Mga Salmo 69

1 Luwasa ako, Oh Dios; Kay ang mga tubig misalanap hangtud sa akong kalag.

En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga. Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.

2 Nahaunlod ako sa yanang nga halalum, diin dili mahimo ang pagtindog: Nahidangat ako ngadto sa halalum nga mga tubig, diin ang mga baha minglunop kanako.

Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.

3 Naluya ako sa akong pagtu-aw; nauga na ang akong totonlan: Ang akong mga mata nahalap na samtang nagahulat ako sa akong Dios.

Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.

4 (Sila) nga nanagdumot kanako sa walay gipasikaran labi pang daghan kay sa mga buhok sa akong ulo: (Sila) nga buot molaglag kanako, sanglit akong mga kaaway nga sa walay hinungdan, mga gamhanan man: Kadtong wala nako kuhaa, kinahanglan akong igauli.

De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.

5 Oh Dios, ikaw nasayud sa akong mga kabuangan; Ug ang akong mga sala wala matago gikan kanimo.

Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.

6 Ayaw itugot nga (sila) nga nanaghulat kanimo mahamutang sa kaulaw pinaagi kanako, Oh Ginoong Jehova sa mga panon: Ayaw itugot nga mawad-an sa kadungganan pinaagi kanako kadtong mga nanagpangita kanimo, Oh Dios sa Israel.

Låt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud.

7 Tungod sa gugma alang kanimo nag-antus ako ug pagtamay; Ang kaulaw nagtabon sa akong nawong.

Ty för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd.

8 Nahimo ako nga dumuloong sa akong mga kaigsoonan, Ug usa ka nahamulag sa mga anak sa akong inahan.

Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom.

9 Kay ang pagpaningkamot sa imong balay naglamoy kanako; Ug ang mga pagpakaulaw nila nga nanagpakaulaw kanimo nangahulog sa ibabaw nako.

Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig.

10 Sa diha nga ako naghilak, ug nagcastigo sa akong kalag uban ang pagpuasa, Kadto maoy alang sa pagtamay kanako.

Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill.

11 Sa diha nga gihimo ko ang sako nga akong bisti, Ako nahimo nga usa ka pagya nila.

Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af.

12 (Sila) nga nanaglingkod sa ganghaan nagsulti mahatungod kanako; Ug ako mao ang awit sa mga palahubog.

De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig.

13 apan mahitungod kanako, ang akong pag-ampo anha kanimo, Oh Jehova, sa panahon nga nahamut-an: Oh Dios, sa kadagaya sa imong mahigugmaong-kalolot, Tubaga ako diha sa kamatuoran sa imong kaluwasan.

Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp.

14 Luwasa ako gikan sa yanang, ug ayaw itugot nga ako mahiunlod: Pagagawason mo ako gikan kanila nga nanagdumot kanako, ug gikan sa mga halalum nga mga tubig.

Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten;

15 Ayaw ako pag-ipabanlas sa baha sa tubig, Ni ipalamoy mo ako sa kahiladman; Ug ayaw pag-ipatak-um kanako ang baba sa gahong.

Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig.

16 Tubaga ako, Oh Jehova; kay ang imong mahigugmaong-kalolot maayo man: Sumala sa gidaghanon sa imong mga malomong kalooy, molingi ka kanako.

Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet;

17 Ug ayaw pagtagoi ang imong nawong gikan sa imong alagad; Kay ania ako sa kagul-anan; tubaga ako sa madali.

Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga.

18 Pahaduol ka sa akong kalag, ug tubson mo kini: Lukaton mo ako tungod sa akong mga kaaway.

Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull.

19 Ikaw nahibalo pagpakaulaw kanako, ug sa akong kaulaw, ug sa akong pagkatinamay: Sa atubangan mo anaa ang tanan ko nga mga kaaway.

Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig.

20 Ang pagpakaulaw nakadugmok sa akong kasingkasing; ug ako natugob sa mga kasub-anan: Ug nangita ako ug uban nga malooy kanako, apan walay mausa; Ug sa mga maglilipay, apan wala akoy hingkaplagan.

Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.

21 Kanako nanaghatag (sila) usab ug apdo nga akong pagakan-on; Ug sa akong kauhaw gihatagan ako nila ug suka nga pagaimnon.

Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.

22 Himoa ang ilang lamesa sa atubangan nila nga usa ka bitik; Ug sa diha nga anaa (sila) sa pakigdait, himoa kini nga usa ka lit-ag.

Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.

23 Pangitngiti ang ilang mga mata aron (sila) dili makakita; Ug himoa nga magapadayon ang ilang mga hawak sa pagkurog.

Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.

24 Ibubo sa ibabaw nila ang imong kaligutgut, Ug himoa nga ang kabangis sa imong kasuko makaagpas kanila.

Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.

25 Himoa nga ang ilang puloy-anan mabiniyaan; Ayaw itugot nga may magapuyo sa ilang mga balong-balong.

Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.

26 Kay ilang gilutos siya nga imong gihampak; Ug gisugilon nila ang kasakit niadtong mga gisamaran mo.

Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.

27 Idugang ang kasal-anan ngadto sa ilang kasal-anan; Ug ayaw (sila) padangata diha sa imong pagkamatarung.

Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.

28 Ipapapas (sila) gikan sa basahon sa kinabuhi, Ug (sila) dili ipasulat lakip sa mga matarung.

Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.

29 Apan ako kabus ug masulob-on: Itugot, Oh Dios, nga ang imong kaluwasan magabayaw kanako sa itaas.

Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.

30 Pagadayegon ko ang ngalan sa Dios uban sa usa ka awit, Ug pagapadakuon siya uban sa pagpasalamat.

Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.

31 Ug kini makapahamuot kang Jehova labi pa kay sa usa ka halad nga vaca, Kun usa ka lakeng vaca nga adunay mga sungay ug mga kuko.

Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver.

32 Ang mga maaghup nakakita niini, ug nangalipay (sila) Kamo nga nanagpangita sa Dios, buhia ang inyong kasingkasing.

De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.

33 Kay si Jehova nagapatalinghug sa mga hangul, Ug wala magtamay sa iyang mga binilanggo.

Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna.

34 Padayega kaniya ang langit ug ang yuta, Ang kadagatan, ug ang tanang mga nagalihok diha kanila.

Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres.

35 Kay ang Dios magaluwas sa Sion ug magatukod sa mga ciudad sa Juda; Ug (sila) managpuyo didto ug manag-iya niini.

Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem.

36 Ug ang kaliwat usab sa iyang mga ulipon magapanunod niini; Ug (sila) nga nahigugma sa iyang ngalan managpuyo didto.

Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne.