Esdras 9
1 Karon sa nahimo na kining mga butanga, ang mga principe mingpaduol kanako, nga nagaingon: Ang katawohan sa Israel, ug ang mga sacerdote ug ang mga Levihanon, wala mamulag sa ilang kaugalingon gikan sa mga katawohan sa mga yuta, nga nanagbuhat sa mga butang sumala sa ilang mga dulumtanan, bisan sa mga Canaanhon, sa mga Hetehanon, sa mga Peresehanon, sa mga Jebusehanon, sa mga Ammonhanon, sa mga Moabnon, sa mga Egiptohanon, ug sa mga Amorehanon.
Då nu allt detta bestäldt var, gingo till mig de öfverste, och sade: Israels folk, och Presterna, och Leviterna, äro icke afskilde ifrå folken i landen, efter deras styggelse, som är de Cananeers, Hetheers, Phereseers, Jebuseers, Ammoniters, Moabiters, Egyptiers och Amoreers.
2 Kay sila nangasawa sa ilang mga anak nga babaye alang sa ilang kaugalingon ug alang sa ilang mga anak nga lalake, nga sa ingon niini ang balaan nga binhi nagsagol sa ilang kaugalingon uban sa katawohan sa kayutaan: Oo, ang kamot sa mga principe ug sa mga magbubuot maoy mga pangulo niining pagpanglapas.
Förty de hafva tagit deras döttrar, och deras söner, och gjort den helga sädena menliga med folken i landen; och öfverstarnas och rådherrarnas hand var den första i denna missgerning.
3 Ug sa diha nga ako nakadungog niining butanga gigisi ko ang akong bisti ug ang akong kupo, ug gipangibut ko ang buhok sa akong ulo ug ang akong bungot, ug milingkod nga nalibug.
Då jag detta hörde, ref jag min kläder och min kjortel sönder, och utryckte mitt hufvudhår och skägg, och satt ensam.
4 Unya gitapok nganhi kanako ang tagsatagsa nga nagkurog tungod sa mga pulong sa Dios sa Israel, tungod sa paglapas nila nga gikan sa pagkabinihag; ug ako naglingkod nga nalibug hangtud sa halad sa kahaponon.
Och sig församlade till mig alle de som Israels Guds ord fruktade, för deras öfverträdelse, som i fängelset varit hade; och jag satt ensam allt intill aftonoffret.
5 Ug sa panahon sa halad sa kahaponon ako mitindog gikan sa akong pagpaubos, bisan uban sa akong bisti ug sa akong kupo nga ginisi; ug ako miluhod, ug gibayaw ko ang akong mga kamot ngadto kang Jehova nga akong Dios;
Och vid aftonoffret stod jag upp af min jämmer, och ref min kläder och min kjortel sönder, och föll uppå min knä, och uträckte mina händer till Herran min Gud;
6 Ug ako miingon: Oh Dios ko, ako naulaw ug nanlipaghong sa pagyahat sa akong nawong kanimo, Dios ko; kay ang among kasal-anan nagadugang ibabaw sa among ulo, ug ang among pagkamakasasala nagsasaka ngadto sa kalangitan.
Och sade: Min Gud, jag skämmes och blyges att upphäfva min ögon till dig, min Gud; ty vår missgerning är vuxen öfver vårt hufvud, och vår skuld är stor upp till himmelen.
7 Sukad sa mga adlaw sa among mga amahan kami hilabihang pagkamakasasala hangtud niining adlawa; ug tungod sa among mga kasal-anan, kami, ang among mga hari, ug ang among mga sacerdote, gipanugyan ngadto sa kamot sa mga hari sa kayutaan, ngadto sa pinuti, ngadto sa pagkabinihag, ug sa pagkainilugan, ug ngadto sa kaulawan sa nawong, hangtud niining adlawa.
Allt ifrå våra fäders tid hafve vi varit i stora skuld, allt intill denna dag; och för våra missgerningars skull äre vi, och våre Konungar och Prester, gifne i Konungarnas hand i landen, uti svärd, i fängelse, i rof, och i ansigtes blygd, såsom det går i denna dag.
8 Ug karon sa usa ka diyutay nga panahon ang gracia gipakita gikan kang Jehova nga among Dios, sa pagbilin kanamo ug usa ka salin nga makakalagiw, ug sa paghatag kanamo sa usa ka lansang diha sa iyang balaan nga dapit, aron nga ang among Dios mohatag ug kalamdag sa among mga mata, ug maghatag kanamo ug usa ka diyutay nga kinabuhi sa among pagkaulipon.
Så är oss dock nu någon liten tid nåde af Herranom vårom Gud vederfaren, att ännu något af oss är qvart blifvet, att han skulle gifva oss en nagla i sitt helga rum, och att vår Gud skulle upplysa vår ögon, och gifva oss ännu ett litet lif i vår träldom;
9 Kay kami mga ulipon; bisan pa niana ang among Dios wala mobiya kanamo sa among pagkaulipon, kondili naghatag kanamo sa mahigugmaong-kalolot sa mata sa mga hari sa Persia, sa paghatag kanamo ug bag-ong kinabuhi, sa pagpatindog sa balay sa among Dios, ug sa pag-ayo sa nangaguba niana, ug sa paghatag kanamo ug usa ka kuta sa Juda ug Jerusalem.
Förty vi äre trälar, och vår Gud hafver icke förlåtit oss, ändock vi trälar äre; och hafver böjt till oss barmhertighet för Konungarna i Persien, att de läto oss lefva, och upphöja vår Guds hus, och upprätta dess förstöring, och gifva oss en gård i Juda och Jerusalem.
10 Ug karon, Oh Dios namo, unsay among ikasulti tapus niini? kay kami mingbiya sa imong mga sugo,
Nu, hvad skole vi säga, vår Gud, efter detta? Att vi din bud öfvergifvit hafve,
11 Nga imong gisugo pinaagi sa imong mga sulogoon, nga mga manalagna, nga nagaingon: Ang yuta, diin kamo ming-adto aron sa pagpanag-iya niana, maoy usa ka mahugaw nga yuta tungod sa pagkahugaw sa mga katawohan sa kayutaan, pinaagi sa ilang mga dulumtanan, nga nagtugob niana gikan sa usang kinatumyan ngadto sa usa uban sa ilang kahugawan:
Som du genom dina tjenare Propheterna budit hafver, och sagt: Det land, som I uti kommen till att besitta det, är ett orent land, igenom folkens orenhet i landen, uti deras styggelse, med hvilken de hafva uppfyllt det med orenhet allt omkring.
12 Busa karon ayaw ipaasawa ang inyong mga anak nga babaye sa ilang mga anak nga lalake, ni magpaasawa sa ilang mga anak nga babaye alang sa inyong mga anak nga lalake, ni magpangita sa ilang pakigdait kun sa ilang pagkamauswagon sa walay katapusan; aron kamo magmalig-on, ug magkaon sa kaayo sa yuta, ug ibilin kana alang sa usa ka kabilin sa inyong mga anak sa walay katapusan.
Så skolen I nu icke gifva edra döttrar deras söner, och deras döttrar skolen I icke taga edrom sönom, och söker icke deras frid eller välfärd i evig tid; på det I skolen blifva mägtige, och äta det goda i landena, och lefva det edrom barnom till arfs i evig tid.
13 Ug sa tapus nianang tanan nga nanghitabo kanamo tungod sa among mga dautang buhat, ug tungod sa among dakung sala, sanglit nga ang among Dios nagasilot kanamo sa diyutay ra kay sa angay sa among kasal-anan, ug naghatag kanamo sa maong usa ka salin,
Och efter allt det som öfver oss kommet är för våra onda gerningars och stora synders skull, hafver du vår Gud öfversett med oss det vi illa gjort hafve, och hafver gifvit oss en förlossning, såsom det nu är för ögonen.
14 Magalapas ba kami pag-usab sa imong mga sugo, ug makigtipon sa inigsoonay uban sa mga katawohan nga nanagbuhat niining mga dulumtanan? Dili ba ikaw maligutgut kanamo hangtud nga imo kaming ut-uton, aron walay mahabilin, ni may usa nga makakalagiw?
Men vi hafve vändt oss om, och låtit din bud fara, så att vi hafve befryndat oss med desso styggelsens folke; vill du då vred vara öfver oss, tilldess det allt ute är, så att intet qvart blifver, eller ingen förlossning mer är?
15 Oh Jehova, ang Dios sa Israel, ikaw matarung man; kay kami nanghibilin nga usa ka salin nga nakagawas ingon niining adlawa: ania karon, kami ania sa imong atubangan sa among pagkamakasasala; kay walay makatindog sa imong atubangan tungod niini.
Herre, Israels Gud, du äst rättfärdig, ty vi äre igenblefne och behållne, såsom det i denna dag för ögon är; si, vi äre för dig uti vår skuld; ty fördenskull kan man intet blifva ståndandes för dig.
