< Panultihon 3 >
1 Anak ko, ayaw hikalimti ang akong Kasugoan; Apan pabantayi sa imong kasingkasing ang akong mga sugo:
Min son, förgät icke min lag, och ditt hjerta behålle min bud;
2 Kay ang kadugayon sa mga adlaw, ug mga tuig sa kinabuhi, Ug pakigdait, sila igadugang kanimo.
Ty de skola skaffa dig långt lif, och god år, och frid.
3 Ayaw pagpabiyaa kanimo ang kalolot ug kamatuoran: Ihigot mo sila sa imong liog; Isulat mo sila ibabaw sa papan sa imong kasingkasing:
Nåd och trohet skola icke förlåta dig. Häng dem på din hals, och skrif dem uti dins hjertas taflo;
4 Aron ikaw makakaplag sa kalomo ug maayong salabutan Sa atubangan sa Dios aug sa tawo.
Så skall du finna ynnest och klokhet, den Gudi och menniskom täck är.
5 Sumalig ka kang Jehova sa bug-os mong kasingkasing, Ug ayaw pagsalig sa imong kaugagalingong salabutan:
Förlåt dig på Herran af allt hjerta, och förlåt dig icke uppå ditt förstånd;
6 Sa tanan nimong mga dalan ilha siya, Ug siya magamando sa imong mga alagianan.
Utan tänk uppå honom i allom dinom vägom, så skall han föra dig rätt.
7 Ayaw pagpakamaalamon sa imong kaugalingong mga mata; Kahadlokan mo si Jehova, ug pahalayo gikan sa dautan:
Låt dig icke tycka att du äst vis, utan frukta Herran, och vik ifrå det ondt är.
8 Kana mahimong kaayohan sa imong pusod, Ug utok sa imong mga bukog.
Det skall vara dinom nafla helsosamt, och vederqvicka din ben.
9 Pasidunggi si Jehova pinaagi sa imong manggad, Ug sa mga inunahang bunga sa tanan mong abut:
Hedra Herran af dina ägodelar, och af all dins årsväxts förstling;
10 Aron ang imong mga kamalig mapuno sa kadaghan, Ug ang imong pug-anan magaawas sa bag-ong vino.
Så skola dina lador fulla varda, och dine presser med must öfverflyta.
11 Anak ko, ayaw pagtamaya ang pagcastigo ni Jehova; Ni magsubo ka sa iyang pagbadlong:
Min son, förkasta icke Herrans tuktan, och var icke otålig, då han straffar;
12 Kay kinsa kadto nga gihigugma ni Jehova iyang ginabadlong, Maingon sa usa ka amahan sa anak nga iyang gikahimut-an.
Ty hvilken Herren älskar, honom straffar han, och hafver ett behag till honom, såsom en fader till sonen.
13 Malipayon ang tawo nga makakaplag sa kaalam, Ug ang tawo nga makakab-ut sa pagsabut.
Säll är den menniska, som vishet finner, och den menniska, hvilko förstånd tillflyter.
14 Kay ang pagpakabaton niini labi pang maayo kay sa pagmanggad sa salapi, Ug ang kaayohan niini labaw pa kay sa fino nga bulawan.
Ty det är bättre hafva henne än silfver, och hennes frukt bättre än guld.
15 Siya labi pang bililhon kay sa mga rubi: Ug walay mausa sa mga butang nga imong ginatinguha nga ikatanding niana.
Hon är ädlare än perlor, och allt det du önska må, är henne icke likt.
16 Ang hataas nga mga adlaw anaa sa iyang kamot nga too; Diha sa iyang kamot nga wala anaa ang bahandi ug kadungganan.
Långt lif är på hennes högra hand, på hennes venstra är rikedom och ära.
17 Ang iyang mga dalan maoy mga dalan sa kahimut-anan, Ug ang tanan niyang mga alagianan mga pakigdait.
Hennes vägar äro lustige vägar, och alle hennes stigar äro frid.
18 Siya maoy usa ka kahoy sa kinabuhi kanila nga mokupot kaniya: Ug malipayon ang tagsatagsa nga magahawid kaniya.
Hon är lifsens trä allom dem som fatta henne; och salige äro de som hålla henne;
19 Si Jehova pinaagi sa kaalam mitukod sa yuta; Pinaagi sa pagsabut iyang gitukod ang kalangitan.
Ty Herren hafver grundat jordena genom vishet, och genom sitt råd tillredt himmelen.
20 Pinaagi sa iyang kinaadman ang mga kahiladman nangaabli, Ug ang kalangitan nagapatagas sa tun-og.
Genom hans ord äro djupen åtskild, och skyarna med dagg drypande vordne.
21 Anak ko, ayaw sila pagpabulaga gikan sa imong mga mata; Batoni ang halalum nga kaalam ug ang pagkabuotan:
Min son, låt henne icke ifrå din ögon vika, så skall du lyckosam och klok varda.
22 Sa ingon niana sila mahimong kinabuhi alang sa imong kalag, Ug gracia sa imong liog.
Det skall vara dine själs lif, och din mun skall täck vara.
23 Unya magalakat ikaw sa imong dalan nga may kasigurohan, Ug ang imong tiil dili mahapangdol.
Då skall du på dinom väg säker vandra, att din fot icke stöter sig.
24 Sa diha nga ikaw mohigda, dili ka malisang: Oo, ikaw mohigda, ug ang imong pagkatulog matam-is.
Lägger du dig, så skall du intet frukta dig, utan sofva sötliga;
25 Ayaw kalisang sa hinanali nga kahadlok, Ni sa pagkalaglag sa dautan, kong kini modangat:
Att du icke betorf frukta dig för hastig förskräckelse, eller för de ogudaktigas storm, då han kommer.
26 Kay si Jehova mao ang imong kasaligan, Ug magabantay sa imong tiil nga dili hidakpan.
Ty Herren är din tröst; han bevarar din fot, att han icke fången varder.
27 Ayaw pag ihikaw ang kaayohan gikan kanila diin kini gikinahanglan, Sa diha nga kini anaa sa gahum sa imong kamot ang pagbuhat niini.
Neka dig icke att göra dem torftiga godt, om din hand af Gudi hafver magt sådant göra.
28 Ayaw pag-ingon sa imong isigkatawo: Lakat, ug bumalik ka pagusab, Ug sa pagkaugma ako mohatag; Sa diha nga ikaw aduna na niana.
Säg icke till din vän: Gack bort, och kom igen, i morgon vill jag gifva dig; der du dock det nu hafver.
29 Ayaw pagtinguha sa kadautan batok sa imong isigkatawo, Sa makita mo nga siya nagapuyo sa kasigurohan tupad kanimo.
Far icke efter att göra dinom vän ondt, den uppå god tro när dig bor.
30 Ayaw pagpakig-away sa usa ka tawo sa walay gipasikaran, Kong siya wala maghilabut kanimo.
Kifva med ingom utan sak, om han dig intet ondt gjort hafver.
31 Ayaw kasinahi ang tawo nga malupigon, Ug ayaw pagpilia ang iyang mga dalan.
Följ icke en vrång man efter, och utvälj ingen af hans vägar;
32 Kay ang tawo nga sukwahi maoy usa ka dulumtanan kang Jehova; Apan ang iyang pagpakighigala anaa uban sa mga tawong matul-id.
Ty Herren stygges vid den affälliga, och hans hemlighet är när de fromma.
33 Ang pagpanghimaraut ni Jehova anaa sa balay sa dautan; Apan iyang pagapanalanginan ang puloy-anan sa tawong matarung.
Uti dens ogudaktigas hus är Herrans förbannelse; men dens rättfärdigas hus varder välsignadt.
34 Sa pagkatinuod siya nagayubit sa mga mayubiton; Apan siya nagahatag ug gracia sa mga mapainubsanon.
Han skall bespotta de bespottare; men dem eländom skall han nåd gifva.
35 Ang manggialamon makapanunod sa himaya; Apan ang kaulaw maoy makapauswag sa mga buang.
De vise skola ärfva äro; men om de galne än högt uppkomma, varda de likväl till skam.