< Jeremias 13 >
1 Mao kini ang giingon ni Jehova kanako: Lumakaw ka, ug pagpalit ug bakus nga lino, ug ibakus sa imong hawak, ug ayaw pag-ibutang sa tubig.
Detta, säger Herren till mig: Gack bort, och köp dig en linnen gjording, och gjorda dina länder dermed, och gör honom icke våtan.
2 Busa ako mipalit ug bakus sumala sa pulong ni Jehova, ug akong gibakus sa akong hawak.
Och jag köpte en gjording, efter Herrans befallning, och band honom kringom mina länder.
3 Ug ang pulong ni Jehova midangat kanako sa ikaduha nga nagaingon:
Så skedde Herrans ord annan gången till mig, och sade:
4 Kuhaa ang bakus nga imong pinalit nga anaa sa imong hawak, ug bumangon ka, lumakaw sa ngadto sa Eufrates, ug tagoi didto sa usa ka lungag sa bato.
Tag den gjordingen, som du köpt, och om dina länder bundit hafver, och statt upp, och gack bort till Phrath, och göm honom der uti ena stenklyfto.
5 Busa ako miadto, ug gitagoan ko kini didto sa Eufrates, ingon sa gisugo kanako ni Jehova.
Jag gick åstad, och gömde honom invid Phrath, som Herren mig budit hade.
6 Ug nahatabo sa tapus ang daghang mga adlaw, nga ang Dios miingon kanako: Bumangon ka, lumakaw ka ngadto sa Eufrates, ug gikan didto kuhaa ang imong bakus nga akong gipatagoan kanimo didto.
Men en lång tid derefter sade Herren till mig: Statt upp, och gack bort till Phrath, och tag den gjordingen igen, som jag bad dig der bortgömma.
7 Unya miadto ako sa Eufrates, ug nagkalot didto, ug gikuha ko ang bakus nga akong gitagoan: ug, ania karon, ang bakus nagum-os ug dili na magapulos alang sa bisan unsa.
Jag gick bort till Phrath, och grof honom upp, och tog gjordingen af det rum, der jag honom lagt hade; och si, gjordingen var förderfvad, så att han intet mer dogde.
8 Unya ang pulong ni Jehova midangat kanako, nga nagaingon:
Då skedde Herrans ord till mig, och sade:
9 Mao kini ang giingon ni Jehova: Sa ingon niining paagiha, akong pagagum-oson ang garbo sa Juda, ug ang dakung garbo sa Jerusalem.
Detta säger Herren: Lika så skall jag förderfva den stora högfärden i Juda och Jerusalem.
10 Kining dautang katawohan, nga nanagdumili sa pagpatalinghug sa akong mga pulong, nga nanaglakaw sa katig-a sa ilang kasingkasing, ug nanagsunod sa laing mga dios aron sa pag-alagad kanila, ug sa pagsimba kanila, manghisama bisan pa niining bakus, nga dili na magapulos sa bisan unsa.
Det onda folket, som min ord icke höra vilja, utan gå efter sin hjertas tycko, och följa andra gudar, till att tjena och tillbedja dem, de skola varda lika som gjordingen, den intet mer doger.
11 Kay ingon nga ang bakus motaput sa hawak sa usa ka tawo, sa maong pagkaagi akong gipataput kanako ang tibook nga balay sa Israel ug ang tibook nga balay sa Juda, nagaingon si Jehova; aron sila mahimo alang kanako nga usa ka katawohan, ug usa ka ngalan, ug usa ka pagdayeg, ug usa ka himaya: apan sila wala managpatalinghug.
Ty lika som en man binder gjordingen om sina länder, alltså hafver jag, säger Herren, omgjordat mig hela Israels hus, och hela Juda hus, att de skulle vara mitt folk, till ett namn, lof och äro; men de ville icke höra.
12 Busa isulti mo kanila kining pulonga: Mao kini ang giingon ni Jehova nga Dios sa Israel: Ang tagsatagsa ka botilya pagapun-on sa vino: ug sila manag-ingon kanimo: Wala ba gayud kami masayud nga ang tagsatagsa ka botilya pagapun-on sa vino?
Så säg dem nu detta ordet: Detta säger Herren Israels Gud: Alle läglar skola med vin fyllde varda; så skola de säga till dig: Ho vet det icke, att man skall fylla läglarna med vin?
13 Unya ikaw moingon kanila: Mao kini ang giingon ni Jehova: Ania karon, akong pun-on sa kahubog ang tanang nanagpuyo niining yutaa bisan ang mga hari nga nanaglingkod sa trono ni David, ug ang mga sacerdote, ug ang mga manalagna, ug ang tanan nga pumoluyo sa Jerusalem.
Så säg till dem: Detta säger Herren: Si, jag skall fylla alla de som i detta land bo; Konungarna, som på Davids stol sitta, Presterna och Propheterna, och alla Jerusalems inbyggare, så att de druckne varda;
14 Ug ipusdak ko ang usa batok sa usa kanila, bisan ang mga amahan ug mga anak, nagaingon si Jehova: ako dili malooy kanila, ni mopagawas kanila, ni magabaton ug kahinuklog kanila; sa pagkaagi nga dili ko laglagon sila.
Och skall förströ dem, den ena med den andra, fäderna samt med barnen, säger Herren; och skall hvarken skona eller öfverse, eller barmhertig vara öfver deras förderf.
15 Pamati kamo, ug patalinghug; ayaw pagpagarbo; kay si Jehova misulti.
Så hörer nu, och märker till, och trotser icke; ty Herren hafver det sagt.
16 Paghatag ug himaya kang Jehova nga imong Dios, sa dili pa siya magapangiub, ug sa dili pa ang inyong mga tiil mahapangdol sa mangitngit nga kabukiran, ug, samtang nga nagapangita kamo sa kahayag, iyang giliso kini nga landong sa kamatayon, ug gihimo kini nga mabaga nga kangitngit.
Gifver Herranom edrom Gudi ärona, förr än det mörkt varder, och förr än edre fötter stöta sig på de mörka berg; så att I vänten efter ljuset, och han skall dock görat allt till mörker och skugga;
17 Apan kong kamo dili magpatalinghug niini, ang akong kalag mohilak sa tago tungod sa inyong garbo; ug ang akong mga mata magahilak sa mapait gayud, ug magapaagay sa mga luha, kay ang panon ni Jehova nakuha nga binihag.
Men viljen I detta icke höra, så måste dock min själ hemliga gråta öfver sådana stolthet; mina ögon måste med tårar flyta, att Herrans hjord fången varder.
18 Iingon mo sa hari ug sa reina nga inahan: Magpaubos kamo sa inyong kaugalingon, lumingkod kamo; kay ang inyong mga purong sa ulo nangahulog, bisan ang purongpurong sa inyong himaya.
Säg Konungenom och Drottningene: Sätter eder neder; ty härlighetenes krona är eder af hufvudet fallen.
19 Ang lungsod sa Habagatan natakpan, ug walay mausa nga makaabli kanila: ang Juda pagadad-on nga binihag ang tibook niini; ug ang tibook nga nasud pagabihagon.
De städer söderut äro tillslutne, och ingen är som dem upplåter; hela Juda är allsamman bortförd.
20 Iyahat ang inyong mga mata, ug tan-awa sila nga nanganhi gikan sa amihanan; hain na man ang panon nga gihatag kanimo, kadtong imong matahum nga panon?
Upplyfter edor ögon, och ser huru de nordanefter komma; hvar är nu hjorden, som dig befallen var, din härliga hjord?
21 Unsay imong igaingon, kong siya magabutang sa ibabaw nimo, ingon nga pangulo niadtong gitudloan mo sa imong kaugalingon nga imong mga higala? dili ba kamo dakpon sa kasub-anan sama sa usa ka babaye nga mag-anak?
Hvad vill du säga, då han dig så hemsökandes varder? du hafver så vant dem emot dig, att de Förstar och höfdingar vara vilja; hvad gäller, dig varder ångest uppåkommandes, lika som ene qvinno i barnsnöd.
22 Ug kong ikaw moingon sa imong kasingkasing: Nganong miabut kanako kining mga butanga? Tungod sa pagkadaku sa imong pagkadautan, ang imong mga sidsid sa saya nangabukas, ug nahuboan ang imong mga tikod.
Och om du i dino hjerta säga ville: Hvarföre vederfars mig dock sådant? för dina många missgerningars skull är din blygd upptäckt, och din ben blottad.
23 Makailis ba ang Etiopiahanon sa kaitum sa iyang panit, kun makailis ba ang leopardo sa iyang mga kabang? nan makabuhat ba usab kamo ug maayo nga naanad sa pagbuhat ug dautan.
Kan ock en Ethioper förvandla sina hud, eller en parde sina fläckar? Så kunnen I ock något godt göra, efter I ondt vane ären.
24 Busa sila pagapatlaagon ko sama sa laya nga mga dagami nga manglabay, nga igapalid sa hangin ngadto sa kamingawan.
Derföre vill jag; förskingra dem likasom strå, det för vädrena uti öknene drifvet varder.
25 Mao kini ang imong palad, ang bahin sa gitakus kanimo gikan kanako, nagaingon si Jehova; tungod kay nalimot ka kanako, ug misalig sa kabakakan.
Det skall vara din lön och din del, som jag dig tillmätit hafver, säger Herren; derföre, att du mig förgätit hafver, och förtröste uppå lögn.
26 Busa pagahuboon ko usab ang imong saya sa atubangan sa imong nawong, ug ang imong kaulawan pagahikit-an.
Så vill jag ock högt upptäcka dina blygd, att man dina skam väl se skall.
27 Nakita ko ang imong buhat nga mga dulumtanan, bisan ang imong mga pagpanapaw, ug ang imong mga pagbahihi, ang kaulag sa imong pagpakighilawas ibabaw sa mga bungtod sa kaumahan. Alaut ka, Oh Jerusalem! ikaw dili pagahinloan; hangtud kanus-a kana mahimo?
Förty jag hafver sett ditt horeri, dina kättjo, ditt oförskämda boleri: ja, din styggelse både på högom och på åkrom; ve dig, Jerusalem; när vill du dock någon tid renad varda?