Malakhi 1
1 Malakhi khae hoiah Sithaw ih lok Israel kaminawk khaeah angzoh.
Detta är den tunge, som Herren talade mot Israel, genom Malachi.
2 Angraeng mah, Nangcae to kang palung, tiah thuih. Toe nangcae mah loe, Kawbangah maw kaicae hae nang palung? tiah na thuih o. Angraeng mah, Esau loe Jakob ih amya na ai maw? tiah thuih: toe Jakob ni ka palung,
Jag hafver eder kär, säger Herren. Så sägen I: Hvarmed hafver du oss kär? Är icke Esau Jacobs broder? säger Herren. Likväl hafver jag Jacob kär;
3 Esau loe ka hnukma, anih ih mae hoi qawk ah a toep ih ahmuennawk to tasuinawk ohhaih praezaek ahmuen ah kang coengsak.
Och jag hatar Esau, och hafver gjort hans berg öde, och hans arf drakomen till en öken.
4 Edom mah, Kaicae loe kamtang o, toe kam laem o moe, kapong sut ahmuen to ka sak o let han, tiah thuih; toe misatuh kaminawk ih Sithaw mah, Nihcae mah sah o ngawn tih, toe kai mah ka phraek pae han; prae loe kahoih ai kaminawk ih prae, tiah kawk ueloe, to kaminawk loe dungzan Angraeng palungphuihaih thungah om o tih.
Och om Edom säga ville: Vi äre förderfvade, dock vilje vi uppbygga igen det ödelagdt är; då säger Herren Zebaoth alltså: Om de bygga, så skall jag nederbryta; och det skall heta de fördömda landsändar och ett folk der Herren är vred uppå evinnerliga.
5 Nangmacae mah mik hoi na hnuk o naah, Angraeng lensawkhaih loe Israel ramri tasa bang khoek to oh bae hae, tiah na thui o tih, tiah thuih.
Det skola edor ögon se, och I skolen säga: Herren är härlig uti Israels landsändom.
6 Capa mah ampa to saiqat moe, tamna mah angmah ih angraeng to saiqat: Aw, kai ih ahmin patoek, nangcae qaimanawk, misatuh kaminawk ih Angraeng mah, Kai loe ampa ah ka oh, toe kai saiqat paek kami na oh o maw? Kai loe Angraeng ah ka oh, toe kai zii kami na oh o maw? tiah thuih. Nangcae mah, Kaicae mah nang ih ahmin to kawbangah maw khet ka patoek o? tiah na thuih o.
En son skall hedra sin fader, och en tjenare sin herra. Är jag nu Fader, hvar är min heder? Är jag Herre, hvar fruktar man mig? säger Herren Zebaoth till eder, Presterna, som mitt Namn förakten. Så sägen I då: Hvarmed förakte vi ditt Namn?
7 Panuet thok takaw to ka hmaicam ah nang paek o; toe nangcae mah kawbang maw panuet thok ah kang sak o? tiah na thuih o. To tiah lok na thuih o naah, Angraeng ih caboi to nam hnong o sak boeh.
Dermed att I offren orent bröd uppå mitt altare. Så sägen I: Hvarmed offre vi dig något orent? Dermed, att I sägen: Herrans bord är intet aktandes.
8 Mik kamaeng moinawk to angbawnhaih ah na paek nahaeloe, sakpazaehaih ah om mak ai maw? Khokkhaem moi hoi kangoi moinawk to na sin o nahaeloe, sakpazaehaih ah om mak ai maw? To moinawk to prae ukkung hanah sin pae o noek ah! Nangcae nuiah anih palung anghoe tih maw? Nangcae to anih mah talawk tih maw? tiah misatuh kaminawk ih Angraeng mah thuih.
Och när I offren något det blindt är, så måste det icke heta ondt; och när I offren något det halt är eller krankt, så måste det ock intet heta ondt. Bär det dinom Första; hvad gäller, om du skall täckas honom, eller om han vill se uppå din person? säger Herren Zebaoth.
9 Vaihi Sithaw mah aicae tahmen hanah, Sithaw khaeah tahmen hnikhaih lawk to thui oh: to tiah na hnik o haih rang hoiah anih mah nangcae to talawk tih maw? tiah misatuh kaminawk ih Angraeng mah thuih.
Så bedjer nu Gud, att han ville vara oss nådelig; ty detta är skedt af eder. Menen I, att han skall se till edra person? säger I Herren Zebaoth.
10 Nangcae thungah mi mah maw kai ih thok to khaa tih? Nangcae mah tidoeh avang ai ah Ka hmaicam nuiah hmai to tik o hmah: nangcae nuiah palung kang hoe ai, nangcae ih ban hoi na tathlang o ih hmuen doeh ka talawk mak ai, tiah misatuh kaminawk ih Angraeng mah thuih.
Hvilken är ock ibland eder, den ena dörr tillycker? I tänden ock ingen eld uppå mitt altare omsyss. Jag hafver intet behag i eder, säger Herren Zebaoth; och spisoffer af edra händer är mig icke täckeligit.
11 Ni tacawthaih hoi niduem khoek to Gentel kaminawk salakah Ka hmin lensawkhaih to om tih; prae kaminawk boih khaeah ka hmin lensawk han oh pongah, ka hmin ohhaih ahmuen kruekah hmuihoih thlaekhaih hoi kaciim hmuenpaekhaih to sah o tih, tiah misatuh kaminawk ih Angraeng mah thuih.
Men af solenes uppgång allt intill nedergången skall mitt Namn härligit varda ibland Hedningarna; och i all rum skall mino Namne rökt, och ett rent spisoffer offradt varda; ty mitt Namn skall härligit varda ibland Hedningarna, säger Herren Zebaoth.
12 Toe nangcae mah loe to hmuen to panuet thok ah na sak o lat, Angraeng ih caboi loe panuet thoh; anih ih thingthai hoi moi doeh panuet thoh, tiah na thuih o.
Men I ohelgen det dermed, att I sägen: Herrans bord är oheligt, och dess offer är föraktadt, samt med sinom spis.
13 Nangcae mah, Khenah, kang pho o parai boeh! tiah na thuih o moe, hnah na uengh o thuih, tiah misatuh kaminawk ih Angraeng mah thuih. Ahmaa kaom, khokkhaem, kangoi moinawk to hmuenpaekhaih ah na sin o, ban hoi na sin o ih hmuennawk to ka talawk han maw? tiah misatuh kaminawk ih Angraeng mah thuih.
Och I sägen: Det är icke utan mödo; och slån det i vädret, säger Herren Zebaoth; och I offren det som röfvadt, halt och krankt är, och offren så spisoffer. Skulle sådant täckas mig ifrån edra hand? säger Herren.
14 Lokkamhaih a sak pacoengah, tuu khongkha thungah tuu tae maeto a tawnh e, amsawnlok thuihhaih hoiah Angraeng khaeah coek koi kaom tuu paek kami loe kasae tongh nasoe: Kai loe lensawk Siangpahrang ah ka oh, kai ih ahmin loe zit thoh, tiah Sithaw panoek ai kaminawk mah thuih o, tiah misatuh kaminawk ih Angraeng mah thuih.
Förbannad vare den bedragaren, den i sinom hjord hafver en Han; och när han gör ett löfte, så offrar han Herranom det som intet doger; ty jag är en stor Konung, säger Herren Zebaoth, och mitt Namn är förskräckeligit ibland Hedningarna.
