< Levitikas 22 >
1 Angraeng mah Mosi khaeah,
Och HERREN talade till Mose och sade:
2 Aaron hoi a capanawk loe Israel kaminawk mah paek o ih kaciim hmuennawk hoi kamhoe ah oh o han oh; kai khaeah paek o ih kaciim hmuennawk hoiah ka hmin to amhnong o sak han om ai, tiah thui paeh; Kai loe Angraeng ah ka oh, tiah a naa.
Tala till Aron och hans söner och säg att de skola hålla sig ifrån de heliga gåvor som Israels barn bära fram åt mig, på det att de icke må ohelga mitt heliga namn. Jag är HERREN.
3 Angzo han koi caanawk boih thung ih, ciimcai ai kami mah, Israel kaminawk mah Angraeng khaeah ciimcai ah paek o ih kaciim hmuen taengah caeh nahaeloe, to kami to Ka hmaa hoi kamhoe ah suem oh; Kai loe Angraeng ah ka oh.
Säg till dem: Om i kommande släkten någon av edra avkomlingar, medan orenhet låder vid honom, kommer vid de heliga gåvor som Israels barn bära fram åt HERREN, så skall han utrotas ur min åsyn Jag är HERREN.
4 Aaron ih caanawk thungah ngansae man kami maw, to tih ai boeh loe ahmaa thung hoiah ahnai tacawt kami maw om nahaeloe, ciimcai ai karoek to anih loe, kaciim ah paek ih hmuennawk to caa mak ai. Mi kawbaktih doeh ciimcai ai qok sui kami maw, to tih ai boeh loe tangzat tui pathok nongpa maw,
Om någon av Arons avkomlingar är spetälsk eller har flytning, skall han icke äta av de heliga gåvorna, förrän han har blivit ren; ej heller den som kommer vid någon som har blivit oren genom en död, eller den som har haft sädesutgjutning;
5 to tih ai boeh loe ciimcai ai long ah kavak hmuen maeto sui kami maw, kami maeto mah ciimcai ai ah ohsak ih kami maw, to tih ai boeh loe kaciim ai hmuen maeto mah akap thuih ih kami loe ciimcai ai kami ah oh boeh.
ej heller den som kommer vid något slags smådjur genom vilket man bliver oren, eller vid en människa genom vilken man bliver oren, på vad sätt denna än må hava blivit oren.
6 To baktih ciimcai ai hmuen sui kami loe, duembang khoek to ciim mak ai; tui amhluh ai ah loe anih mah kaciim ah paek ih hmuennawk to caa mak ai.
Den som kommer vid något sådant, han skall vara oren ända till aftonen, och skall icke äta av de heliga gåvorna, förrän han har badat sin kropp i vatten.
7 Anih loe niduem naah ni ciim vop tih, kaciim ah paek ih hmuen loe nihcae ih buh ah oh pongah, ciim pacoengah ni kaciim ah paek ih hmuen to caa o thai vop tih.
Men när solen har gått ned, är han ren, och sedan må han äta av de heliga gåvorna, ty det är hans spis.
8 Angmah koeh ah kadueh moi hoi moisan mah kaek ih moi to caa hmah; a takpum amhnong hanah to baktih moi to caak han om ai; Kai loe Angraeng ah ka oh.
Ett självdött eller ihjälrivet djur skall han icke äta, så att han därigenom bliver oren. Jag är HERREN.
9 Qaimanawk loe amhnong o moe, angmacae zaehaih pongah, a duek o han ai ah, ka paek ih loknawk to pazui o han oh; Kai loe nihcae ciimsakkung, Angraeng ah ka oh.
De skola iakttaga vad jag har bjudit dem iakttaga, på det att de icke för det heligas skull må komma att bära på synd och träffas av döden därför att de ohelga det. Jag är HERREN, som helgar dem.
10 Prae kalah kami loe kaciim ah paek ih hmuen to caa mak ai; qaima im ah katoem angvin maw, to tih ai boeh loe anih mah tlai ih kami mah doeh kaciim ah paek ih hmuen to caa mak ai.
Ingen främmande får äta av det heliga; en inhysesman hos prästen eller en hans legodräng skall icke äta av det heliga.
11 Toe qaima mah angmah ih phoisa hoi qan ih kami maw, to tih ai boeh loe angmah ih imthung ah tapen kami loe, buh to caa thai tih.
Men när en präst har köpt en träl för sina penningar, må denne äta därav, så ock den träl som är född i hans hus; dessa må äta av hans spis.
12 Qaima canu to minawk kalah khaeah sava sah nahaeloe, kaciim ah paek ih hmuen to caa thai mak ai.
När en prästs dotter har blivit en främmande mans hustru, skall hon icke äta av det heliga som gives till offergärd.
13 Toe qaima canu loe lamhmai maw, to tih ai boeh loe sava hoi ampraek ving moe, caa sah ai ah ampa im ah amlaem let pacoengah, tangla nathuem ih baktih toengah ampa im ah om nahaeloe, ampa ih buh to caa thai tih; toe minawk kalah mah loe caa thai mak ai.
Men om en prästs dotter har blivit änka eller blivit förskjuten, och hon är utan livsfrukt, och hon så kommer åter till sin faders hus och är där såsom i sin ungdom, då må hon äta av sin faders spis; men ingen främmande får äta därav.
14 Panoek ai ah kaciim ah paek ih hmuen to caa moeng kami loe, a caak moeng ih hmuen hoi nawnto ah pangato thungah maeto thap moe, qaima khaeah paek han angaih.
Och om någon ouppsåtligen äter av det heliga, skall han lägga femtedelen därtill och giva prästen ersättning för det heliga.
15 Israel kaminawk mah Angraeng khaeah paek o ih, kaciim hmuen to qaima mah amhnongsak han om ai;
Prästerna skola icke ohelga de heliga gåvorna, det som Israels barn göra såsom gärd åt HERREN,
16 to tiah paek ih kaciim hmuen to caak moeng pongah, anih nuiah zaehaih kraksak han om ai; Kai loe nihcae ciimsakkung, Angraeng ah ka oh, tiah a thuih, tiah thui paeh, tiah a naa.
och därigenom draga över dem missgärning och skuld, när de äta av deras heliga gåvor; ty jag är HERREN, som helgar dem.
17 Angraeng mah Mosi khaeah,
Och HERREN talade till Mose och sade:
18 Aaron hoi a capanawk hoi Israel kaminawk boih khaeah, Israel imthung takoh thung hoi tacawt kami mah maw, to tih ai boeh loe Israel kaminawk salakah kaom prae kalah kami mah maw, lokkamhaih sak ih baktiah hmuen tathlanghaih maw, to tih ai boeh loe angmah koeh ah sak ih hmuen tathlanghaih maw, Angraeng khaeah hmai angbawnhaih ah sak naah;
Tala till Aron och hans söner och alla Israels barn och säg till dem: Om någon av Israels hus eller av främlingarna i Israel vill offra något offer, vare sig det är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer som de vilja offra åt HERREN såsom brännoffer, så skolen I göra det på sådant sätt att I bliven välbehagliga;
19 talawk thai koiah kaom coek koi kaom ai, maitaw tae maw, tuu hoi maeh maw paek han oh.
offret skall vara ett felfritt handjur, av fäkreaturen eller av fåren eller av getterna;
20 Toe coek koi kaom hmuen to paek hmah; to baktih hmuen loe talawk thai koi hmuen ah om ai;
I skolen icke därtill taga ett djur som har något lyte, ty genom ett sådant bliven I icke välbehagliga.
21 lokkamhaih baktiah paek ih hmuen, angmah palung angthawk baktiah paek ih hmuen ah, maitaw tae maw, tuu maw Angraeng khaeah na paek nahaeloe, anih mah talawk thai hanah, coek koi kaom ai, kakoep to paek ah.
Och när någon vill offra ett tackoffer åt HERREN av fäkreaturen eller av småboskapen, vare sig det gäller att fullgöra ett löfte, eller det gäller ett frivilligt offer, då skall det vara felfritt far att bliva välbehagligt; intet lyte får finnas därpå.
22 Kawbaktih hmuen doeh mikmaeng, to tih ai boeh loe ahuh angkhaek, to tih ai boeh loe khokkhaem, khokban akoep ai, to tih ai boeh loe ahlut hoi ahnai kaom hmuen hoiah Angraeng khaeah hmuen tathlanghaih to sah hmah; Angraeng han hmaicam pongah hmai angbawnhaih to sah hmah;
Det som är blint eller brutet eller stympat eller sårigt, eller det som har skabb eller annat utslag sådant skolen I icke offra åt HERREN; eldsoffer av sådant skolen I icke lägga på altaret åt HERREN.
23 na palung angthawkhaih hoi paek ih hmuen ah loe, coek koi kaom maitaw maw, tuu maw na paek thaih; toe lokkamhaih baktiah hmuen tathlanghaih sak naah loe coek koi kaom hmuen to talawk thai mak ai.
Ett djur av fäkreaturen eller av småboskapen, som har någon lem för stor eller för liten, må du väl offra såsom frivilligt offer, men såsom löftesoffer bliver det icke välbehagligt.
24 Ngan kabawk, to tih ai boeh loe ahmaa kaom, to tih ai boeh loe ahuh angkhaek, to tih ai boeh loe aahhaih ahmaa kaom moi to Angraeng han paek hmah; na prae thungah to baktih moi tathlanghaih to sah hmah.
Och I skolen icke offra åt HERREN något som har blivit snöpt genom klämning eller krossning eller avslitning eller utskärning; sådant skolen I icke göra i edert land.
25 To baktih moi to prae kalah kami mah Angraeng khaeah paek langlacadoeh, akoep ai moe, coek koi doeh oh pongah, talawk thai mak ai, tiah a naa.
Icke heller av en utlännings hand skolen I mottaga och offra sådana djur till eder Guds spis, ty de äro skadade, de hava ett lyte; genom sådana bliven I icke välbehagliga.
26 Angraeng mah Mosi khaeah,
Och HERREN talade till Mose och sade:
27 maitaw tae maw, to tih ai boeh loe tuu maw, to tih ai boeh loe maeh to tapen naah, ni sarihto thung amno khaeah omsak ah; ni tazetto pacoengah loe Angraeng khaeah hmai angbawnhaih to sak thai boeh.
När en kalv eller ett får eller en get har blivit född, skall djuret dia sin moder i sju dagar. Men allt ifrån den åttonde dagen är det välbehagligt såsom eldsoffersgåva åt HERREN.
28 Maitaw maw, tuu maw, nito thungah a caa hoi nawnto bop hmaek hmah.
I skolen icke slakta något djur, vare sig av fäkreaturen eller av småboskapen, på samma dag som dess avföda.
29 Angraeng khaeah anghoehaih hmuen to na paek o naah, na palung angthawkhaih baktih toengah paek oh.
När I viljen offra ett lovoffer åt HERREN, skolen I offra det på sådant sätt att I bliven välbehagliga.
30 Na paek niah moi to caa o boih ah; khawnbang khoek to suem o hmah; Kai loe Angraeng ah ka oh.
Det skall ätas samma dag; I skolen icke lämna något därav kvar till följande morgon. Jag är HERREN.
31 To pongah ka paek ih lok hae pakuem ah loe pazui ah; Kai loe Angraeng ah ka oh.
I skolen hålla mina bud och göra efter dem. Jag är HERREN.
32 Kaciim Kai ih ahmin to amhnong o sak hmah; Kai loe Ka ciim, tiah Israel kaminawk mah poek o han oh; Kai loe nangcae ciimsakkung, Angraeng ah ka oh,
I skolen icke ohelga mitt heliga namn, ty jag vill bliva helgad bland Israels barn. Jag är HERREN, som helgar eder,
33 nangcae ih Sithaw ah Ka oh hanah, Izip prae thung hoi nangcae zaehoikung ah ka oh; Kai loe Angraeng ah ka oh, tiah a naa.
han som har fört eder ut ur Egyptens land, för att jag skall vara eder Gud. Jag är HERREN.