< Awit sa mga Awit 7 >

1 Pagkatahum sa imong mga tiil diha sa mga sapin, Oh anak nga babaye sa usa ka principe! Ang imong mga malison nga paa sama sa mga mutya, Ang buhat sa mga kamot sa usa ka batid nga mamumuhat.
Huru dägelig är din gång i skorna, du Förstas dotter! Dina länder stå lika vid hvarandra, såsom tu spann, de ens mästares hand gjort hafver.
2 Ang imong lawas sama sa usa ka malingin nga copa, Diin wala makulang ang vino nga sinaktan: Ang imong hawak sama sa usa ka pundok nga trigo. Nga binaliksan ug mga lirio
Din nafle är såsom en rund skål, den aldrig dryck fattas; din buk är såsom en hvetehop, omsatt med roser.
3 Ang imong duha ka mga dughan sama sa duha ka mga nati nga lagsaw, Nga kaluha sa usa ka lagsaw nga baye.
Din tu bröst äro såsom två unge råtvillingar;
4 Ang imong liog sama sa usa ka torre nga marfil; Ang imong mga mata sama sa mga danawan sa Hesbon, Tupad sa ganghaan sa Batrabbim; Ang imong ilong sama sa torre sa Libano Nga nagalantaw ngadto sa Damasco.
Din hals är såsom ett elphenbenstorn, din ögon äro såsom de dammar i Hesbon vid den porten Bathrabbim; din näsa är såsom tornet af Libanon, hvilket sig vänder emot Damascon;
5 Ang imong ulo sa ibabaw nimo sama sa Carmelo, Ug ang buhok sa imong ulo ingon sa purpura; Ang hari nahimong binihag sa mga kulong niana.
Ditt hufvud står på dig såsom Carmel; håret på ditt hufvud är såsom Konungens purpur i fållar bunden.
6 Pagkamaanyag ug pagkamatam-is nimo, Oh hinigugma, alang sa kalipayan?
Huru dägelig och huru ljuflig äst du, kära, i vällust!
7 Kining imong barug sama sa usa ka kahoy nga palma, Ug ang imong mga dughan sama sa iyang mga bulig.
Din längd är lik vid ett palmträ; och din bröst vid vindrufvor.
8 Ako miingon: Mosaka ako sa kahoy nga palma, Mokupot ako sa mga sanga niana: Himoa ang imong mga dughan maingon sa mga pongpong sa parras, Ug ang kahumot sa imong gininhawa sama sa mga mansanas.
Jag sade: Jag måste stiga upp i palmträt, och fatta dess qvistar; låt din bröst vara såsom drufvor på vinträ, och lukten af dine näso såsom äple;
9 Ug ang imong baba sama sa vino nga labing maayo, Nga nagadaligdig pag-ayo alang sa akong hinigugma, Nagaagay-ay sa mga ngabil niadtong nanagkatulog.
Och din hals såsom godt vin, det minom vän lätteliga ingår; och tala om gammal ärende.
10 Ako iya man sa akong hinigugma; Ug ang iyang tinguha paingon kanako.
Min vän är min, och han håller sig ock till mig.
11 Umari ka, hinigugma ko, mangadto kita sa uma; Mamuyo kita sa kabalangayan.
Kom, min vän, låt oss gå ut på markena, och vistas i landsbyarna;
12 Sumayo kita pagbangon ngadto sa kaparrasan; Tan-awon ta kong namutot na ba ang parras, Ug ang iyang piyoos mibuklad, Ug ang mga granada namulak: Didto ihatag ko kanimo ang akong gugma.
Att vi måge bittida uppstå till vingårdarna, och få se, om vinträt blomstras, och hafver fått knoppar; om de granatäple utgångne äro; der vill jag gifva dig min bröst.
13 Ang mga mandragora nagahatag sa ilang kahumot, Ug sa atong mga pultahan anaa ang tanang nagakalainlaing bililhong bunga, bag-o ug daan, Nga akong gidapa alang kanimo, Oh hinigugma ko.
Liljorna gifva sin lukt, och för våra dörr allahanda ädla frukter; min vän, jag hafver bevarat åt dig både nytt och gammalt.

< Awit sa mga Awit 7 >