Panultihon 7
1 Anak ko, bantayi ang akong mga pulong, Ug tagoa ang akong mga sugo uban kanimo.
Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
2 Bantayi ang akong mga sugo ug ikaw mabuhi; Ug ang akong balaod ingon sa tawo-tawo sa imong mata.
Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
3 Ibugkos sila sa imong mga tudlo; Isulat mo sila ibabaw sa papan sa imong kasingkasing.
Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
4 Pamulongan mo ang kaalam: Ikaw mao ang akong igsoon nga babaye; Ug tawga ang salabutan nga imong kauban nga babaye:
Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
5 Aron sila magabantay kanimo gikan sa dumuloong babaye, Gikan sa dumuloong nga maga-ulo-ulo uban sa iyang mga pulong.
Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
6 Kay sa tamboanan sa akong balay Ako milili sa akong rihas;
Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
7 Ug ako nakatan-aw sa taliwala sa mga walay-pagtagad, Ako nakaila diha sa taliwala sa mga batan-on, Sa usa ka batan-on nga walay salabutan,
Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
8 Miagi sa dalan haduol sa iyang likoanan; Ug siya mipadulong ngadto sa iyang balay,
Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
9 Sa pagkasalumsom, sa pagkahapon sa adlaw, Sa pagkatungang gabii ug sa kangitngitan.
I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
10 Ug, ania karon, may mitagbo kaniya nga usa ka babaye Sa pamisti sa usa ka babayeng bigaon, ug malimbongon sa kasingkasing.
Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
11 (Siya sabaan ug malimbongon; Ang iyang mga tiil dili mahimutang sa iyang balay:
Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
12 Karon siya anaa sa kadalanan, unya sa halapad nga mga dapit, Ug magahubong sa tagsatagsa ka likoanan).
Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
13 Busa iyang hidakpan siya, ug gihagkan siya, Ug uban sa usa ka magahing nawong siya miingon kaniya:
Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
14 Mga halad sa halad-sa-pakigdait maoy ania kanako; Niining adlawa gituman ko ang akong mga panaad.
Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
15 Sa ingon niana ako milakat aron sa pagpakigtagbo kanimo, Sa masingkamoton nga pagpangita sa imong nawong, ug hikaplagan ko ikaw.
Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
16 Gibuklad ko na sa akong higdaanan ang mga habol nga binuldahan, Sa ginihay nga mga panapton nga hinabol sa Egipto.
Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
17 Gipahumotan ko na ang akong higdaanan. Sa mirra, aloes ug sinamomo;
Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
18 Umari ka, maghubog kita sa gugma hangtud sa pagkabuntag; Managlipay kita sa atong kaugalingon sa mga gugma.
Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
19 Kay ang akong lalake wala sa balay; Siya atua sa halayong panaw:
Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
20 Siya nagdala ug usa ka puntil nga salapi uban kaniya; Siya mopauli sa balay sa motakdul na ang bulan.
Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
21 Pinaagi sa iyang madanihon nga pakigpulong siya nakalukmay kaniya; Uban sa ulo-ulo sa iyang mga ngabil napugos siya sa pagnunot kaniya,
Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
22 Siya misunod kaniya sa walay langan, Ingon sa usa ka vaca nga nagapadulong ngadto sa ihawan, Kun maingon sa usa nga anaa sa mga talikala aron sa pagtul-id sa mga buang;
Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
23 Hangtud nga ang usa ka udyong molagbas sa iyang atay, Ingon sa usa ka langgam nga nagdali ngadto sa lit-ag, Ug wala manghibalo nga kana alang sa iyang kinabuhi.
Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
24 Busa karon, mga anak ko, patalinghug kamo kanako, Ug matngoni ninyo ang mga pulong sa akong baba.
Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
25 Ayaw pagpakilinga ang imong kasingkasing ngadto sa iyang mga dalan; Ayaw pagpasalaag ngadto sa iyang mga alagianan:
Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
26 Kay siya nagapabutalid sa daghang mga samaran: Oo, ang tanan sa iyang gipamatay usa na ka dakung panon.
Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
