< Joshua 2 >

1 To naah Nun capa Joshua mah Shittim vangpui hoiah misa khen kami hnetto tamquta hoiah patoeh, nihnik khaeah prae khet han caeh hoih, Jeriko vangpui to kahoih ah khen hoih, tiah a naa. To pacoengah nihnik loe caeh hoi moe, tangyat zaw, Rahab im ah toem hoi.
Josua, Nuns son, sände hemligen ut två spejare från Sittim och sade: "Gån och besen landet och Jeriko." De gingo åstad och kommo in i ett hus där en sköka bodde, vid namn Rahab, och där lade de sig till vila.
2 Jeriko siangpahrang khaeah, Khenah, Israel kami hnik loe tamquta hoi prae khet hanah vai qum ah vangpui thungah angzoh hoi, tiah thuih pae o.
Men för konungen i Jeriko blev inberättat: "I natt hava några män kommit hit från Israels barn för att utforska landet."
3 To pongah Jeriko siangpahrang mah Rahab khaeah, Nang khaeah angzo, na imthung ah angzo kami hnik loe, tamquta hoi prae khet han angzoh hoi pongah, haeah angzo haih ah, tiah naa.
Då sände konungen i Jeriko till Rahab och lät säga: "Lämna ut de män som hava kommit till dig och tagit in i ditt hus, ty de hava kommit hit för att utforska hela landet."
4 Toe nongpata mah to kami hnik to hawk ving moe, anih khaeah, Kami hnik loe angzoh hoi tangak; toe naa hoiah maw angzoh hoi, tito ka panoek ai.
Men kvinnan tog de båda männen och dolde dem; sedan svarade hon: "Ja, männen kommo till mig, men jag visste icke varifrån de voro;
5 Nihnik loe khoving moe, vangpui sipae khongkha khah tom naah, tacawt hoi ving boeh; naa bangmaw a caeh hoi tito ka panoek ai; nihnik to karangah patom oh, na kae o vop tih, tiah a naa.
och när porten skulle stängas, sedan det hade blivit mörkt, gingo männen ut, och jag vet icke vart de togo vägen; skynden eder att sätta efter dem, så fån I nog fatt i dem."
6 Toe nongpata mah nihnik to imphu ah dawhsak moe, imphu ah suek ih pathlah thungah anghawksak.
Men hon hade fört dem upp på taket och gömt dem under linstjälkar, som hon hade där, utbredda på taket.
7 To pongah kaminawk mah misa khen kami hnik to Jordan vapui caehhaih loklam bangah patom o; nihnik patom kaminawk vangpui khongkha laemh o pacoengah, khongkha thok to a khah o.
Så satte nu männen efter dem åt Jordan till, bort emot vadställena; och man stängde stadsporten så snart förföljarna hade begivit sig åstad.
8 Nongpata loe tamquta hoi misa khen hnik iip hoi ai nathuem ah, imphu ah dawh tahang moe,
Men innan de främmande männen hade lagt sig, steg hon upp till dem på taket
9 nihnik khaeah, Angraeng mah hae prae hae nangcae ban ah paek boeh, nangcae to paroeai kang zit o; hae prae thung kaom kaminawk loe nangcae zit loiah thazok o sut boeh.
och sade till dem: "Jag vet att HERREN har givit eder detta land, och att förskräckelse för eder har fallit över oss, ja, att alla landets inbyggare äro i ångest för eder.
10 Izip prae thung hoi nang zoh o naah, nangcae hanah Angraeng mah kawbangmaw tuipui kathim to kaangsak moe, Jordan vapui yaeh ah kaom Amor siangpahrang, Sihon siangpahrang hoi Og siangpahrang na hum o, tito ka thaih o boeh.
Ty vi hava hört huru HERREN lät vattnet i Röda havet torka ut framför eder, när I drogen ut ur Egypten, och vad I haven gjort med amoréernas konungar, de två på andra sidan Jordan, Sihon och Og, huru I gåven dem till spillo.
11 To tamthang ka thaih o naah, kaicae ih palungthin loe tui baktiah amzawt moe, nangcae zit loiah misahoihaih palungthin ka tawn o ai boeh; nangcae ih Angraeng Sithaw loe, ranui ih van hoi long thung ih ahmuennawk ukkung Sithaw ah oh.
Då vi hörde detta, blevo våra hjärtan förfärade, och numera har ingen mod att stå eder emot; ty HERREN, eder Gud, är Gud, uppe i himmelen och nere på jorden.
12 To pongah nanghnik nuiah tahmenhaih kam tuengsak baktih toengah, nanghnik mah doeh kam pa imthung takoh boih nuiah tahmenhaih nam tueng hoi sak hanah, Angraeng ih ahmin hoiah vaihi lokkam hoih loe, tangtang angmathaih to na paek hoih;
Så loven mig nu med ed vid HERREN, att eftersom jag har gjort barmhärtighet med min faders hus och giva mig ett säkert tecken därpå,
13 kam pa, kam no, kam nawkamyanawk, kam nawk nongpatanawk, nihcae hoi kasaeng canawknawk hinghaih to pathlung paeh; to tiah ni duekhaih thung hoiah kaicae hinghaih hae nang pahlong o thai tih, tiah a naa.
och låta min fader och min moder, mina bröder och mina systrar leva, så ock alla som tillhöra dem, och rädda oss från döden."
14 To kami hnik mah nongpata khaeah, Ka sak o han ih hmuen na taphong ai nahaeloe, ka hing o baktiah na hing toeng hanah kang pakaa hoi han; Angraeng mah kaicae ban ah prae paek naah, nangcae nuiah tahmenhaih hoi oepthok ah tok ka sak o han hmang, tiah a naa hoi.
Männen sade till henne: "Med vårt eget liv svara vi för edert, såframt I icke förråden vårt förehavande; när HERREN giver oss landet, skola vi bevisa dig barmhärtighet och trofasthet."
15 To nongpata ih im loe vangpui sipae taengah oh pongah, nihnik to qui hoiah thokbuem ah pakhrak tathuk.
Då släppte hon ned dem genom fönstret med ett tåg; ty hennes hus låg invid stadsmuren, så att hon bodde invid själva muren.
16 Nongpata mah nihnik khaeah, Nanghnik patom kaminawk mah hnuk han ai ah, mae ah cawn hoih; nanghnik patom kaminawk amlaem o ai karoek to, mae ah ni thumto thung nang hawk hoi pacoengah, caeh hoih, tiah a naa.
Och hon sade till dem: "Gån upp i bergsbygden, så att edra förföljare icke träffa på eder; och hållen eder gömda där i tre dagar, till dess edra förföljare hava kommit tillbaka, så kunnen I sedan fortsätta eder färd."
17 Misa khen kami hnik mah nongpata khaeah, Lokkam ih baktih toengah tok na sah ai nahaeloe, kaihnik kasae na net hmah.
Och männen sade till henne: "Vi vilja likväl vara fria ifrån den ed som du nu har tagit av oss,
18 Khenah, prae thungah ka kun o naah, kaihnik nang pakhrakhaih thokbuem ah hae tlangqui kathim hae zaeng ah; nam no hoi nam pa, nam nawkamyanawk, nam pa ih imthung takohnawk to, na imthung ah omsak boih ah.
om du, när vi komma in i landet, underlåter att binda detta röda snöre i det fönster genom vilket du har släppt ned oss, och likaledes om du icke har din fader och din moder och dina bröder, alla av din faders hus, samlade hemma hos dig.
19 Mi kawbaktih doeh na imthung takoh hoi tacawt moe, loklam ah caeh kami loe, kaihnik nuiah zae nethaih om hmah nasoe; angmah ih athii to angmah lu nuiah krah nasoe; nangmah hoi na imthung ah kaom kaminawk nuiah, ban ka phok o nahaeloe, anih ih athii to kaihnik nuiah krah nasoe.
Dock, om någon går åstad, utom dörrarna till ditt hus, så komme hans blod över hans huvud, och vi äro utan skuld; om däremot någons hand kommer vid en av dem som äro inne i ditt hus, så må dennes blod komma över vårt huvud.
20 Toe ka sak o han ih hmuen to na taphong nahaeloe, vaihi lok nang kamsak ih lok thung hoiah kaihnik hae loih nasoe, tiah a naa hoi.
Och om du förråder vårt förehavande, så äro vi likaledes fria ifrån den ed som du har tagit av oss."
21 Nongpata mah, Na thuih hoi ih lok baktiah om nasoe, tiah a naa. To pacoengah nongpata mah nihnik to patoeh pongah, nihnik loe a caeh hoi; to pacoengah anih mah tlangqui kathim to thokbuem ah a bangh.
Hon svarade: "Vare det såsom I haven sagt." Och så lät hon dem gå, och de drogo åstad. Men hon band det röda snöret i fönstret.
22 Nihnik loe caeh hoi moe, nihnik patom kaminawk amlaem ai karoek to, mae nuiah ni thumto thung oh hoi; nihnik patom kaminawk mah nihnik to loklam boih ah pakrong o, toe hnu o ai.
Så drogo de nu åstad och kommo upp i bergsbygden och stannade där i tre dagar, till dess att deras förföljare hade vänt tillbaka; ty dessa hade sökt efter dem överallt på vägarna, men hade icke funnit dem.
23 To pacoengah nihnik loe mae nui hoiah anghum hoi tathuk moe, amlaem hoi; vapui angkat hoi pacoengah, Nun capa Joshua khaeah a caeh hoi; a hnuk hoi ih hmuennawk boih to anih khaeah thuih pae hoi;
Sedan vände de båda männen tillbaka och kommo ned från bergsbygden och gingo över floden och kommo så till Josua, Nuns son; och de förtäljde för honom allt vad som hade vederfarits dem.
24 nihnik mah Joshua khaeah, Angraeng mah prae boih aicae ban ah paek boeh; prae thung kaom kaminawk boih aicae zit o loiah thazok o boih boeh, tiah a thuih pae hoi.
Och de sade till Josua: "HERREN har givit hela landet i vår hand; alla landets inbyggare äro i ångest för oss."

< Joshua 2 >