Mathai 14
1 To nathuem ah Herod siangpahrang mah Jesu tamthang to thaih,
I den tiden hörde Herodes Tetrarcha Jesu rykte;
2 anih mah a tamnanawk khaeah, Anih loe duekhaih thung hoiah kangthawk let, tuinuemhaih paekkung Johan boeh ni; to pongah ni dawnrai hmuen sakthaihaih anih nuiah oh, tiah thuih.
Och sade till sina tjenare: Denne är Johannes Döparen; han är uppstånden ifrå de döda, derföre gör han sådana krafter.
3 Herod loe, Amnawk Philip ih zu Herodias pongah, Johan to naeh moe, taoengh pacoengah, thongim thungah pakhrak.
Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull.
4 Johan mah anih khaeah, Nam nawk ih zu na lomh pae haih loe kasoem hmuen na ai ni, tiah a naa.
Förty Johannes hade sagt till honom: Dig är icke lofligit hafva henne.
5 Anih to hum han koeh, toe kami boih mah Johan loe tahmaa ni, tiah poek o pongah, kaminawk to a zit.
Och han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket; ty de höllo honom för en Prophet.
6 Toe Herod tapenhaih ni phak naah loe, Herodias ih canu mah nihcae hma ah hnawh pae moe, Herod to poek nawmsak.
När då Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för dem; och det behagade Herodi.
7 To pongah to nongpata mah hnik sarui hmuen to paek hanah lokkamhaih to a sak.
Derföre lofvade han henne vid en ed, att han ville gifva henne hvad hon begärade.
8 To naah nongpata ta mah, amno mah pacuek ih lok baktih toengah, Tuinuemhaih paekkung Johan ih lu to sabae pongah na paek ah, tiah a naa.
Då sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tillförene: Gif mig här på ett fat Johannis Döparens hufvud.
9 To naah siangpahrang loe palungset: toe buh nawnto caa angvinnawk hma ah lokkamhaih a sak boeh pongah, nongpata ta mah hnik ih baktih toengah paek hanah a thuih.
Och Konungen blef bedröfvad; dock för edens skull, och för deras skull, som såto öfver bord med honom, böd han att det skulle gifvas henne;
10 Anih mah kami to patoeh moe, thongim thungah Johan ih lu to takroeksak.
Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufvud i häktelset.
11 Anih ih lu to sabae hoiah sin pae o moe, nongpata ta khaeah paek o: anih mah amno khaeah paek.
Och hans hufvud vardt framburet på ett fat, och gifvet pigone; och hon bar det till sina moder.
12 Johan hnukbang kaminawk loe caeh o moe, qok to lak o, aphum o pacoengah, caeh o moe, Jesu khaeah thuih pae o.
Och hans Lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofvo honom; och gingo sedan bort, och förkunnade det Jesu.
13 To lok to Jesu mah thaih naah, to ahmuen hoiah kamding rue ahmuen ah palong hoiah a caeh ving: toe kaminawk mah thaih o naah, vangpuinawk thung hoiah khok hoiah a caeh o moe, anih hnukah bang o.
När Jesus det hörde, for han dädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom till fot ifrå städerna.
14 Jesu tuicing bangah phak naah loe pop parai kaminawk to a hnuk, nihcae to tahmen pongah nganna kaminawk to ngan a tuisak.
Och Jesus gick ut, och såg det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem, och gjorde deras kranka helbregda.
15 Duembangah loe, a hnukbang kaminawk anih khaeah angzoh o moe, Hae ahmuen loe praezaek ah oh, ni doeh duem boeh; to pongah hae kaminawk hae caehsak lai ah, vangpuinawk thungah a caeh o moe, caaknaek a qan o han oh boeh, tiah a naa o.
Och när det led åt aftonen, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, att de må gå bort i byarna, och köpa sig mat.
16 Toe Jesu mah nihcae khaeah, Nihcae caehsak han angai ai; nihcae han caaknaek to paek o khae, tiah a naa.
Då sade Jesus till dem: Det görs icke behof att de bortgå; gifver I dem äta.
17 Nihcae mah anih khaeah, Takaw kae pangato hoi tanga hnetto khue ni ka tawnh o, tiah a naa o.
Då sade de till honom: Vi hafve här icke mer än fem bröd och två fiskar.
18 Anih mah, Hae ah na sin oh, tiah a naa.
Sade han: Tager mig dem hit.
19 Anih mah kaminawk to phroh nuiah anghnut hanah lokpaek, takaw kae pangato hoi tanga hnetto a lak, van bangah a doeng tahang moe, anghoehaih lawkthuih pacoengah, a aeh, takaw to a hnukbang kaminawk khaeah a paek, a hnukbang kaminawk mah paroeai kaminawk khaeah paek o.
Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de två fiskar, såg upp i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfvo så folken.
20 Nihcae boih mah caak o naah, zok amhah o: caaknoi to nihcae mah phromh o naah, benthang hatlai hnetto koi.
Och de åto alle, och vordo mätte. Och de togo upp det öfver var i styckom, tolf korgar fulla.
21 To ih buh caa kaminawk loe nongpata hoi nawkta thui ai, nongpa khue ah sang pangato oh o.
Och de som ätit hade voro vid femtusend män, förutan qvinnor och barn.
22 Anih mah pop parai kaminawk to caehsak naah, a hnukbang kaminawk to palong thungah akunsak moe, tuipui yaeh ah caeh o hmaloe ah, tiah a naa.
Och straxt dref Jesus sina Lärjungar, att de skulle stiga i skeppet, och fara framföre utöfver, så länge han skiljde folket ifrå sig.
23 Paroeai kaminawk caehsak pacoengah, lawkthuih hanah angmah bueng mae nuiah a caeh: duembang phak naah loe, angmah bueng to ahmuen ah oh.
Och när han hade skiljt folket ifrå sig, gick han upp på ett berg allena, till att bedja; och när aftonen kom, var han der allena.
24 Toe palong loe tuipui um li ah oh, takhi song pongah, tuiphu mah atoengh tahang.
Men skeppet var då allaredo midt på hafvet, och led plats i vågene; förty vädret var emot.
25 Qum tue palito phak naah, Jesu loe nihcae khaeah tui nuiah caeh.
Men i den fjerde väktene om natten kom Jesus till dem, gångandes på hafvet.
26 Tuipui nuiah kacaeh Anih to hnukbang kaminawk mah hnuk o naah, zit o, pakhra mue tiah poek o pongah, zit hoiah a hang o.
Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafvet, vordo de förfärade och sade: Det är ett spökelse; och ropade af räddhåga.
27 Toe Jesu mah nihcae khaeah, Kamongta ah om oh; Kai ni; zii o hmah, tiah a thuih pae phrat.
Men Jesus talade dem straxt till, och sade: Varer vid ett godt mod; det är jag, varer icke förfärade.
28 Piter mah anih khaeah, Angraeng, Nang nahaeloe, tui nuiah nang khaeah kai angzosak ah, tiah a naa.
Då svarade honom Petrus, och sade: Herre, äret du, så bjud mig komma till dig uppå vattnet.
29 Anih mah, Angzo khae, tiah a naa. To naah Piter loe palong thung hoi anghum tathuk moe, Jesu khaeah caeh hanah, tui nuiah a caeh.
Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på vattnet, att han skulle komma till Jesum.
30 Toe takhi sae to a hnuk naah, a zit; tui thungah krak naah, Angraeng, na pahlong ah, tiah a hang.
Men när han såg att vädret var starkt, vardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: Herre, hjelp mig.
31 Jesu mah ban payangh moe, anih to patawnh, Nang, tanghaih tamsi kami, tikhoe palunghaenghaih na tawnh loe? tiah a naa.
Och straxt räckte Jesus ut handena, och fattade uti honom, och sade till honom: O du klentrogne, hvi tviflade du?
32 Nihnik palong thungah angzoh hoi pacoengah loe takhi to dip.
Och när de voro inkomne i skeppet, stillade vädret sig.
33 To pacoengah palong thungah kaom kaminawk to angzoh o moe, Nang loe Sithaw capa tangtang ni, tiah a thuih o pacoengah anih to bok o.
Men de som voro i skeppet gingo fram, och tillbådo honom, och sade: Visserliga äst du Guds Son.
34 Nihcae loe tuipui to angkat o moe, Gennesaret prae to phak o.
Och när de voro öfverfarne, kommo de uti det landet Genesaret.
35 To ahmuen ah kaom kaminawk mah anih panoek o naah, a taeng ih vangpuinawk boih ah tamthang to a thuih o, to naah nathaih tawn kaminawk boih anih khaeah caeh o haih.
Och när folket dersammastäds förnummo honom, sände de båd i hela landet deromkring, och hade alla sjuka till honom;
36 Anih ih kahni tom sui hanah anih khaeah tahmenhaih hnik o: sui kaminawk boih ngantui o.
Och bådo honom, att de måtte allenast taga på hans klädafåll; och de, som togo deruppå, blefvo alle helbregda.
