Jeremiah 11
1 Jeremiah khaeah angzo Angraeng ih lok loe hae tiah oh;
Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade:
2 hae lokmaihaih hae tahngai ah loe, Judah hoi Jerusalem ah kaom kaminawk khaeah,
»Hören detta förbunds ord, och talen till Juda män och till Jerusalems invånare;
3 Israelnawk ih Angraeng Sithaw mah, a lokmaihaih pazui ai kami loe tahamsethaih tong tih,
säg till dem: Så säger HERREN, Israels Gud: Förbannad vare den man som icke hör detta förbunds ord,
4 Izip prae ih sum pakawhaih hmaipalai thung hoiah ka zaeh na niah, nam panawk khaeah:
det som jag bjöd edra fader på den tid då jag förde dem ut ur Egyptens land, den smältugnen, i det jag sade: Hören min röst och gören detta, alldeles såsom jag bjuder eder, så skolen I vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud,
5 Ka lok hae tahngai oh, ka thuih ih lok baktiah sah oh, to tiah nahaeloe kai ih kami ah na om o ueloe, kai doeh nangcae ih Sithaw ah ka om tih. Vaihniah na toep o ih, tahnutui hoi khoitui longhaih prae to paek hanah, nam panawk khaeah lokkamhaih to ka koepsak han, tiah a thuih tiah, thui pae han ang naa. To naah kai mah, Aw Angraeng, to tiah om nasoe, tiah ka naa.
på det att jag må hålla den ed som jag har svurit edra fäder: att giva dem ett land som flyter av mjölk och honung, såsom ock nu har skett.» Och jag svarade och sade: »Ja, amen, HERRE.»
6 Angraeng mah kai khaeah, Hae loknawk hae Judah vangpuinawk hoi Jerusalem ah kaom loklamnawk boih ah, Hae lokmaihaih loknawk hae tahngai oh loe, pazui oh, tiah thui ah, tiah ang naa.
Och HERREN sade till mig: Predika allt detta i Juda städer och på gatorna i Jerusalem och säg: Hören detta förbunds ord och gören efter dem.
7 Izip prae hoiah nam panawk ka zaehhoihaih ni hoi kamtong vaihni ni khoek to, khawnthaw ah kang thawk moe, Ka lok hae tahngai oh, tiah acoehaih lok to ka thuih pae.
Ty både på den dag då jag förde edra fäder ut ur Egyptens land och sedan ända till denna dag har jag varnat dem, ja, titt och ofta har jag varnat dem och sagt: »Hören min röst»;
8 Toe nihcae mah tahngai o ai, naa doeh patueng o ai; angmacae kasae poekhaih palung mah thuih ih lok baktiah a caeh o lat; to pongah pazui hanah nihcae khaeah ka paek e, nihcae mah pazui o ai ih hae lokmaihaih loknawk boih nihcae nuiah ka kraksak han, tiah a thuih.
men de ville icke höra eller böja sitt öra därtill, utan vandrade var och en i sitt onda hjärtas hårdhet. Därför lät jag ock komma över dem allt vad jag hade sagt i det förbund som jag bjöd dem hålla, men som de dock icke höllo.
9 To pacoengah Angraeng mah, kai khaeah, Judah hoi Jerusalem ah kaom kaminawk salakah kasae sak pacaenghaih to oh.
Och HERREN sade till mig: Jag vet huru Juda män och Jerusalems invånare hava sammansvurit sig.
10 Kai ih loknawk tahngai koeh ai kaminawk loe, ampanawk sakpazaehaih bangah angqoi o boih let boeh; kalah sithawnawk ih toksak hanah hnukah bang o; Israel imthung takoh hoi Judah imthung takoh mah nihcae ampanawk hoiah ka sak ih lokmaihaih to phraek o boeh, tiah thuih.
De hava vänt tillbaka till sina förfäders missgärningar, deras som icke ville höra mina ord. Själva hava de så följt efter andra gudar och tjänat dem. Ja, Israels hus och Juda hus hava brutit det förbund som jag slöt med deras fäder.
11 To pongah Angraeng mah hae tiah thuih; Khenah, nihcae nuiah amrohaih ka phaksak han, nihcae loe loih o thai mak ai; nihcae mah kai khaeah hang o cadoeh, nihcae ih lok to ka tahngai pae mak ai.
Därför säger HERREN så: Se, jag skall låta en olycka komma över dem, som de icke skola kunna undkomma; och när de då ropa till mig, skall jag icke höra dem.
12 Judah vangpuinawk hoi Jerusalem ih kaminawk loe caeh o ueloe, hmuihoih thlaek o ih sithawnawk khaeah hang o tih; toe nihcae raihaih tong naah pahlong thai mak ai.
Och om så Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropa till de gudar åt vilka de pläga tända offereld, så skola dessa alls icke kunna frälsa dem i deras olyckas tid.
13 Aw Judah, nangcae ih sithaw loe nangmacae ih vangpuinawk zetto pop o; Jerusalem ih lampuinawk zetto kaom Baal sithawnawk khaeah hmuihoih thlaek hanah, azat thok hmuen ah kaom, hmaicamnawk to na sak.
Ty så många som dina städer äro, så många hava dina gudar blivit, du Juda; och så många som gatorna äro i Jerusalem, så många altaren haven I satt upp åt skändlighetsguden: altaren till att tända offereld åt Baal.
14 Jeremiah, to kaminawk hanah lawkthui pae hmah loe, tahmen hnikhaih hoiah doeh ban payangh pae hmah, raihaih tongh o moe, kai na kawk o cadoeh ka tahngai pae mak ai.
Så må du nu icke bedja för detta folk eller frambära någon klagan och förbön för dem; ty jag vill icke höra, när de ropa till mig för sin olyckas skull.
15 Ka palung ih kami loe pop parai kaminawk hoiah zaehaih sak pongah, anih loe ka im thungah timaw sah tih? Moi tathlanghaih mah nang danpaekhaih to loisak tih maw? Kahoih ai hmuen na sak naah mataeng doeh, poek kanawm ah na oh thaih.
Vad har min älskade att göra i mitt hus, då hon, ja, hela hopen, övar sådan skändlighet? Kan heligt kött komma såsom offer från dig? När du får bedriva din ondska, då fröjdar du dig ju.
16 Angraeng mah, Kranghoih, athaih kahoih, kahing olive thing, tiah na hmin to kawk; toe na tanghangnawk loe katuen parai ah angkhaeh moe, hmai thlaek hanah kami to ka patoeh boeh.
»Ett grönskande olivträd, prytt med sköna frukter», så kallade HERREN dig; men nu har han med stort och väldigt dån tänt upp en eld omkring det trädet, så att dess grenar fördärvas.
17 Israel imthung takoh hoi Judah imthung takoh loe Baal khaeah hmuihoih to thlaek o moe, kai palungphuisak hanah angmacae sethaih to a sak o pongah, nang kathling kami, misatuh Angraeng mah na nuiah amrohaih phaksak hanah lok takroek boeh.
Ja, HERREN Sebaot, han som planterade dig, har beslutit olycka över dig, för den ondskas skull som Israels och Juda hus hava bedrivit till att förtörna mig, i det att de hava tänt offereld åt Baal.
18 Angraeng mah panoek thaihaih ang paek pongah, ka panoek; to naah nihcae mah sak o ih hmuennawk to ang patuek.
HERREN kungjorde det för mig, så att jag fick veta det; ja, du lät mig se vad de förehade.
19 Kai loe hum han suek ih tuinom kahoih tuucaa baktiah ka oh; nihcae mah anih ih ahmin anghmatsak hanah, akung hoi athaih nawnto pakhruh o si loe, kahing kaminawk ih prae thung hoiah tamit si, tiah kai hum hanah pacaeng o ih hmuen to ka panoek ai.
Själv var jag såsom ett menlöst lamm som föres bort till att slaktas; jag visste ej att de förehade anslag mot mig: »Låt oss fördärva trädet med dess frukt, låt oss utrota honom ur de levandes land, så att man icke mer kommer ihåg hans namn.»
20 Toe, kaimah hae nang khaeah kang tathlang boeh, katoengah lokcaekkung, poekhaih palungthin khenkung, Aw misatuh kaminawk ih Angraeng, nihcae nuiah lu na lakhaih to na hnusak ah;
Men HERREN Sebaot är en rättfärdig domare, som prövar njurar och hjärta. Så låt mig då få se din hämnd på dem, ty för dig har jag lagt fram min sak.
21 to pacoengah Angraeng Sithaw mah hae tiah thuih: Jeremiah, na hinghaih pakrong, Anathoth kaminawk mah, Kaicae ban hoi na duek han ai ah, Angraeng ih ahmin to thui hmah lai ah, tiah thuih o:
Därför säger HERREN så om Anatots män, dem som stå efter ditt liv och säga: »Profetera icke i HERRENS namn, om du icke vill dö för vår hand»
22 to pongah misatuh kaminawk ih Angraeng mah hae tiah thuih; Khenah, nihcae to ka thuitaek han; thendoengnawk loe sumsen hoiah dueh o tih; nihcae ih capa hoi canunawk doeh khokhahaih hoiah dueh o tih:
ja, därför säger HERREN Sebaot så: Se, jag skall hemsöka dem; deras unga män skola dö genom svärd, deras söner och döttrar skola dö genom hunger.
23 Maeto doeh anghmat o mak ai; nihcae thuitaekhaih saning ah, Anathoth kaminawk nuiah amrohaih ka phaksak han, tiah a thuih.
Och intet skall bliva kvar av dem; ty jag skall låta olycka drabba Anatots män, när deras hemsökelses år kommer.
