Isaiah 46

1 Bel loe amtim boeh, Nebo doeh angam sut boeh; nihcae ih krang loe khok palito kaom moinawk hanah phawh o sak; to hmuen loe moinawk han hmuen kazit ah oh, thacak ai moi han cae loe kazit parai hmuen ah oh pae.

Bel sjunker ned, Nebo måste böja sig, deras bilder lämnas åt djur och fänad; de som I förden omkring i högtidståg, de lastas nu på ök som bära sig trötta av bördan.

2 Nihcae loe lu thuk o moe, nawnto angam o sut boeh; hmuenzit hoiah loih o thai ai; angmacae doeh tamna ah caeh o boeh.

Ja, de måste båda böja sig och sjunka ned; de kunna icke rädda någon börda, själva vandra de bort i fångenskap.

3 Jakob imthung takoh ka lok hae tahngai oh; kanghmat Israel imthung takoh, tapen tangsuek nathuem hoiah kang patawnh moe, zokthung hoiah ni kang moek boeh;

Så hören nu på mig, I av Jakobs hus, I alla som ären kvar av Israels hus, I som haven varit lastade på mig allt ifrån moderlivet och burna av mig allt ifrån modersskötet.

4 na mitong o moe, sam na pok o karoek to kai loe to baktih kami ah ka oh; kang sak baktih toengah kang khet han; kang moek moe, kang pahlong han.

Ända till eder ålderdom är jag densamme, och intill dess I varden grå, skall jag bära eder; så har jag hittills gjort, och jag skall också framgent hålla eder uppe, jag skall bära och rädda eder.

5 Kai hae mi hoiah maw nang hmong o sak moe, mi hoiah maw nang van o sak? Kai loe mi hoiah maw nang patah o moe, mi hoiah maw nang zun o sak?

Med vem viljen I likna och jämföra mig, och med vem viljen I sammanställa mig, så att jag skulle vara honom lik?

6 Nihcae loe angmacae ih pasah thung ih sui to pakong o, sumkanglung to tah o moe, sui sah kop kami to a tlai o; sui sah kop kami mah nihcae hanah sithaw to sak pae; ue, a sak pacoengah a hmaa ah akuep o moe, a bok o.

Man skakar ut guld ur pungen och väger upp silver på vågen, och så lejer man en guldsmed att göra det till en gud, för vilken man kan falla ned och tillbedja.

7 Angmacae palaeng ah a thuengh o moe, aput o; a oh o haih ahmuen ah caeh o haih moe, to ah angdoet o sak; to krang loe ohhaih ahmuen hoiah angthui thai ai; ue, anih to kawk o, toe pathim pae thai ai, raihaih thung hoiah doeh pahlong thai ai.

Den lyfter man på axeln och bär den bort och sätter ned den på dess plats, för att den skall stå där och ej vika från stället. Men ropar någon till den, så svarar den icke och frälsar honom icke ur hans nöd.

8 Hae hae pakuem o poe ah loe kaminawk khaeah patuek oh; Aw nangcae hmuen sah pazae kaminawk, palung thungah pakuem oh.

Tänken härpå och kommen till förnuft; besinnen eder, I överträdare.

9 Canghnii ih hmuennawk to pakuem oh; Kai loe Sithaw ah ka oh, kai ai ah loe kalah Sithaw roe om ai; Kai baktih Sithaw kalah mi doeh om ai.

Tänken på vad förr var, redan i forntiden; ty jag är Gud och eljest ingen, en Gud, vilkens like icke finnes;

10 Tangsuek hoi boeng khoek to kaom ai vop hmuennawk kawng to canghnii hoiah ka thuih coek boeh; ka thuih ih lok loe cak poe tih, ka koeh ih hmuennawk to ka sak boih han.

jag som i förväg förkunnar, vad komma skall, och långt förut, vad ännu ej har skett; jag som säger: »Mitt rådslut skall gå i fullbordan, och allt vad jag vill, det gör jag»;

11 Moi kacaa tavaanawk to ni angzae bang hoiah ka kawk moe, ka thuih ih lok to acungsak hanah, angthla parai prae hoiah kami to ka kawk; ue, ka thuih pacoeng boeh loe ka thuih ih lok baktiah kang coengsak han; sak ka tim boeh loe ka sak ngaep pacae han.

jag som kallar på örnen från öster och ifrån fjärran land på mitt rådsluts man. Vad jag har bestämt, det sätter jag ock i verket.

12 Palungthah kami, toenghaih hoiah angthla kaminawk, ka lok hae tahngai oh;

Så hören nu på mig, I stormodige, I som menen, att hjälpen är långt borta.

13 Ka toenghaih to kanghnai ah ka sin han; angthla ah om mak ai; ka pahlonghaih doeh akra mak ai; ka pahlonghaih to Zion khaeah ka paek moe, ka lensawkhaih to Israel khaeah ka paek han.

Se, jag låter min hjälp nalkas, den är ej långt borta, och min frälsning dröjer icke; jag giver frälsning i Sion och min härlighet åt Israel.