1 Dungkrhoekhaih 13
1 David loe kami cumvaito ukkung misatuh angraengnawk, cumvaito ukkung angraengnawk, zaehoikungnawk boih hoi nawnto lok a ram.
Och David rådförde sig med över- och underhövitsmännen, med alla furstarna.
2 David mah, Israel kaminawk boih khaeah, Hae hmuen hae nangcae mah hoi tih, tiah na poek o moe, aicae Angraeng Sithaw koehhaih ah om tih, tiah na poek o nahaeloe, Israel prae thung boih ah kaom aimacae nawkamyanawk boih, vangpui hoi a taengah kaom qaimanawk hoi Levinawk boih aicae hoi nawnto amkhuenghaih ahmuen ah athum o thai hanah lok pat si;
Sedan sade David till Israels hela församling: »Om I så finnen för gott, och om detta är från HERREN, vår Gud, så låt oss sända bud åt alla håll till våra övriga bröder i alla Israels landsändar, och därjämte till prästerna och leviterna i de städer kring vilka de hava sina utmarker, att de må församla sig till oss;
3 Saul siangpahrang ah oh nathung, mi mah doeh to thingkhong khaeah lok a dueng o vai ai pongah, aimacae Sithaw ih thingkhong to aimacae khaeah sin let si boeh, tiah a naa.
och låt oss flytta vår Guds ark till oss, ty i Sauls tid frågade vi icke efter den.»
4 Kaminawk boih mah amsoem, tiah poek o pongah, sak hanah rangpui mah naakrak o.
Och hela församlingen svarade att man skulle göra så, ty förslaget behagade hela folket.
5 To pongah David mah Kiriath-Jearim hoiah Sithaw ih thingkhong to sin let hanah, Izip prae ih Shihor vapui hoi Hammath karoek to Israel kaminawk to pakhueng boih.
Så församlade då David hela Israel, från Sihor i Egypten ända dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim.
6 Cherubim salakah kaom, Angraeng Sithaw ih ahmin hoi kasaeng Sithaw ih thingkhong to angzawnh hanah, David hoi Israel kaminawk loe Keriath-Jearim, tiah kawk ih Judah prae Baalah ah caeh o boih.
Och David drog med hela Israel upp till Baala, det är Kirjat-Jearim, som hör till Juda, för att därifrån föra upp Guds, HERRENS, ark, hans som tronar på keruberna, och efter vilken den hade fått sitt namn.
7 Abinadab ih imthung hoiah Sithaw ih thingkhong to maitaw leeng kangtha pongah suek o moe, Uzzah hoi Ahio mah ruet.
Och de satte Guds ark på en ny vagn och förde den bort ifrån Abinadabs hus; och Ussa och Ajo körde vagnen.
8 David hoi Israel kaminawk boih loe, aqui kapop katoeng, cingceng, satuem hoi mongkahnawk to sin o moe, Angraeng hmaa ah tha hoi laasak o.
Och David och hela Israel fröjdade sig inför Gud av all makt, med sånger och med harpor, psaltare, pukor, cymbaler och trumpeter.
9 Kidon ih cang atithaih ahmuen ah phak o naah loe, maitaw tae to amthaek pongah, Uzzah mah krak han ai ah Sithaw ih thingkhong to ban hoiah patawnh.
Men när de kommo till Kidonslogen, räckte Ussa ut sin hand för att fatta I arken, ty oxarna snavade.
10 Sithaw ih thingkhong to ban hoi a sui pongah, Uzzah nuiah Angraeng palungphuihaih hmai baktiah angqong pongah, anih loe Sithaw hmaa ah duek.
Då upptändes HERRENS vrede mot Ussa, och därför att han hade räckt ut sin hand mot arken, slog han honom, så att han föll ned död där inför Gud.
11 Uzzah nuiah Angraeng palungphui pongah, David loe poeknawm ai; to ahmuen loe vaihni ni khoek to Perez Uzzah, tiah kawk o.
Men det gick David hårt till sinnes att HERREN så hade brutit ned Ussa; och han kallade det stället Peres-Ussa, såsom det heter ännu i dag.
12 To na niah loe David mah Sithaw to zit pongah, Kawbangmaw Sithaw ih thingkhong to im ah kaimah khaeah ka sin thai han? tiah a thuih.
Och David betogs av sådan fruktan för Gud på den dagen, att han sade: »Huru skulle jag töras låta föra Guds ark till mig?»
13 To pongah David mah Sithaw ih thingkhong to angmah khaeah David ih vangpui thungah sin ai; ayae ving moe, Gitti kami Obed-Edom im ah sinh o lat.
Därför lät David icke flytta in arken till sig i Davids stad, utan lät sätta in den i gatiten Obed-Edoms hus.
14 Sithaw ih thingkhong loe Obed-Edom imthung takoh hoi nawnto khrah thumto thung oh. To naah Angraeng mah Obed-Edom imthung takoh hoi a tawnh ih hmuennawk boih nuiah tahamhoihaih to paek.
Sedan blev Guds ark kvar vid Obed-Edoms hus, där den stod i sitt eget hus, i tre månader; men HERREN välsignade Obed-Edoms hus och allt vad som hörde honom till. Hebr parás péres be-Ussá.
