< Isaias 48 >

1 Pamatia ninyo kini, Oh balay ni Jacob, nga gipanawag sa ngalan ni Israel, ug nga nanggula sa katubigan sa Juda; nga nanumpa tungod sa ngalan ni Jehova, ug naghisgut sa Dios sa Israel, apan dili kamatuoran, ni sa pagkamatarung.
Hörer detta, I af Jacobs hus, I som nämnens af Israel! namn, och af Juda vatten flutne ären; som svärjen vid Herrans Namn, och ihågkommen Israels Gud, dock icke i sanningene eller rättfärdighetene.
2 (Kay sila nanagtawag sa ilang kaugalingon nga gikan sa ciudad nga balaan, ug nanagsalig sa ilang kaugalingon sa Dios sa Israel; si Jehova sa mga panon mao ang iyang ngalan):
Ty de nämna sig af dem heliga stadenom, och trösta uppå Israels Gud; som kallas Herren Zebaoth.
3 Gipahayag ko na ang unang mga butang gikan pa sa karaan; oo, sila nanggula gikan sa akong baba, ug ako silang gipasundayag: sa kalit gibuhat ko sila, ug sila nahinabo.
Jag hafver tillförene förkunnat detta tillkommande; utaf minom mun är det gånget, och jag hafver låtit säga det; och gör det också med hast, att det kommer.
4 Tungod kay ako nasayud nga ikaw masukihon, ug ang imong liog maoy usa ka ugat nga puthaw, ug ang imong kilay tumbaga:
Ty jag vet, att du äst hård, och ditt halsband är en jernsena, och ditt änne är af koppar.
5 Tungod niini gipahayag ko kini kanimo gikan pa sa karaan; sa wala pa mahinabo gipakita ko kini kanimo; tingali unya ikaw makaingon: Ang akong dios-dios maoy naghimo niini, ug ang akong linilok nga larawan, ug ang akong tinunaw nga larawan, maoy nagsugo kanila.
Jag hafver förkunnat dig det tillförene, och hafver låtit säga dig det, förr än det kom; på det att du icke skulle säga: Min afgud gör det, och mitt beläte, och min afgud hafver det befallt.
6 Ikaw nakadungog niini; nakakita niining tanan; ug kamo, dili ba kamo mopahayag niini? Ako nagpasundayag kanimo ug bag-ong mga butang gikan niining panahona, bisan mga butang tinagoan, nga wala mo hibaloi.
Allt detta hörde och såg du, och hafver dock icke förkunnat det; ty jag hafver tillförene låtit säga dig ny och fördold ting, de du icke visste.
7 Sila gipamuhat karon, ug dili gikan sa kakaraanan; ug sa wala pa kining adlawa ikaw wala makadungog niini; tingali unya moingon ikaw: Ania karon hibaloan ko na sila.
Men nu är det skapadt, och icke på den tiden, och du hafver icke hört deraf en dag tillförene; på det du icke skulle säga: Si, det visste jag väl.
8 Oo, ikaw wala makadungog; oo, ikaw wala mahibalo; oo, gikan pa sa karaan ang imong igdulungog wala maablihi: kay ako nasayud nga ikaw miliput gayud, ug gitawag nga usa ka malapason gikan pa sa tagoangkan.
Ty du hörde det intet, och visste det ock intet, och ditt öra var på den tiden icke öppnadt; men jag visste väl, att du skulle föraktat, och äst en öfverträdare kallad allt ifrå moderlifvet.
9 Tungod sa akong ngalan magapugong ako sa akong kasuko, ug tungod sa akong pagdayeg ako mohunong tungod kanimo, aron nga dili ko ikaw pagaputlon.
Derföre är jag för mitt Namns skull långmodig, och för min pris skull vill jag, dig till nytto, hålla tillbaka, att du icke skall utrotad varda.
10 Ania karon, giulay ko ikaw, apan dili ingon sa salapi; gipili ko ikaw diha sa hasohasan sa kasakitan.
Si, jag vill bepröfva dig, men icke såsom silfver; utan jag vill göra dig utkoradan uti bedröfvelsens ugn.
11 Tungod sa akong kaugalingon, tungod sa akong kaugalingon, pagabuhaton ko kini; kay unsaon sa pagpasipala sa akong ngalan? ug ang akong himaya dili nako ihatag sa uban.
För mina skull, ja, för mina skull vill jag görat; på det jag icke skall försmädad varda; ty jag vill icke gifva mina äro enom androm.
12 Patalinghug kanako, Oh Jacob, ug Israel nga akong tinawag: ako mao siya; ako mao ang nahauna, ako mao usab ang naulahi.
Hör mig, Jacob, och du Israel, min kallade: Jag äret; jag är den förste, jag är den siste.
13 Oo, ang akong kamot mao ang nakapahaluna sa patukoranan sa yuta, ug ang akong kamot nga too mao ang nakapabuklad sa mga langit: sa diha nga ako magtawag niini, kini manindog sa tingub.
Min hand hafver grundat jordena, och min högra hand hafver omspannat himmelen; hvad jag kallar, det står straxt redo.
14 Panagtigum kamo sa inyong kaugalingon, kamong tanan, ug pamati; kinsa ba sa taliwala nila ang nagapahayag niining mga butanga? Siya nga kang kinsa gihigugma ni Jehova nagabuhat sa iyang kahimut-an sa Babilonia, ug ang iyang bukton magapaibabaw sa mga Caldeahanon.
Församler eder alle, och hörer: Hvilken är ibland dessa, som detta förkunna kan? Herren älskar honom; derföre skall han bevisa sin vilja på Babel, och sin arm på de Chaldeer.
15 Ako, bisan ako gayud, nagsulti; oo, ako ang nagtawag kaniya; ako ang nagdala kaniya, ug himoon niya nga mauswagon ang iyang dalan.
Tag, ja, Jag hafver sagt det, jag hafver kallat honom; jag vill ock låta honom komma, och hans väg skall honom lyckas.
16 Dumuol kamo kanako, pamatia ninyo kini; sukad sa sinugdan wala ako magsulti sa tago; sukad sa panahon nga kini namao, didto man ako: ug karon ang Ginoong Jehova nagapaanhi kanako, ug ang iyang Espiritu.
Går hit till mig, och hörer detta: Jag hafver tillförene icke hemliga talat; ifrå den tiden, då det taladt vardt, är jag der. Och nu sänder mig Herren Herren, och hans Ande.
17 Mao kini ang giingon ni Jehova, nga imong Manunubos, ang Balaan sa Israel: Ako mao man si Jehova nga imong Dios, nga nagatudlo kanimo sa pagpahimulos, nga nagamando kanimo sa dalan diin ikaw angay moagi.
Så säger Herren, din förlossare, den Helige i Israel: Jag är Herren din Gud, den dig lärer hvad nyttigt är, och leder dig på den vägen, som du går.
18 Oh nga ikaw namati lamang unta sa akong mga sugo! unya ang imo unta nga pakigdait mahisama sa usa ka suba, ug ang imong pagkamatarung maingon sa mga balud sa dagat:
O! att du ville akta uppå, min bud; så skulle din frid vara såsom en vattuström, och din rättfärdighet såsom hafsens våg;
19 Ang imo usab nga kaliwat mahisama unta sa balas, ug ang mga anak sa imong sabakan maingon sa mga lugas niini: ang iyang ngalan dili unta pagaputlon ni pagalaglagon gikan sa akong atubangan.
Och din säd skulle varda såsom sand, och dins lifs frukt såsom hans små stenar; hvilkens namn icke skulle utrotadt varda, eller utstruket för mig.
20 Panggula kamo gikan sa Babilonia, pangalagiw kamo gikan sa mga Caldeahanon; ipahayag ninyo uban sa usa ka tingog sa pag-awit, isaysay kini, ipamulong kini bisan pa sa kinatumyan sa yuta: iingon ninyo: Giluwas ni Jehova ang iyang alagad nga si Jacob.
Går ut af Babel, flyr ifrå de Chaldeer med glada röst; förkunner, och låter det höra, förer det ut allt intill verldenes ända; säger: Herren hafver förlossat sin tjenare Jacob.
21 Ug sila wala uhawa sa iyang gimandoan sila latas sa mga kamingawan; iya nga gipaagay ang mga tubig gikan sa bato alang kanila; iya usab nga gipikas ang bato, ug ang mga tubig mingbuhagay.
De hade ingen törst, då han ledde dem i öknene; han lät dem flyta vatten ut af bergklippone, han klöf bergklippona, och der rann ut vatten.
22 Walay pakigdait, nagaingon si Jehova, alang sa mga dautan.
Men de ogudaktige, säger Herren, hafva ingen frid.

< Isaias 48 >