Ecclesiastes 11

1 Isalibay ang imong mga tinapay ngadto sa katubigan; kay kini hikaplagan ra nimo sa tapus ang daghang mga adlaw.

Sänd ditt bröd över vattnet, ty i tidens längd får du det tillbaka.

2 Hatagi ug usa ka bahin ang pito, oo, bisan pa ang walo; kay ikaw wala masayud kong unsa ang kadautan nga mahitabo sa ibabaw sa yuta.

Dela vad du har i sju delar, ja, i åtta, ty du vet icke vilken olycka som kan gå över landet.

3 Kong ang mga dag-um napuno sa ulan, kini nagabubo sa ilang kaugalingon sa ibabaw sa yuta; ug kong ang usa ka kahoy mapukan ngadto sa habagatan, kun ngadto sa amihanan, sa dapit diin ang kahoy mapukan didto atua man siya.

Om molnen äro fulla av regn, så tömma de ut det på jorden; och om ett träd faller omkull, det må falla mot söder eller mot norr, så ligger det på den plats där det har fallit.

4 Kadtong nagapaniid sa hangin dili makapugas; ug kadtong nagatimaan sa mga panganod dili makaani.

En vindspejare får aldrig så, och en molnspanare får aldrig skörda.

5 Ingon nga ikaw wala masayud kong unsa ang dalan sa hangin, ni giunsa pagtubo sa mga bukog sa tagoangkan niadtong nagamabdos; ingon man usab ikaw wala masayud sa buhat sa Dios nga mao ang nagahimo sa tanan.

Lika litet som du vet vart vinden far, eller huru benen bildas i den havandes liv, lika litet förstår du Guds verk, hans som verkar alltsammans.

6 Sa buntag ipugas ang imong binhi, ug sa gabii ayaw pagpunggi ang imong kamot; kay ikaw wala masayud kong hain ang mouswag, kini ba kun kana ba, kun managsama ba sila nga duruha nga maayo.

Så ut om morgonen din säd, och underlåt det ej heller om aftonen, ty du vet icke vilketdera som är gagneligast, eller om det ena jämte det andra är bäst.

7 Sa pagkamatuod ang kahayag matam-is, ug makapahimuot nga butang alang sa mga mata ang pagtan-aw sa adlaw.

Och ljuset är ljuvligt, och det är gott för ögonen att få se solen.

8 Oo, kong ang tawo magapuyo sa daghanan nga mga tuig, tugoti nga magalipay siya diha kanilang tanan; apan papahinumduma siya sa mga adlaw sa kangitngitan, kay magadaghan man sila. Ang tanan nga moabut kakawangan man.

Ja, om en människa får leva än så många år, så må hon vara glad under dem alla, men betänka, att eftersom mörkrets dagar bliva så många, är ändå allt som händer fåfänglighet.

9 Paglipay, Oh batan-on nga lalake sa imong pagkabatan-on, ug tugoti nga ang imong kasingkasing magapadasig kanimo sa mga adlaw sa imong pagkabatan-on, ug lumakaw ka sa mga dalan sa imong kasingkasing, ug sa panan-aw sa imong mga mata; apan hibaloan mo nga tungod niining tanan nga mga butanga ang Dios magadala kanimo ngadto sa paghukom.

Gläd dig, du yngling, din ungdom, och låt ditt hjärta unna dig fröjd i din ungdomstid; ja, vandra de vägar ditt hjärta lyster och så, som det behagar dina ögon. Men vet att Gud för allt detta skall draga dig till doms.

10 Busa kuhaa ang kasubo gikan sa imong kasingkasing, ug ipahilayo ang kadautan gikan sa imong unod; kay ang kabatan-on ug ang banagbanag sa kinabuhi mga kakawangan man.

Ja, låt grämelse vika ur ditt hjärta, och håll plåga borta från din kropp. Ty ungdom och blomstring är fåfänglighet.