Isaiah 29

1 Nang, Ariel, Ariel, David ohhaih vangpui, khosak na bing! Saningto pacoeng saningto thap oh loe, buhraenghaih poih doeh saningto pacoeng saningto sah o nasoe.

Ve dig, Ariel, Ariel, du stad, där David slog upp sitt läger! Läggen år till år och låten högtiderna fullborda sitt kretslopp,

2 Toe Ariel vangpui to kam tangsak han; anih loe palungsethaih hoiah hang tih; Ariel vangpui loe ka hmaa ah angbawnhaih hmaicam baktiah om tih.

så skall jag bringa Ariel i trångmål; jämmer skall följa på jämmer, och då bliver det för mig ett verkligt Ariel.

3 Nang to naeh hanah kang takui khoep han, misa abuephaih imsang hoi kang takui khoep moe, misa anghawkhaih long khaw doeh ka sak han.

Jag skall slå läger runt omkring dig och omsluta dig med vallar och resa upp bålverk emot dig.

4 Nang loe long ah pakhrah tathuk tih, to naah long thung hoiah lok na thui tih; na thuih ih lok loe maiphu thung hoi tetta ah tacawt tih; na thuih ih lok loe pakhra kawk thaih kami mah apaeh ih lok baktiah, long thung hoiah tacawt ueloe, maiphu thung hoiah lok amzaita ah thui tih.

Då skall du tala djupt nedifrån jorden, och dina ord skola dämpade komma fram ur stoftet; din röst skall höras såsom en andes ur jorden, och ur stoftet skall du viska fram dina ord.

5 Toe pop parai na misanawk loe kahoih parai maiphu baktiah om o tih, kami tahmenhaih tawn ai kaminawk loe anghaeh phang tavai baktiah om o tih; nawnetta thung to tiah om roep tih.

Men främlingshopen skall bliva såsom fint damm och våldsverkarhopen såsom bortflyende agnar; plötsligt och med hast skall detta ske.

6 Misatuh kaminawk ih Angraeng Sithaw loe kho pazihhaih, talih hnawhhaih, kalen parai atuen, takhi sae hoi kangqong hmaipalai hoiah danpaek tih.

Från HERREN Sebaot skall hemsökelsen komma, med tordön och jordbävning och stort dunder, med storm och oväder och med lågor av förtärande eld.

7 Ariel vangpui tuh prae kaminawk boih, Ariel hoi kacak sipae tuh kaminawk, anih raihaih paek kaminawk loe khoving naah hnuk ih amang baktiah ni om o tih.

Och hela hopen av alla de folk som drogo i strid mot Ariel, de skola vara såsom en drömsyn om natten, alla som drogo i strid mot det och dess borg och bragte det i trångmål.

8 Zok amthlam kami loe amang ah buh a caak, toe angthawk tahang naah zok amthlam let baktih, tui anghae kami mah amang ah tui to naek, toe angthawk naah tui anghaeh let toengtoeng, tui anghae dip thai ai baktiah ni om tih; Zion mae tuh prae kaminawk boih doeh to tiah om o tih.

Såsom när den hungrige drömmer att han äter, men vaknar och känner sin buk vara tom, och såsom när den törstande drömmer att han dricker, men vaknar och känner sig törstig och försmäktande, så skall det gå med hela hopen av alla de folk som drogo i strid mot Sions berg.

9 Anghngai oh loe, dawnrai oh; nihcae loe misurtui nae ai ah, mu paquih o; mu nae ai ah, ahnuk ahma amtimh o.

Stån där med häpnad, ja, varen häpna; stirren eder blinda, ja, varen blinda, I som ären druckna, men icke av vin, I som raglen, men icke av starka drycker.

10 Angraeng mah iih angmuethaih palung to paek pongah, mik na pasim o boeh; nangcae ih tahmaa, ukkungnawk hoi angzo han koi hmuen hnu thaih kaminawk to khuk khoep boeh.

Ty HERREN har utgjutit över eder en tung sömns ande och har tillslutit edra ögon; han har höljt mörker över profeterna och över siarna, edra ledare.

11 Hae hnuksakhaih hmuennawk boih loe nangcae hanah catui daeng tangcae cabu thung ih loknawk baktiah oh; to cabu to ca amtuk kami khaeah paek moe, Tahmenhaih hoiah hae cabu hae kroek ah, tiah a naa. To naah anih mah, Catui daeng pongah, ka kroek thai ai, tiah thuih.

Och så har profetsynen om allt detta blivit för eder lik orden i en förseglad bok: om man räcker en sådan åt någon som kan läsa och säger: »Läs detta», så svarar han: »Jag kan det icke, den är ju förseglad»,

12 To ca to ca amtuk ai kami khaeah na paek moe, Tahmenhaih hoi hae ca hae kroek ah, tiah na naa: to naah anih mah, Ca ka kroek thai ai, tiah thuih.

och om man räcker den åt någon som icke kan läsa och säger: »Läs detta», så svarar han: »Jag kan icke läsa.»

13 Angraeng mah, Hae kaminawk loe pakha hoiah ni kai khaeah angzoh o, pahni hoiah kai ang pakoeh o, toe palung loe kai khae hoiah angthla o; kaminawk mah patuk ih baktih toengah kai angzit o:

Och HERREN har sagt: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar, men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, så att deras fruktan för mig består i inlärda människobud,

14 to pongah, khenah, hae kaminawk khaeah dawnrai hmuen, poekraihaih hoi anghmang kathok hmuen to ka sak han; palungha kaminawk ih palunghahaih loe anghmaa tih; khopoek thaih kaminawk ih panoekhaih doeh anghma boih tih, tiah thuih.

därför skall jag ännu en gång göra underbara ting mot detta folk, ja, underbara och förunderliga; de visas vishet skall förgås, och de förståndigas förstånd skall bliva förmörkat.

15 Angraeng panoeksak han ai ah, kathuk poekhaih tawn kami, vinghaih thungah toksah kami, mi mah maw kaicae hae hnu thai tih? Mi mah maw kaicae hae panoek tih? tiah thui kaminawk loe khosak bing!

Ve eder, I som söken att dölja edra rådslag för HERREN i djupet, och som bedriven edra verk i mörkret, I som sägen: »Vem ser oss, och vem känner oss?»

16 Nangcae mah hmuennawk buenglueng tamlet ah na paqoi o boih boeh, laom sahkung loe amlai long baktiah na poek o; a sak ih hmuen mah sahkung khaeah, kai loe anih mah ni sak, tiah thui tih maw? Laom mah laom sahkung khaeah, Anih loe tidoeh panoek ai, tiah thui tih maw?

Huru förvända ären I icke! Skall då leret aktas lika med krukmakaren? Skall verket säga om sin mästare: »Han har icke gjort mig»? Eller skall bilden säga om honom som har format den: »Han förstår intet»?

17 Lebanon loe atue setta thung long kahoih ah om tih, long kahoih ahmuen loe taw ah angcoeng mak ai maw?

Se, ännu allenast en liten tid, och Libanon skall förvandlas till ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark.

18 To na niah loe naa pang kami mah cabu thung ih lok to thaih ueloe, mikmaengnawk mah kamtueng ai, khoving ahmuen thung hoiah hnu o thai tih boeh.

De döva skola på den tiden höra vad som läses för de, och de blindas ögon skola se och vara fria ifrån dunkel och mörker;

19 Poeknaem kaminawk doeh Angraeng ah anghoehaih pung o tih; kaminawk thungah amtang kaminawk loe Ciimcai Israel pongah anghoe o tih.

och de ödmjuka skola då känna allt större glädje i HERREN; och de fattigaste bland människor skola fröjda sig i Israels Helige.

20 Zitthok kami loe anghmaa tih boeh; minawk pahnui thuih kami to om mak ai boeh, kami zaehaih khen thaih kaminawk,

Ty våldsverkarna äro då icke mer till, bespottarna hava fått en ände, och de som stodo efter fördärv äro alla utrotade,

21 lok maeto pazaehaih pongah tayacoi kami, anih aman hanah khongkha ah thaang patung kami, katoeng kami to toeng ai ah sah kaminawk to amro o boih tih boeh.

de som genom sitt tal gjorde att oskyldiga blevo fällda och snärjde den som skulle skipa rätt i porten och genom lögn vrängde rätten för den rättfärdige.

22 To pongah Abraham akrangkung, Angraeng mah Jakob imthung takoh khaeah hae tiah thuih; Jakob loe azathaih tong mak ai, mikhmai doeh sae mak ai boeh.

Därför säger HERREN så till Jakobs hus, han som förlossade Abraham: Nu skall Jakob icke mer behöva blygas, nu skall hans ansikte ej vidare blekna;

23 To kaminawk mah, ka sak ih tok to hnuk o naah, ka hmin to ciimcai o sak tih, Jakob ih Ciimcai Sithaw to panoek o ueloe, Israel Sithaw zithaih to tawn o tih.

ty när han -- hans barn -- få se mina händer verk ibland sig, då skola de hålla mitt namn heligt, de skola hålla Jakobs Helige helig och förskräckas för Israels Gud.

24 Anghmang suthaih muithla tawn kaminawk mah panoekthaihaih to tawn o ueloe, lokaek koeh kaminawk mah doeh ka patuk ih lok to tahngai o tih boeh, tiah thuih.

De förvillade skola då få förstånd, och de knorrande skola taga emot lärdom.