig ihjäl.
11 Toe kai mah, Kai baktih kami loe cawn tih, tiah na poek maw? Kai baktih kami loe a hinghaih loih hanah im thungah cawn ueloe, anghawk tih maw? Ka cawn mak ai, tiah ka naa.
Men jag sade: Skulle en sådana man fly? Skulle en sådana man, som jag är, gå uti templet, på det han skall blifva lefvandes? Jag vill icke gå derin.
12 Khenah, to kami loe Sithaw mah patoeh ih kami na ai ni, kai aling hanah Tobiah hoi Sanballat mah tangka paek moe, tlai ih kami ni, tiah ka panoek;
Ty jag förmärkte, att Gud hade intet sändt honom. Han spådde väl sådant om mig; men Tobia och Saneballat hade gifvit honom penningar.
13 kai to pazih moe, kahoih ai hmuen saksak khue ai ah, kai ih ahmin kasae thuih han koeh pongah ni, to kami to a tlai.
Derföre tog han penningar, på det jag skulle taga en fruktan till mig, och göra så, och synda; och de skulle hafva ett ondt rop uppå mig, dermed de måtte förlasta mig.
14 Aw ka Sithaw, angmah hnik ih loknawk baktih toengah, Tobiah hoi Sanballat to pahnet hmah loe, kai pazih hanah lokthui tahmaa nongpata, Noadiah hoi kalah tahmaanawk doeh pahnet hmah, tiah Sithaw khaeah ka hnik.
Tänk, min Gud, på Tobia och Saneballat, efter dessa deras gerningar, och på Propheten Noadja, och de andra Propheterna, som mig afskräcka ville.
15 Ni quipangato akra pacoeng, Elul khrah, pumphae pangato niah, tapang to pacoeng o.
Och muren vardt redo på femte och tjugonde dagen af den månaden Elul, i två och femtio dagar.
16 Misanawk mah to tamthang to thaih o moe, ataeng ih Sithaw panoek ai kaminawk mah tapang to hnuk o naah, hae tok loe kaicae ih Sithaw mah abomh pongah ni pacoeng o, tiah nihcae mah panoek o pongah, zithaih palungthin a tawnh o.
Och då alle våre fiender det hörde, fruktade sig alle Hedningar, som omkring oss voro, och deras mod förföll dem; förty de märkte, att detta verk var af Gudi.
17 To atue nathuem ah Judah angraengnawk mah Tobiah khaeah paroeai ca a pat pae o boeh; Tobiah mah palaem ih ca doeh nihcae khaeah phak.
Voro ock på den tiden månge af Juda öfverstar, hvilkas bref gingo till Tobia; och ifrå Tobia till dem.
18 Tobiah loe Arab kami Shekaniah canu ih sava ah oh moe, anih capa Johanan mah Berekiah capa Meshullam ih canu to zu haih pongah, paroeai Judah kaminawk loe anih khaeah lokkamhaih to sak o.
Ty de voro månge i Juda, som honom besvorne voro; förty han var Sechania svåger, Arahs sons; och hans son Johanan hade Mesullams dotter, Berechia sons.
19 Tobiah mah sak ih kahoih hmuennawk to nihcae mah kai khaeah ang thuih o, ka thuih ih lok doeh anih khaeah thuih pae o. To naah Tobiah mah kai pazihhaih ca to ang pat.
Och de talade godt om honom för mig, och förde mitt tal ut för honom. Så sände nu Tobia bref till att afskräcka mig.

< Nehemiah 6 >