Ezekiel 3

1 Anih mah kai khaeah, Kami capa, na hnuk ih hmuen to caa ah; hae caqam tangoeng caak pacoengah, caeh ah loe Isarael imthung takoh khaeah thui paeh, tiah ang naa.

Och han sade till mig: "Du människobarn, ät vad du här finner, ät upp denna rulle, och gå sedan åstad och tala till Israels hus."

2 To pongah pakha ka angh, anih mah to caqam tangoeng to ang caksak.

Då öppnade jag min mun, och han gav mig rullen att äta.

3 To pacoengah anih mah, Kami capa, kang paek ih caqam tangoeng to caa ah loe zok to koisak ah, tiah ang naa. To pongah ka caak, to naah ka pakha thungah khoitui baktiah luep.

Och han sade till mig: "Du människobarn, du måste mätta din buk och fylla dina inälvor med den rulle som jag nu giver dig." Och jag åt, och den var i min mun söt såsom honung.

4 Anih mah kai khaeah, Kami capa, Israel imthung takoh khaeah caeh ah loe ka thuih ih loknawk hae nihcae khaeah taphong ah.

Och han sade till mig: "Du människobarn, gå bort till Israels hus och tala till dem med mina ord.

5 Na panoek ai ih lok apae kami, karai parai lok apae kaminawk khaeah kang patoeh ai, Israel imthung takoh khaeah ni kang patoeh.

Ty du bliver ju icke sänd till ett folk med obegripligt språk och trög tunga, utan till Israels hus,

6 Na panoek ai ih lok, karai parai lok apae kaminawk khaeah kang patoeh ai. To baktih kaminawk khaeah kang patoeh nahaeloe, nihcae mah na lok tahngai o lat tih.

icke till mångahanda folk med obegripligt språk och trög tunga, vilkas tal du icke förstår; sannerligen, sände jag dig till sådana, så skulle de höra på dig

7 Toe Israel imthung takoh loe ka lok tahngai o ai pongah, na lok doeh tahngai o mak ai; Israel imthung takoh loe palung len o moe, palungthah o boih.

Men Israels hus vill icke höra på dig, ty de vilja icke höra på mig; hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade hjärtan.

8 Khenah, nihcae ih mikhmai baktiah na mikhmai tha kang caksak moe, nihcae ih lupataeh baktiah na lupataeh doeh tha ka caksak boeh.

Men se, jag gör ditt ansikte hårt såsom deras ansikten, och din panna hård såsom deras pannor.

9 Na lupataeh to kamtak koek thlung pong tamtak kue ah kang sak pae boeh; nihcae loe laisaep thaih kami ah om o cadoeh, zii hmah; nihcae mah doeh na pazih hmah nasoe, tiah ang naa.

Ja, jag gör din panna hård såsom diamant, hårdare än flinta. Du skall icke frukta för dem och icke förfäras för dem, då de nu äro ett gensträvigt släkte."

10 To pacoengah kai khaeah, Kami capa, kang thuih ih loknawk boih kahoih ah tahngai ah loe, palung thungah pakuem ah.

Och han sade till mig: "Du människobarn, allt vad jag talar till dig skall du upptaga i ditt hjärta och höra med dina öron.

11 Misong ah kaom na caengnawk khaeah caeh ah loe Angraeng Sithaw mah thuih, tiah taphong ah, tahngai o maw, tahngai o ai maw, nihcae khaeah lok to taphong ah, tiah ang naa.

Och gå bort till dina fångna landsmän, och tala till dem och säg till dem: 'Så säger Herren, HERREN' -- evad de nu höra därpå eller icke."

12 To pacoengah muithla mah kai ang tapom tahang, a ohhaih ahmuen hoiah Angraeng lensawkhaih tacawt naah, Tahamhoihaih om nasoe! tiah ka hnuk bangah kaom kalen parai lok to ka thaih.

Och en andekraft lyfte upp mig, och jag hörde bakom mig ljudet av ett väldigt dån: "Lovad vare HERRENS härlighet, där varest den är!",

13 Hinghaih katawn hmuennawk maeto hoi maeto mah boh ih pakhraeh tuennawk, nihcae taeng ih rel khok tuennawk hoi katuen parai atuennawk to ka thaih.

så ock ljudet av väsendenas vingar, som rörde vid varandra, och ljudet av hjulen jämte dem och ljudet av ett väldigt dån.

14 To naah muithla mah ang tapom tahang moe, kalah bangah ang caeh haih, kai loe mawnhaih, palungphuihaih hoiah ka bang; toe ka nuiah thacak Angraeng ih ban to oh.

Och en andekraft lyfte upp mig och förde mig bort, och jag färdades åstad, bedrövad och upprörd i min ande, och HERRENS hand var stark över mig.

15 Khebar vapui taeng, misongnawk ohhaih Tel Abib ahmuen ah ka phak, nihcae ohhaih ahmuen ah ka oh, nihcae salakah dawnraihaih hoi ni sarihto thung kang hnut.

Och jag kom till de fångna i Tel-Abib, till dem som bodde vid strömmen Kebar, till den plats där de bodde; och jag satt där ibland dem i sju dagar, försänkt i djup sorg.

16 Ni sarihto pacoengah, Angraeng ih lok kai khaeah angzoh,

Men efter sju dagar kom HERRENS ord till mig; han sade:

17 kami capa, Israel imthung takoh khenzawnkung ah kang suek boeh; to pongah kang thuih ih lok hae tahngai ah loe, kai khae ih acoehaih lok hae nihcae khae thuiah.

"Du människobarn, jag har satt dig till en väktare för Israels hus, för att du å mina vagnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun.

18 Kai mah, Kahoih ai kami maeto khaeah, Nang loe na dueh tangtang tih boeh, tiah ka naa; Toe nang mah anih to acoehaih na paek ai, kahoih ai kami hinghaih pahlong hanah, kahoih ai kami khaeah acoe paekhaih lok na thui pae ai: to naah a sak ih zaehaih baktiah kahoih ai kami to dueh ving nahaeloe, anih ih athii tho to nang khaeah ka suk han.

Om jag säger till den ogudaktige: 'Du måste dö' och du då icke varnar honom, ja, om du icke säger något till att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och rädda hans liv, då skall väl den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand.

19 Toe kasae kami to acoehaih na paek to mah, kasae sakhaih hoi sethaih loklam to angqoi taak ai nahaeloe, a zaehaih pongah dueh tih; toe nang loe na hinghaih to pahlong boeh.

Men om du varnar den ogudaktige och han likväl icke vänder om från sin ogudaktighet och sin ogudaktiga väg, då skall visserligen han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat din själ.

20 To baktih toengah katoeng kami loe a toenghaih to toengsut moe, kahoih ai hmuen to sah nahaeloe, a hmaa ah amthaekhaih ka suek pae han, anih loe to ah dueh tih; anih khaeah acoehaih lok na thui pae ai pongah, anih loe a zaehaih baktiah dueh tih, a sak ih toenghaih to panoek pae mak ai boeh; anih ih athii tho to nang khaeah ka suk han.

Och om en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och gör vad orätt är, så skall jag lägga en stötesten i hans väg, och han skall dö. Om du då icke har varnat honom, så skall han väl dö genom sin synd, och den rättfärdighet som han förr har övat skall icke varda ihågkommen, men hans blod skall jag utkräva av din hand.

21 Toe zaehaih sak han ai ah katoeng kami to acoehaih na paek pongah, katoeng kami mah zaehaih sah ai nahaeloe, acoehaih lok tahngai pongah, anih loe hing tih; nang doeh na hinghaih to pahlong tih, tiah ang naa.

Men om du har varnat den rättfärdige, för att han, den rättfärdige, icke skall synda, och han så avhåller sig från synd, då skall han förvisso få leva, därför att han lät varna sig, och du själv har då räddat din själ."

22 To ah Angraeng ih ban ka nuiah oh; anih mah kai khaeah, Angthawk loe, azawn ah caeh ah, to ah nang khaeah lok kang thuih han, tiah ang naa.

Och HERRENS hand kom där över mig, och han sade till mig: "Stå upp och gå ut på slätten; där skall jag tala med dig."

23 To pongah kang thawk moe, azawn ah ka caeh; Khenah, Khebar vapui taengah ka hnuk ih lensawkhaih baktih toengah, to ah doeh Angraeng lensawkhaih to oh, to naah kai loe tabok hoiah ka kuep.

Då stod jag upp och gick ut på slätten; och se, där stod HERRENS härlighet, alldeles sådan som jag hade sett den vid strömmen Kebar; och jag föll ned på mitt ansikte.

24 To pacoengah muithla kai thungah akun moe, ka khok nuih ang doetsak, kai khaeah, Caeh ah, thok to khah loe im thungah om ah, tiah ang naa.

Men en andekraft kom i mig och reste upp mig på mina fötter. Och han talade med mig och sade till mig: "Gå och stäng dig inne i ditt hus.

25 Toe nang, Aw kami capa, khenah, nihcae mah qui hoi na pathlet o ueloe, minawk salakah na caeh thaih han ai ah, qui hoiah na pathlet o tih.

Och se, du människobarn, bojor skola läggas på dig, och du skall bliva bunden med sådana, så att du icke kan gå ut bland de andra.

26 Nihcae loe laisaep thaih imthung takoh ah oh o pongah, nihcae na zoeh thaih han ai ah, na palai to pakha ranuiah kang betsak caeng han.

Och jag skall låta din tunga låda vid din gom, så att du bliver stum och icke kan bestraffa dem, då de nu äro ett gensträvigt släkte.

27 Toe lok kang thuih naah, na pakha to kang paongh pae han, to naah nihcae khaeah, nangcae loe laisaep thaih imthung takoh ah na oh o pongah, tahngai kami loe tahngai nasoe loe, tahngai ai kami loe tahngai hmah nasoe, tiah Angraeng Sithaw mah thuih.

Men när jag talar med dig, skall jag upplåta din mun, så att du kan säga till dem: 'Så säger Herren, HERREN.' Den som då vill höra, han höre, och den som icke vill, han höre icke, då de nu äro ett gensträvigt släkte."