Job 29
1 Ug si Job migamit pag-usab sa iyang sambingay, ug miingon:
Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 Oh, nga maingon unta ako niadtong unang mga bulan, Niadtong unang mga adlaw sa diha nga ang Dios nagbantay pa kanako;
Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
3 Sa diha nga ang iyang suga nagdan-ag sa ibabaw sa akong ulo, Ug pinaagi sa iyang kahayag gilatas ko ang kangitngit;
då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
4 Ingon sa akong pagkamauswagon sa akong mga adlaw, Sa diha nga ang pakig-abyan sa Dios nagpuyo pa sa sulod sa akong balong-balong;
Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
5 Sa diha nga ang Makagagahum kauban pa kanako, Ug ang akong mga anak kanako nagalibut;
då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
6 Sa diha nga ang akong mga lakang ginahugasan sa mantequilla, Ug ang bato nagapaagay-ay kanako ug mga sapa nga lana!
då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
7 Sa miadto ako sa ganghaan ngadto sa ciudad, Sa giandam ko ang akong lingkoranan diha sa dalan,
När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
8 Ang mga batan-on nakakita kanako ug nanagtago sa ilang kaugalingon, Ug ang mga tigulang nanindog ug wala manglihok;
då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
9 Ang mga principe nanagpugong sa pagsulusulti, Ug gidapion ang ilang mga kamot sa ilang baba;
Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
10 Ang tingog sa mga tawong halangdon gipahilum, Ug ang ilang mga dila nanapot sa alingag-ngag sa ilang baba.
furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
11 Kay sa diha nga nakadungog kanako ang igdulungog, unya kana kanako nanalangin; Ug sa diha nga nakakita kanako ang mata, kana nagpamatuod kanako:
Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
12 Kay akong giluwas ang kabus nga nagtu-aw, Ang ilo usab nga kaniya walay makatabang.
ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
13 Ang panalangin niadtong haduol sa kamatayon midangat kanako; Ug ang kasingkasing sa babaye nga balo gipaawit ko sa kalipay.
Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
14 Gisul-ob ko ang pagkamatarung, ug kana nahimo nga akong bisti: Ang akong justicia nahimutang ingon sa kupo ug purongpurong.
I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
15 Ako nahimong mga mata sa mga buta, Ug sa mga bakol ako nahimong mga tiil.
Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
16 Ako nahimong amahan sa mga hangul: Ug ang katungod niadtong wala ko hiilhi akong gipangita.
Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
17 Ug gilumpag ko ang apapangig sa mga tawong dili matarung, Ug gilaksi ko ang tinukob diha sa iyang mga ngipon.
Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
18 Unya ako miingon: Ako mamatay sa akong salag, Ug pagadaghanon ko ang akong mga adlaw ingon sa balas:
Jag tänkte då: "I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
19 Ang akong gamot mikaylap ngadto sa katubigan, Ug ang yamog mipabilin sa ibabaw sa akong sanga sa tibook nga gabii:
Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
20 Ang akong himaya nga ania kanako lunhaw, Ug ang akong pana nabag-o dinhi sa akong kamot.
Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand."
21 Kanako ang mga tawo nanagpatalinghug ug nanagpaabut, Ug nanaghilum tungod sa akong tambag.
Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
22 Sa pagkatapus sa akong mga pulong sila wala na mousab pagsulti; Ug ang akong tambag nagatulo sa ibabaw nila.
Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
23 Ug ingon sa pagpaabut sa ulan ang ilang pagpaabut kanako; Ug gibuka nila ang ilang baba ingon sa nagahulat sa ulahing ulan.
De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
24 Ug ako mipahiyum kanila sa diha nga sila walay pagsalig; Ug ang kahayag sa akong panagway wala nila isalikway.
När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
25 Ako nagpili sa ilang dalan ug milingkod ingon sa usa ka pangulo, Ug mipuyo ingon sa usa ka hari sa kasundalohan, Ingon sa usa ka nagalipay niadtong mga masulob-on.
Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
