Isaias 20

1 Sa tuig nga si Thartan miabut sa Asdod, sa diha nga si Sargon ang hari sa Asiria nagpaadto kaniya, ug siya nakig-away batok sa Asdod ug iyang gidaug kini;

I det år då Tartan kom till Asdod, utsänd av Sargon, konungen i Assyrien -- varefter han ock belägrade Asdod och intog det --

2 Nianang panahona si Jehova misulti pinaagi kang Isaias ang anak nga lalake ni Amoz, nga nagaingon: Lumakaw ka, ug hukason mo ang sako gikan sa imong hawak, ug tangtanga ang imong mga sapin gikan sa imong mga tiil. Ug gihimo niya sa ingon niana, nagalakaw siya nga hubo ug walay sapin-

på den tiden talade HERREN genom Jesaja, Amos' son, och sade: "Upp, lös säcktygsklädnaden från dina länder, och drag dina skor av dina fötter." Och denne gjorde så och gick naken och barfota.

3 Ug si Jehova miingon: Maingon nga ang akong alagad nga si Isaias nga naglakaw nga hubo ug walay sapin sa totolo ka tuig alang sa usa ka timaan ug kahibulongan mahatungod sa Egipto ug mahatungod sa Etiopia;

Sedan sade HERREN: "Likasom min tjänare Jesaja har gått naken och barfota och nu i tre år varit till tecken och förebild angående Egypten och Etiopien,

4 Maingon man usab ang hari sa Asiria magadala sa mga binihag gikan sa Eqipto, ug sa mga hininginlan gikan sa Etiopia, mga batan-on ug tigulang, hubo ug walay sapin, ug ang mga sampot nga wala taboni, alang sa kaulawan sa Egipto.

så skall konungen i Assyrien låta fångarna ifrån Egypten och de bortförda från Etiopien, både unga och gamla, vandra åstad nakna och barfota, med blottad bak, Egypten till blygd.

5 Ug sila mangaluya ug malibog, tungod kay sa Etiopia ang ilang paglaum ug sa Egipto ang ilang himaya.

Då skola de häpna och blygas över Etiopien, som var deras hopp, och över Egypten, som var deras stolthet.

6 Ug ang pumoluyo niining baybayong-yuta moingon nianang adlawa: Ania karon, mao man kana ang among paglaum, asa man kami mangita ug panabang aron gawson gikan sa hari sa Asiria: ug kami unsaon man namo pagkalagiw?

På den dagen skola inbyggarna här i kustlandet säga: 'Se, så gick det med dem som voro vårt hopp, med dem till vilka vi flydde, för att få hjälp och bliva räddade undan konungen i Assyrien; huru skola vi då själva kunna undkomma?'"