Nehemias 2
1 Ug nahitabo sa bulan sa Nisan, sa ikakaluhaan ka tuig ni Artajerjes nga hari, sa diha ang vino diha sa iyang atubangan, nga akong gikuha ang vino, ug gihatag kini sa hari: kaniadto wala ako magmasulob-on diha sa iyang atubangan.
I månaden Nisan, i Artasastas tjugonde regeringsår, vid ett tillfälle då vin stod framsatt för konungen, tog jag vinet och gav det åt honom. Och jag hade icke förr visat mig sorgsen inför honom;
2 Ug ang hari miingon kanako: Nganong nagmasulob-on ang imong nawong, sanglit dili man unta ikaw masakiton? Kini walay lain kondili kasubo sa kasingkasing. Unya ako nagmahadlokon kaayo.
men nu sade konungen till mig: "Varför ser du så sorgsen ut? Du är ju icke sjuk; du måste hava någon hjärtesorg." Då blev jag övermåttan häpen.
3 Ug ako miingon sa hari: Mabuhi unta ang hari sa walay katapusan: Nganong dili magmasulob-on ang akong nawong, sa diha nga ang ciudad, ang dapit sa mga lubnganan sa akong mga amahan, nahimong kamingawan, ug ang mga ganghaan niana nangaut-ut sa kalayo?
Och jag sade till konungen: "Må konungen leva evinnerligen! Skulle jag icke se sorgsen ut, då den stad där mina fäders gravar äro ligger öde och dess portar äro förtärda av eld?"
4 Unya ang hari miingon kanako: Unsa ba ang imong pangayoon? Busa ako nag-ampo sa Dios sa langit.
Konungen sade till mig: "Vad är det då du begär?" Då bad jag en bön till himmelens Gud
5 Ug ako miingon sa hari: Kong kini nakapahimuot sa hari, ug kong ang imong alagad nakapahimuot sa imong pagtan-aw, nga paadtoon mo ako sa Juda, ngadto sa ciudad sa mga lubnganan sa akong mga amahan, aron matukod ko kini.
och sade till konungen: "Om det så täckes konungen, och om du finner behag i din tjänare, så beder jag att du ville låta mig fara till Juda, till den stad där mina fäders gravar äro, på det att jag åter må bygga upp den."
6 Ug ang hari miingon kanako (ang reina usab nagalingkod tupad kaniya): Kay unsa ba ang kadugayon sa imong panaw? Ug kanus-a ikaw mobalik? Busa nakapahimuot sa hari ang pagpaadto kanako; ug ako siyang gitagalan ug panahon.
Då frågade konungen mig, allt under det att drottningen satt vid hans sida: "Huru länge kan din resa räcka, och när kan du komma tillbaka?" Då det nu alltså täcktes konungen att låta mig fara, uppgav jag för honom en bestämd tid.
7 Labut pa ako miingon sa hari: Kong kini makapahimuot sa hari, pahatagi ako ug mga sulat ngadto sa mga gobernador unahan sa Suba, aron ila akong paagion hangtud nga ako makadangat sa Juda.
Och jag sade till konungen: "Om det så täckes konungen, så må brev givas mig till ståthållarna i landet på andra sidan floden, att de låta mig fara därigenom, till dess jag kommer till Juda,
8 Ug usa ka sulat ngadto kang Asaph nga magbalantay sa kalasangan sa hari, aron ako hatagan ug tigkahoy nga buhaton ug mga sagbayan sa mga ganghaan sa castillo nga bahin sa balay, ug alang sa kuta lungsod ug alang sa balay nga akong pagaabutan. Ug ang hari mihatag kanako, sumala sa maayong kamot sa akong Dios sa ibabaw nako.
så ock ett brev till Asaf, uppsyningsmannen över den kungliga skogsparken, att han låter mig få virke för att därmed timra upp portarna till borgen som hör till templet, ävensom virke till stadsmuren, så ock till det hus där jag själv skall hava min bostad." Och konungen beviljade mig detta, eftersom min Guds goda hand var över mig.
9 Unya midangat ako sa mga gobernador unahan sa Suba, ug gihatag kanila ang mga sulat sa hari. Karon ang hari nagpauban kanako ug mga capitan sa kasundalohan ug sa mga tawo nga magkakabayo.
När jag så kom till ståthållarna i landet på andra sidan floden, gav jag dem konungens brev. Och konungen hade sänt med mig härhövitsmän och ryttare.
10 Ug sa diha nga si Sanballat ang Horonhanon ug si Tobias nga alagad, ang Ammonhanon, nakadungog niini, nakapalagot kini kanila sa hilabihan, kay may usa ka tawo nga nangita sa kaayohan sa anak sa Israel.
Men då horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske tjänstemannen, hörde detta, förtröt det dem högeligen att någon hade kommit för att se Israels barn till godo.
11 Busa ako nahiabut sa Jerusalem, ug didto ako sulod sa totolo ka adlaw.
När jag sedan hade kommit till Jerusalem och varit där i tre dagar,
12 Ug mibangon ako sa pagkagabii, ako ug ang pipila ka mga tawo nga uban kanako; wala ako magsugilon sa bisan kang kinsang tawo kong unsay gibutang sa Dios ko sa akong kasingkasing sa pagbuhat alang sa Jerusalem; ni may mananap nga uban kanako, gawas sa mananap nga akong gikabay-an.
stod jag upp om natten jämte några få män, utan att hava omtalat för någon människa vad min Gud ingav mig i hjärtat att göra för Jerusalem; och det djur som jag red på var det enda jag hade med mig.
13 Ug migula ako sa pagkagabii dapit sa ganghaan sa walog, bisan padulong ngadto sa atabay sa iro nga ihalas, ug ngadto sa ganghaan nga pagayaboan sa kinalibang ug gitan-aw ang mga kuta sa Jerusalem, nga nangagun-ob, ug ang mga ganghaan didto nga nangaut-ut sa kalayo.
Och jag drog om natten ut genom Dalporten fram emot Drakkällan och Dyngporten och besåg Jerusalems murar, huru de voro nedbrutna, och huru dess portar voro förtärda av eld.
14 Unya mipadayon ako ngadto sa ganghaan sa tuburan ug ngadto sa danaw sa hari: apan walay dapit nga kaagian sa mananap nga akong gikabay-an.
Och jag drog vidare till Källporten och till Konungsdammen, men där var det icke möjligt för djuret att komma fram med mig.
15 Unya miadto ako sa pagkagabii haduol sa sapa, ug gitan-aw ko ang kuta; ug ako mibalik, ug misulod sa ganghaan sa walog, ug sa ingon niana nahibalik.
Då begav jag mig uppför dalen om natten och besåg muren och vände sedan åter in genom Dalporten och kom så tillbaka.
16 Ug ang mga magbubuot wala manghibalo diin ako moadto, kun unsay akong gibuhat; ni gikasugilon ko kini sa mga Judio, ni sa mga sacerdote, ni sa mga harianon, ni sa mga punoan, ni sa tanan nga nanagbuhat.
Och föreståndarna hade icke fått veta vart jag hade gått, och vad jag ville göra, ty jag hade ännu icke omtalat något för judarna, prästerna, ädlingarna, föreståndarna och de övriga, som skulle få med arbetet att göra.
17 Unya miingon ako kanila: Kamo nakatan-aw sa dautan nga kahimtang diin kita nanghisulod, naunsa ang pagkagun-ob sa Jerusalem, ug ang mga ganghaan niana nga nangasunog sa kalayo: umari kamo, ug atong tukoron ang kuta sa Jerusalem, aron kita dili na mahimong talamayon.
Men nu sade jag till dem: "I sen själva i vilken nöd vi äro, huru Jerusalem ligger öde, och huru dess portar äro uppbrända i eld. Välan då, låt oss bygga upp Jerusalems mur, för att vi icke längre må vara till smälek."
18 Ug akong gisuginlan sila sa kamot sa akong Dios nga maayo kanako, ingon man usab sa mga pulong sa hari nga iyang gipamulong kanako. Ug sila ming-ingon: Manindog kita ug magtukod. Busa ilang gipanglig-on ang ilang mga kamot alang sa maayong buhat.
Och jag omtalade för dem huru min Guds hand hade varit mig nådig, så ock vad konungen hade lovat mig. Då sade de: "Vi vilja stå upp och bygga." Och de togo mod till sig för det goda verket.
19 Apan sa pagkadungog ni Sanballat ang Horonhanon, ug ni Tobias ang alagad nga Ammonhanon, ug ni Gesem, ang Arabiahanon, sila nangatawa kanamo aron sa pagyubit ug sa pagtamay kanamo, ug ming-ingon: Unsang butanga kini nga inyong gibuhat: Mangalsa ba kamo batok sa hari?
Men när horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske tjänstemannen, och araben Gesem hörde detta, bespottade de oss och visade förakt för oss; och de sade: "Vad är det I gören? Viljen I sätta eder upp mot konungen?"
20 Unya mitubag ako kanila, ug miingon kanila: Ang Dios sa langit, siya ang magapauswag kanamo; busa kami nga iyang mga alagad motindog ug magatukod: apan kamo walay bahin, ni may katungod, ni may handumanan, dinhi sa Jerusalem.
Då gav jag dem detta svar: "Himmelens Gud skall låta det gå oss väl, och vi, hans tjänare, vilja stå upp och bygga; men I haven ingen del eller rätt eller åminnelse i Jerusalem."
