Marka 14
1 Misong loihhaih poih hoi taeh thuh ai ih takaw poih to sak hanah, ni hnetto khue ni angaih boeh: kalen koek qaima hoi ca tarik kaminawk loe anih to zoek moe, naeh pacoengah, anih to kawbangmaw hum thai han, tiah loklam to pakrong o.
Och två dagar derefter instundade Påska och Sötbrödsdagarna; och de öfverste Presterna och de Skriftlärde sökte efter, huru de kunde svikliga få fatt på honom, och döda honom.
2 Toe nihcae mah kaminawk palungphui o moeng tih, tiah poek pongah poih sak nathung loe naeh hmah si, tiah a thuih o.
Men de sade: Icke om högtidsdagen, att ett upplopp icke sker ibland folket.
3 Bethani avang ih ngansae man Simon im ah, anih buh caak han anghnut naah, atho kanaa parai spitenard hoiah sak ih hmuihoih Alabaster tabu kasin nongpata maeto angzoh; to pacoengah nongpata mah hmuihoih tabu to pakhoih moe, Jesu ih lu ah bawh pae.
Och då han var i Bethanien, i den spitelska Simons hus, vid han satt till bords, kom en qvinna, som hade ett glas med oförfalskadt och kosteligit nardus smörjelse; hon bröt glaset sönder, och utgöt det på hans hufvud.
4 Nihcae thung ih thoemto kaminawk loe palungphui o moe, Tih han ih maw hmuihoih tui to hae tiah a kraih halat? tiah a thuih o.
Så voro der någre, som icke togo det väl vid sig, och sade: Hvarefter förspilles denna smörjelsen?
5 Phoisa cumvai thumto pong kapop ah zawh moe, amtang kaminawk paek nahaeloe hoih han to mah, tiah a thuih o. Nihcae mah to nongpata to laisaep o thuih.
Ty det måtte väl varit såldt mer än för trehundrade penningar, och gifvet fattigom; och läto illa på henne.
6 Jesu mahnongpata loe angmah hmawk ah om nasoe; tih hanah na tavet o khing loe? Anih loe ka nuiah kahoih hmuen ni a sak boeh.
Då sade Jesus: Låter henne med frid; hvi gören I henne illa tillfrids? Hon hafver gjort en god gerning på mig;
7 Kamtang kaminawk loe nangcae hoi nawnto oh o poe, na koeh o naah nihcae han kahoih hmuen to na sak o thaih: toe kai loe nangcae hoi nawnto ka om poe mak ai.
Ty I hafven alltid fattiga när eder; och när som helst I viljen, kunnen I göra dem till godo; men mig hafven I icke alltid.
8 Nongpata mah loe sak thaih thung a sak boeh: anih loe ka takpum aphum han ih ni hmuihoih tui hoiah bawh coek boeh.
Det hon kunde, det gjorde hon; hon är förekommen att smörja min lekamen till begrafning.
9 Loktang kang thuih o, Long pum ah kahoih tamthanglok thuih o kruek, nongpata mah sak ih hae hmuen doeh anih pahnet han ai ah thui o tih.
Sannerliga säger jag eder: Hvar detta Evangelium predikadt varder uti hela verldene, skall ock detta, som hon gjorde, sagdt varda, henne till åminnelse.
10 To naah kami hatlai hnetto thungah maeto ah kaom, Juda Iskariot loe anih naehsak hanah, kalen koek qaima khaeah caeh.
Och Judas Ischarioth, en af de tolf, gick bort till de öfversta Presterna, på det han skulle förråda honom dem i händer.
11 Anih ih lok nihcae mah thaih o naah, paroeai oep o moe, phoisa paek hanah lok a suek o. Anih loe Jesu naeh thai hanah atue karaem to pakrong.
När de det hörde, vordo de glade, och lofvade honom, att de ville gifva honom penningar; och han sökte, huru han lämpeligast kunde förråda honom.
12 Taeh thuh ai ih takaw caakhaih poih hmaloe koek, loihaih tuucaa a boh o naah, a hnukbang kaminawk mah anih khaeah, Misong loihaih buh na caak hanah naa ah maw ka caeh o moe, poih saksak han na koeh? tiah a naa o.
På första Sötbrödsdagen, då man offrade Påskalambet, sade hans Lärjungar till honom: Hvar vill du, att vi skole gå och reda till, att du äter Påskalambet?
13 Anih mah a hnukbang hnik to patoeh moe, nihnik khaeah, Vangpui thungah caeh hoih loe, to ah tui tabu kasin tui doh kami maeto na hnu hoi tih: anih hnukah bang hoih.
Och han sände två af sina Lärjungar, och sade till dem: Går in i staden, och der möter eder en man, bärandes ena kruko vatten; följer honom efter;
14 Anih imthung ah akun naah, im tawnkung khaeah, Patukkung mah, a hnukbang kaminawk hoi nawnto misong loihaih poih sak hanah angvin toemhaih im naa ah maw oh? tiah ang duengsak, tiah a naa hoih.
Och hvar han ingår, säger till husbondan: Mästaren låter säga dig: Hvar är gästahuset, der jag med minom Lärjungom kan äta Påskalambet?
15 To naah anih mah patoh han sakcoek ih, kalen parai im ranui asom to na patuek tih: to ah buhcaakhaih poih to sah oh, tiah a naa.
Och han skall visa eder en stor sal, beredd och tillpyntad; der reder till för oss.
16 A hnukbang kami hnik vangpui thungah a caeh hoi naah, anih mah thuih ih lok baktih toengah kaom hmuen to a hnuk hoi: to ahmuen ah buhcaakhaih poih to a sak o.
Och hans Lärjungar gingo ut, och kommo in i staden, och funno som han dem sagt hade, och tillredde Påskalambet.
17 Anih loe duembang ah a hnukbang hatlai hnettonawk hoi nawnto angzoh.
Då nu aftonen vardt, kom han med de tolf.
18 Nihcae anghnut o moe, buh caak o naah, Jesu mah, Loktang kang thuih o, kai hoi buh nawnto kacaa, nangcae thung ih kami maeto mah, kai angphat taak tih, tiah a naa.
Och vid de såto till bords, och åto, sade Jesus: Sannerliga säger jag eder, en af eder, som äter med mig, skall förråda mig.
19 To naah nihcae loe palungset o, anih khaeah maeto mah kai maw? Kalah maeto mah kai maw? tiah a naa o.
Men de begynte vara illa tillfrids, och sade till honom, hvar i sin stad: Är det jag? och den andre: Är det jag?
20 Anih mah nihcae khaeah, Anih loe hatlai hnetto thungah kai hoi buh nawnto tapawh kami maeto ah oh.
Han svarade och sade till dem: En af de tolf, den som tager i fatet med mig.
21 Kami Capa loe angmah kawng tarik ih baktih toengah caeh tih: toe kami Capa angphat taak kami loe khosak bing! To kami loe tapen ai nahaeloe hoi kue tih, tiah a naa.
Ja, menniskones Son varder så gångandes, som skrifvet är om honom; men ve de mennisko, genom hvilken menniskones Son varder förrådder; de mennisko vore bättre, att hon icke vore född.
22 Buh caak o nathuem ah, Jesu mah takaw to lak moe, tahamhoihaih paek pacoengah, a aeh, nihcae hanah a paek, la oh loe, caa oh: hae loe ka takpum ni, tiah a naa.
Och vid de åto, tog Jesus brödet; tackade, och bröt det, och gaf dem, och sade: Tager, äter, detta är min lekamen;
23 To pacoengah boengloeng to a lak moe, oephaih lawkthuih pacoengah, nihcae khaeah a paek: nihcae mah naek o boih.
Och tog kalken, och tackade, och gaf dem; och de drucko deraf alle.
24 Nihcae khaeah, Hae loe paroeai kaminawk hanah kalong, kangtha lokkamhaih ka thii ah oh.
Och sade han till dem: Detta är min blod, dess nya Testamentsens, hvilken för många utgjuten varder.
25 Loktang kang thuih o, To na niah Sithaw mah siangpahrang ah uk ih prae thungah kangtha ka nae ai karoek to, misurtui ka nae mak ai boeh, tiah a naa.
Sannerliga säger jag eder: Härefter skall jag icke dricka af vinträs frukt, intill den dagen att jag dricker det nytt i Guds rike.
26 Nihcae laasak o pacoengah, Olive mae ah caeh o.
Och då de hade sagt lofsången, gingo de ut på Oljoberget.
27 Jesu mah nihcae khaeah, Tuutoep kami to ka boh han, tuunawk loe anghaeh o phang tih, tiah tarik ih baktih toengah, Kai pongah vaiduem palung na boeng o boih tih.
Och Jesus sade till dem: I skolen alle i denna nattene förargas på mig; ty det är skrifvet: Jag skall slå herdan, och fåren varda förskingrad.
28 Toe kang thawk pacoengah, Nangcae hmaa ah Kalili ah ka caeh han, tiah a naa.
Men då jag är uppstånden, vill jag gå fram för eder uti Galileen.
29 Piter mah anih khaeah, Minawk palung boeng o boih cadoeh, kai loe palung ka boeng mak ai, tiah a naa.
Då sade Petrus till honom: Om än alle förargades, skall jag icke förargas.
30 Jesu mah, Loktang kang thuih o, Vaihniah, vaiduem roe ah, aa vai hnetto khong ai naah, kai vai thumto nang phat taak tih, tiah a naa.
Jesus sade till honom: Sannerliga säger jag dig, i dag, i denna natt, förr än hanen hafver två resor galit, skall du tre resor försaka mig.
31 Toe Piter mah kanung aep ah, Nang hoi nawnto duek han om cadoeh, nang to kang phat taak mak ai, tiah a naa. Nihcae boih mah doeh to tiah a naa o.
Då sade han ändå ytterligare: Ja, skulle jag än dö med dig, jag skall icke försaka dig. Sammalunda sade de ock alle.
32 To pacoengah nihcae loe Gethsemane, tiah ahmin kaom ahmuen ah caeh o: to naah anih mah a hnukbang kaminawk Khaeah, Lawk ka thuih nathung, haeah anghnu oh, tiah a naa.
Och de kommo på den platsen, som kallades Gethsemane. Och han sade till sina Lärjungar: Sitter här, så länge jag går afsides, till att bedja.
33 Piter, Jakob hoi Johan to angmah khaeah a hoih, angmah loe dawnraihaih, tasoeh takuenhaih hoiah oh;
Och så tog han med sig Petrum, och Jacobum, och Johannem, och begynte till att förskräckas och ängslas;
34 nihcae khaeah, Ka hinghaih pakhra loe duek han khoek to palungset: haeah om oh loe, na zing oh, tiah a naa.
Och sade till dem: Min själ är bedröfvad allt intill döden; blifver här, och vaker.
35 Anih loe ahmuen kangthla kue ah caeh moe, angcoeng thai nahaeloe, atue mah Anih to laem taak hanah, long ah cangkrawn hoiah lawk a thuih.
Och han gick litet fram bätter, och föll ned på jordena, och bad att, om möjeligit vore, skulle den stunden undgå honom;
36 Anih mah, Abba, Pa, nang hanah hmuennawk boih angcoeng thaih; hae boengloeng hae kai khae hoiah takhoe ving ah: toe ka koehhaih baktih na ai ah, na koehhaih baktiah om nasoe, tiah lawk a thuih.
Och sade: Abba, Fader; all ting äro dig möjelig; unddrag mig denna kalken; dock icke hvad jag vill, utan hvad du vill.
37 Anih angzoh naah, ka-iip nihcae to a hnuk, Piter khaeah, Simon, na iih maw? Atue maeto thung mataeng doeh na hak thai ai maw?
Och han kom, och fann dem sofvande, och sade till Petrum: Simon, sofver du? Förmådde du icke vaka ena stund?
38 Lawkthuihaih hoiah hak oh, to tih ai nahaeloe pacuekhaih thungah na kun o moeng tih, pakhra mah loe koeh, toe takpum loe thazok, tiah a naa.
Vaker, och beder, att I icke kommen uti frestelse; anden är viljog, men köttet är svagt.
39 To pacoengah a caeh let moe, to tiah lawk a thuih let bae.
Och så gick han åter bort, och bad; och talade samma orden.
40 Anih angzoh naah, ka-iip nihcae to a hnuk let, (nihcae loe iih kangmue khang o ai), anih ih lok pathim han mataeng doeh koeh o ai.
Och då han kom igen, fann han dem åter sofvande; ty deras ögon voro tung; och de visste icke hvad de honom svarade.
41 Anih vai thumto angzoh naah loe, nihcae khaeah, nang song o moe, vaihi khoek to na iih o vop maw? Khawt boeh, atue mah phak boeh; khenah, Kami Capa loe kazae kaminawk ban ah paek boeh.
Och han kom tredje gången, och sade till dem: Ja, sofver nu, och hviler eder; det är nog, stunden är kommen: Si, menniskones Son varder öfverantvardad uti syndares händer.
42 Angthawk oh, caeh o si boeh; khenah, kai angphat taak kami loe phak tom boeh, tiah a naa.
Står upp, låt oss gå: Si, den mig förråder, är hardt när.
43 Anih lawkthuih li naah, akra ai ah kami hatlai hnetto thung ih maeto ah kaom Judah loe, kalen koek qaima, ca tarik kaminawk hoi kacoehtanawk mah patoeh ih sumsen hoi thingboeng sin pop parai kaminawk to angzoh haih.
Och straxt, med samma orden, steg Judas fram, den der en var af de tolf; och med honom ett stort tal folk, med svärd och stafrar, ifrå de öfversta Presterna, och de Skriftlärda, och de äldsta.
44 Anih angphat taak kami mah nihcae hanah angmathaih a sak pae, Ka mok ih kami loe anih boeh ni; naeh oh loe, kahoih ah caeh o haih ah, tiah a naa.
Så hade den, som förrådde honom, gifvit dem ett tecken, sägandes: Hvilken jag kysser, den äret; tager fatt på honom, och förer honom varliga.
45 Jesu angzoh naah, Judah loe anih khaeah caeh phrat moe, Rabbi, Rabbi, tiah kawk pacoengah, anih to a mok.
Och som han kom, trädde han hasteliga fram till honom, och sade till honom: Rabbi, Rabbi; och kysste honom.
46 To pacoengah nihcae angzoh o, anih to naeh o moe, a caeh o haih.
Då båro de händer på honom, och grepo honom.
47 Nihcae taengah angdoe kami maeto loe angmah ih sumsen to aphongh moe, kalen koek qaima tamna ih naa to takroek pae pat.
Men en, af de der när stodo, drog ut sitt svärd, och slog öfversta Prestens tjenare, och högg honom ett öra af.
48 Jesu mah nihcae khaeah, Kamqu naeh baktiah, kai naeh han ih maw sumsen hoi thingboeng hoiah nang zoh o?
Och Jesus svarade, och sade till dem: Såsom till en röfvare ären I utgångne, med svärd och stafrar, till att gripa mig.
49 Ni thokkruek nangcae hoi nawnto ka oh moe, tempul thungah ka patuk naah mataeng doeh nang naeh o ai bae: toe cabu thung ih loknawk loe akoep han oh, tiah a naa.
Jag hafver hvar dag varit när eder i templet, och lärt, och I togen intet fatt på mig; men detta sker, på det att Skrifterna skola fullbordas.
50 To naah nihcae mah angphat o taak moe, cawn o taak boih.
Och Lärjungarna gåfvo honom då alle öfver, och flydde.
51 Puu laihaw angkhuk thendoeng maeto loe anih hnukah bang; to ih kaminawk mah anih to naeh o:
Men en unger man följde honom, klädd på blotta kroppen uti ett linkläde; och unge män grepo honom.
52 toe anih mah puu laihaw to vah sut moe, bangkrai ah nihcae to a cawn taak ving.
Men han lät fara linklädet, och kom undan ifrå dem naken.
53 Jesu to kalen koek qaima khaeah hoih o: kalen koek qaima, katoehtanawk hoi ca tarik kaminawk boih nawnto amkhueng o.
Så ledde de Jesum till den öfversta Presten, och med honom församlades alle öfverste Presterna, och de äldste, och Skriftlärde.
54 Piter loe kalen koek qaima im khongkha thung khoek to, ahmuen kangthla hoiah anih hnukah bang.
Och Petrus följde långt efter honom, tilldess han kom uti den öfversta Prestens palats; och satte sig ibland tjenarena, och värmde sig vid ljuset.
55 Kalen koek qaima hoi rangpui toksah kaminawk boih mah Jesu hum hanah hnukung to pakrong o, toe hnu o ai.
Men de öfverste Presterna, och hela Rådet, sökte efter vittne emot Jesum, att de måtte låta döda honom; och kunde dock ingen finna;
56 Paroeai kaminawk loe anih hnukung amsawn ah oh o, toe nihcae hnukhaih loe maeto hoi maeto anghmong ai.
Ty månge hade burit falskt vittnesbörd emot honom; dock gjorde deras vittnesbörd icke fyllest.
57 Thoemto kaminawk loe angthawk o moe, anih hnukung amsawn ah oh o,
Då stodo någre upp, och båro falskt vittnesbörd emot honom, och sade:
58 ban hoi sak ih hae tempul hae ka phraek moe, ban hoi sak ai ih tempul kalah to ni thumto thungah ka sak han, tiah anih mah thuih ih lok to ka thaih, tiah a thuih o.
Vi hörde honom säga: Jag vill nederslå detta templet, som är med händer uppbygdt, och i tre dagar sätta ett annat upp igen, utan händer uppbygdt.
59 Toe nihcae hnukung ah ohhaih loe maeto hoi maeto anghmong ai.
Och deras vittnesbörd gjorde ändå icke fyllest.
60 Kalen koek qaihma loe rangpui hma ah angdoet moe, Jesu to lok a dueng, Tih lok doeh nang pathim mak ai maw? Hae kaminawk mah timaw ang net o? tiah a naa.
Då stod den öfverste Presten upp ibland dem, och frågade Jesum, sägandes: Svarar du intet? Hvad vittna desse emot dig?
61 Toe anih mah tih lok doeh pathim pae ai, angam taak duem. Kalen koek qaima mah anih khaeah, Nang loe Tahamhoih Capa, Kri maw? tiah a dueng let bae.
Men han tigde, och svarade platt intet. Åter sporde den öfverste Presten, och sade till honom: Äst du Christus, dens välsignades Son?
62 Jesu mah, Ue: Van ih tamai nuiah angzo, thacakhaih hoi bantang bangah anghnu, Kami Capa to na hnu o tih, tiah a naa.
Jesus sade: Jag är så; och I skolen få se menniskones Son sitta på kraftenes högra hand, och komma i himmelens sky.
63 To naah kalen koek qaima mah angmah ih kahni to asih moe, Aicae mah kalah hnukung timaw angaihaih oh vop?
Då ref den öfverste Presten sin kläder sönder, och sade: Hvad behöfve vi numera vittne?
64 Sithaw kasae thuihaih lok na thaih o boeh: kawbangmaw na poek o? tiah a naa. Nihcae boih mah anih to hum hanah lokcaek o.
I hörden hädelsen. Hvad synes eder? Då fördömde de honom alle, att han var saker till döds.
65 Thoemto kaminawk mah anih to tamtui hoiah pathoih o, mikhmai khuk pae o khoep moe, thong o, anih khaeah, thui ah, tiah a naa o: tamnanawk mah doeh anih to tabaeng o.
Och somlige begynte till att spotta på honom, och förtäcka hans ansigte, och slå honom med näfvarna, sägande till honom: Spå till. Och tjenarena kindpustade honom.
66 Piter im khongkha tlim ah oh naah, kalen koek qaima ih tamna nongpata maeto angzoh:
Och Petrus var nedre i palatset; då kom en öfversta Prestens tjensteqvinna;
67 hmai kangaw Piter to anih mah hnuk naah, nongpata mah anih to khet moe, Nang doeh Nazareth Jesu hoi nawnto kaom kami na ai maw? tiah a naa.
Och då hon fick se Petrum värma sig, såg hon på honom, och sade: Du vast ock med Jesu Nazareno.
68 Toe anih mah angphat taak, Na thuih ih lok to ka panoek ai, ka thaih kop ai, tiah a naa. To pacoengah im hmabang ah a caeh; to naah aa to khong.
Då nekade han, och sade: Jag känner honom intet, ej heller vet jag hvad du säger. Och så gick han ut i gården, och hanen gol.
69 Tamna nongpata maeto mah anih to hnuk let bae, a taengah angdoe kaminawk khaeah, Hae kami loe nihcae thung ih kami maeto ah oh, tiah a naa.
Och qvinnan såg honom åter, och begynte säga till de der när stodo: Denne är utaf dem.
70 To naah anih mah angphat taak let bae. Akra ai ah to ah angdoe kaminawk mah Piter khaeah, tangtang ni nang loe nihcae thung ih kami maeto ah ni na oh: nang loe Kalili kami maeto ah na oh, tito na paeh ih lok pongah amnoek boeh, tiah naa o.
Då nekade han åter. Och litet derefter talade de åter till Petrum, som när stodo: Sannerliga äst du utaf dem; ty du äst ock en Galileisk man, och ditt mål lyder derefter.
71 Toe anih mah kasae lokkamhaih hoiah na thuih ih hae Kami loe ka panoek ai, tiah a naa.
Då begynte han till att förbanna sig, och svärja: Jag känner icke denna mannen, der I om talen.
72 To naah vai hnetto haih aa to khong. To naah Piter mah Jesu mah anih khaeah, aa vai hnetto khong ai naah vai thumto kai nang phat taak tih, tiah thuih pae ih lok to poek vawk. To lok to a poek naah palungset moe, a qah.
Och åter gol hanen. Då begynte Petrus draga till minnes det ordet, som Jesus hade sagt till honom: Förr än hanen hafver galit två resor, skall du försaka mig tre resor. Och han begynte till att gråta.
