Ecclesiastes 6
1 Adunay usa ka kadautan nga akong nakita ilalum sa adlaw, ug kini mabug-at sa ibabaw sa mga tawo:
Ett elände som jag har sett under solen, och som kommer tungt över människorna är det,
2 Ang tawo nga ginahatagan sa Dios sa mga katigayonan, kadato, ug kadungganan, sa pagkaagi nga siya dili makulangan alang sa iyang kalag sa tanan niyang gitinguha, apan ang Dios wala maghatag kaniya ug gahum sa pagkaon niini, kondili ang dumuloong maoy mokaon niini; kini maoy kakawangan ug usa ka sakit nga dautan.
när Gud åt någon har givit rikedom och skatter och ära, så att denne för sin räkning intet saknar av allt det han önskar sig, och Gud sedan icke förunnar honom makt att själv njuta därav, utan låter en främling få njuta därav; detta är fåfänglighet och en usel plåga.
3 Kong ang tawo manganak ug usa ka gatus ka bata, ug mabuhi sa daghang mga tuig, sa pagkaagi nga ang mga adlaw sa iyang mga tuig modaghan, apan ang iyang kalag wala mabuhong sa kaayohan, ug labut pa siya walay lubnganan; ako moingon nga ang pagkatawo sa dili pa panahon labi pang maayo kay kaniya:
Om en man än finge hundra barn och finge leva i många år, ja, om hans livsdagar bleve än så många, men hans själ icke finge njuta sig mätt av hans goda, och om han så bleve utan begravning, då säger jag: lyckligare än han är ett ofullgånget foster.
4 Kay kini moabut diha sa kakawangan ug moadto sa kangitngitan, ug ang ngalan niini ginatabonan sa kangitngitan;
Ty såsom ett fåfängligt ting har detta kommit till världen, och i mörker går det bort, och i mörker höljes dess namn;
5 Labut pa kini wala makakita sa adlaw ni makaila niini; kini adunay pahulay kay sa usa:
det fick ej ens se solen, och det vet av intet. Ett sådant har bättre ro än han.
6 Oo, bisan pa siya mabuhi sa usa ka libo ka tuig sa makaduha, ug bisan pa niana dili magapahimulos sa kaayohan, dili ba ang tanan moadto sa usa lamang ka dapit?
Ja, om han än levde i två gånger tusen år utan att få njuta något gott -- gå icke ändå alla till samma mål?
7 Ang tanan nga buhat sa tawo alang lamang sa iyang baba, ug bisan pa niana ang kahinam dili matagbaw.
All människans möda är för hennes mun, och likväl bliver hennes hunger icke mättad.
8 Kay unsay bintaha nga hibatonan sa mabuot labaw kay sa buangbuang? kun unsay anaa sa tawong kabus, nga mahibalong molakaw sa atubangan sa mga buhi?
Ty vad förmån har den vise framför dåren? Vad båtar det den fattige, om han förstår att skicka sig inför de levande?
9 Labi pang maayo ang panan-aw sa mga mata kay sa paghisalaag sa tinguha: kini usab kakawangan man ug mao ang paghakop ug hangin.
Bättre är att se något för ögonen än att fara efter något med begäret. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.
10 Bisan unsa nga diha kaniadto, ang ngalan niini nahatag na sa kanhing panahon; ug hingsayran na kong unsa ang tawo; dili makasukol siya niadtong labi pang kusgan kay kaniya.
Vad som är, det var redan förut nämnt vid namn; förutbestämt var vad en människa skulle bliva. Och hon kan icke gå till rätta med honom som är mäktigare än hon själv.
11 Sanglit adunay daghanang mga butang nga nagapadugang sa kakawangan, sa unsa man molabaw ang tawo?
Ty om man ock ordar än så mycket och därmed förökar fåfängligheten, vad förmån har man därav?
12 Kay kinsa man ang nasayud kong unsay maayo alang sa tawo sa iyang kinabuhi, sa tanang mga adlaw sa iyang kawang nga kinabuhi nga iyang ginagawi ingon sa usa ka anino? kay kinsa ba ang makasugilon sa tawo kong unsa bay mopuli kaniya ilalum sa adlaw?
Ty vem vet vad gott som skall hända en människa i livet, under de fåfängliga livsdagar som hon får framleva, lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske under solen?
