Job 26
1 To naah Job mah,
Därefter tog Job till orda och sade:
2 kawbangmaw thacak ai kami to na bomh, bantha cak ai kami to na pahlong?
Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
3 Kawbangmaw palungha ai kami khaeah lok na thuih pae? Kawbangmaw kahoih poekhaih to paroeai kaminawk khaeah nam tuengsak?
Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
4 Hae lok hae mi han ih maw na thuih? Nang khae hoi angzo muithla loe mi ih maw?
Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
5 Tuinawk tlim ah kaom kadueh kaminawk, tui thungah kaom hmuennawk loe tasoeh takuenhaih hoiah oh o.
Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol h7585)
7 Anih mah aluek bang ih van to tidoeh kaom ai ahmuen nuiah payuengh moe, tidoeh kaom ai ahmuen nuiah long to a bangh.
Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
8 Kathah tamai nuiah tuinawk to a suek; toe tui kazit mah tamai to tapoksak ai.
Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
9 Anih mah angmah ih angraeng tangkhang to khuk moe, angmah ih tamai to a nuiah taboksak.
Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
10 Tui nuiah kawk parai ramri to a sak moe, aanghaih hoi vinghaih salakah a suek.
En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
11 Anih mah thuitaek naah, van ih tungnawk to anghuenh moe, dawnraihaih hoiah oh o.
Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
12 A thacakhaih hoiah tuipui to tapraek moe, palunghahaih hoiah amoekhaih to koihsak.
Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
13 Angmah ih Muithla hoiah van to krang kahoih ah pathoep moe, a ban hoiah kasae pahui to sak.
Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
14 Khenah, hae hmuennawk loe a sak ih hmuen aqai ah ni oh o vop; aicae mah anih ih lok zetta ni a thaih o vop; toe a thacakhaih khopazih tuen loe mi mah maw panoek thai tih?
Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
