Pagbangotan 5
1 Hinumdumi, Oh Jehova, kong unsay nahitabo kanamo: Sud-onga, ug tan-awa ang among kaulaw.
Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
2 Ang among kabilin nahulog ngadto sa mga dumuloong, Ang among mga balay ngadto sa mga lumalangyaw.
Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
3 Kami mga ilo ug walay mga amahan; Ang among mga inahan nangahimong mga balo.
Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
4 Kami nag-inum sa among tubig nga binayloan sa salapi; Ang among kahoy ginabaligya na kanamo.
Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
5 Ang mga maglulutos kanamo nagaungot sa among mga liog: Kami gikapuyan ug walay pahulay.
Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
6 Among gihatag ang kamot ngadto sa mga Egiptohanon, Ug sa mga Asiriahanon, aron tagbawon sa tinapay.
Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
7 Ang among mga amahan nanagpakasala, ug wala na; Ug among giantus ang ilang kasal-anan.
Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
8 Ang mga sulogoon maoy nagahari kanamo: Walay makaluwas kanamo gikan sa ilang kamot.
Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
9 Makuha namo ang among tinapay uban ang peligro sa among kinabuhi, Tungod sa espada didto sa kamingawan.
Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
10 Ang among panit maitum sama sa usa ka hudno, Tungod sa makasunog nga kainit sa kagutmanan.
Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
11 Ginalugos nila ang mga babaye didto sa Sion, Ang mga ulay sa ciudad sa Juda.
De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
12 Ang mga principe ginabitay pinaagi sa ilang mga kamot: Ang mga nawong sa mga anciano wala tahura.
Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
13 Ang mga batan-ong lalake maoy nanagpas-an sa galingan; Ug ang kabataan gipahiumod sa ilalum sa kahoy.
Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
14 Ang mga anciano namiya sa pultahan, Ang mga batan-ong lalake namiya sa ilang honi.
De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
15 Ang kalipay sa among kasingkasing mihunong na; Ang among sayaw nahimong pagminatay.
Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
16 Ang purongpurong nahulog gikan sa among ulo: Alaut kami kay kami nakasala man!
Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
17 Tungod niini ang among kasingkasing nagakaluya; Tungod niining mga butanga ang among mga mata lubog na.
Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
18 Tungod sa bukid sa Sion, nga mamingaw: Ang mga milo nagalakaw sa ibabaw niana.
För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
19 Ikaw, Oh Jehova, magapabilin sa walay katapusan; Ang imong trono nagapadayon gikan sa kaliwatan ngadto sa kaliwatan.
Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
20 Ngano man nga nalimot ka kanamo sa walay katapusan, Ug mibiya kanamo sa hataas kaayong panahon?
Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
21 Pabalika kami nganha kanimo, Oh Jehova, ug kami mamalik; Bag-oha ang among mga adlaw ingon sa kanhing panahon.
Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
22 Apan giay-ran mo sa tuman kami; Ikaw naligutgut sa hilabihan batok kanamo.
Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
