2 Samuel 14

1 Karon si Joab, ang anak nga lalake ni Sarvia nakasabut nga ang kasing-kasing sa hari atua kang Absalom.

Men Joab, ZeruJa son, förmärkte att Konungens hjerta var vändt till Absalom.

2 Ug si Joab nagpaadto ngadto sa Tecoa, ug nagdala gikan didto usa ka manggialamong babaye, ug miingon kaniya: Ako nagahangyo kanimo, magpaka-aron-ingnon ka nga ikaw usa nga nagabalata, ug pagsul-ob ug saput sa pagbalata, ako nagahangyo kanimo, ug ayaw pagpanihog sa imong kaugalingon sa lana, apan maingon sa usa ka babaye nga dugay nang panahon nagbalata tungod sa namatay:

Och han sände bort till Thekoa, och lät hämta dädan ena kloka qvinno, och sade till henne: Jämra dig, och drag sorgkläder uppå, och smörj dig icke med oljo; utan ställ dig såsom en qvinna, den en lång tid hafver haft sorg öfver någon dödan;

3 Ug mosulod ka ngadto sa hari, ug sumulti niining paagiha kaniya. Busa si Joab nagbutang sa mga pulong sa iyang baba.

Och skall gå in till Konungen, och tala så och så med honom. Och Joab gaf henne in hvad hon säga skulle.

4 Ug sa diha nga ang babaye sa Tecoa misulti na sa hari, miduko sa iyang nawong patumong sa yuta, ug naghimo ug katahuran ug miingon: Tabang, Oh hari.

Och då Qvinnan af Thekoa ville tala med Konungenom, föll hon på sitt anlete neder på jordena, och tillbad, och sade: Hjelp mig, Konung.

5 Ug ang hari miingon kaniya: Unsay nakapasubo kanimo? Ug siya mitubag: Sa pagkamatuod ako usa ka balo, ug ang akong bana namatay na.

Konungen sade till henne: Hvad är dig? Hon sade: Jag är en enka, en qvinna som sorg hafver, och min man är död;

6 Ug ang imong sulogoon nga babaye may duruha ka anak nga lalake, ug silang duruha nanagbugno didto sa kapatagan, ug walay bisan kinsa nga nakaulang kanila, kondili ang usa mitigbas sa usa ug nakapatay kaniya.

Och din tjenarinna hade två söner; de kifvade tillhopa på markene; och efter der var ingen, som dem förtagat kunde, slog den ene den andra, och drap honom.

7 Ug, ania karon, ang tibook panimalay mitindog batok sa imong sulogoon nga babaye, ug sila miingon: Ihatag siya nga nagpatay sa iyang igsoon nga lalake, aron patyon namo siya mahitungod sa kinabuhi sa iyang igsoon nga lalake nga iyang gipatay, ug ingon man malaglag ang manununod usab. Sa ingon niini mapalong nila ang baga nga nahabilin kanako, ug dili mopabilin sa akong bana ang ngalan, ni ang salin sa ibabaw sa nawong sa yuta.

Och si, nu reser sig upp hela slägten emot dina tjenarinno, och säga: Få hit den som slog sin broder ihjäl, att vi måge dräpa honom för hans broders själ, den han dräpit hafver, och göra dig arfvingalösa; och de vilja utsläcka mina gnisto, som ännu qvar är, att minom man intet namn och ingen återlefva blifva skall på jordene.

8 Ug ang hari, miingon sa babaye: Lakaw ngadto sa imong balay, ug ako magasugo ra mahitungod kanimo.

Konungen sade till qvinnona: Gack hem, jag vill bjuda för dig.

9 Ug ang babaye sa Tecoa miingon sa hari: Ginoo ko, Oh hari, ang kasal-anan mahulog sa ibabaw nako, ug sa balay sa akong amahan; ug ang hari ug ang iyang trono mawalay sala.

Och qvinnan af Thekoa sade till Konungen: Min herre Konung, missgerningen vare uppå mig, och uppå mins faders hus; men Konungen och hans stol vare oskyldig.

10 Ug ang hari miingon: Bisan kinsa ang magasulti sa bisan unsa kanimo, dad-a siya kanako ug siya dili na mohilabut kanimo sa pag-usab.

Konungen sade: Den som emot dig talar, honom haf till mig, så skall han intet mer röra dig.

11 Unya miingon siya: Ako nagahangyo kanimo, pahinumduma ang hari kang Jehova nga imong Dios, aron ang magpanimalus sa dugo, dili na magalaglag, tingali unya ilang laglagon ang akong anak nga lalake. Ug siya miingon: Ingon nga si Jehova buhi, walay usa ka buhok sa imong anak nga lalake nga mahulog sa yuta.

Hon sade: Konungen tänke på Herran din Gud, att de blodhämnare icke varda för månge till att förderfva, och att min son icke förgörs. Han sade: Så sant som Herren lefver, skall icke ett hår falla på jordene af dinom son.

12 Unya ang babaye miingon: Pasultiha ang imong sulogoon nga babaye, ako nagahangyo kanimo, pasultiha ug usa ka pulong sa akong ginoong hari. Ug siya miingon: Padayon.

Och qvinnan sade: Låt dina tjenarinno något säga minom herra Konungenom. Han sade: Säg.

13 Ug ang babaye miingon: Nganong nagtukodtukod ka sa maong butang, batok sa katawohan sa Dios? Kay sa pagpamulong niining pulonga, ang hari maingon sa usa ka sad-an, nga niana ang hari wala magpabalik sa balay sa iyang usa ka anak nga nakakalagiw.

Qvinnan sade: Hvi hafver du ett sådant tänkt emot Guds folk, att Konungen detta sagt hafver, att han skall komma sig i skuld, och icke låta igentaga sin fördrefna?

14 Kay kinahanglan kita mamatay, ug maingon sa tubig nga nahiyabo sa yuta, nga dili na masapupo pag-usab; ni kuhaon sa Dios ang kinabuhi, kondili magahikay hinoon ug mga paagi aron kadtong nahimulag dili mahimong usa ka sinalikway gikan kaniya.

Ty vi dö döden, och förlöpe såsom vatten i jordena, det man icke uppehåller; och Gud vill icke taga lifvet bort, utan betänker sig, att det fördrefna icke också skall fördrifvet varda af honom.

15 Busa karon sa nakita nga ako nahianhi sa pagsulti niining pulonga sa akong ginoong hari, kini tungod kay ang katawohan nakapahadlok kanako: ug ang imong sulogoon nga babaye miingon: Ako karon mosulti sa hari; tingali, ang hari mohimo sa hangyo sa iyang sulogoon.

Så är jag nu kommen, till att tala med min herra Konungen dessa ord; ty folket hafver förskräckt mig; ty din tjenarinna tänkte: Jag skall tala med Konungenom; kanhända, att han gör det hans tjenarinna säger.

16 Kay ang hari mamati; aron sa pagpagawas sa iyang sulogoon gikan sa kamot sa tawo nga buot molaglag kanako, ug sa akong anak nga lalake sa tingub gikan sa panulondonsa Dios.

Ty han skall väl höra sina tjenarinno, att han hjelper mig ifrån allas deras hand, som mig, samt med minom son, ifrå Guds arf förgöra vilja.

17 Unya ang imong sulogoon nga babaye, miingon: Himoa, ako nagahangyo kanimo, nga ang pulong sa akong ginoong hari mahimong makahupay; kay sama sa manolonda sa Dios, ingon man ang akong ginoong hari sa pag-ila sa dautan ug sa maayo: ug si Jehova nga imong Dios magauban kanimo.

Och din tjenarinna tänkte: Mins herras Konungens ord skall vara mig en tröst; ty min herre Konungen är såsom en Guds Ängel, så att han kan höra godt och ondt; derföre varder ock Herren din Gud med dig blifvandes.

18 Ug ang hari mitubag ug miingon sa babaye: Ayaw pagtagoa gikan kanako, ako nagahangyo kanimo, ang butang nga akong ipangutana kanimo. Ug ang babaye miingon: Pasultiha ang akong ginoong hari karon.

Konungen svarade, och sade till qvinnona: Ljug icke för mig i det jag frågar dig. Qvinnan sade: Min herre Konungen tale.

19 Ug ang hari miingon: Ang kamot ni Joab uban ba kanimo sa tanan niini? Ug ang babaye mitubag ug miingon: Ingon nga ang imong kalag buhi, ginoo ko nga hari, walay bisan kinsa nga makapaliso sa too mong kamot kun sa wala mong kamot gikan sa butang nga gipamulong sa akong ginoong hari; kay ang imong sulogoon nga si Joab, nagsugo kanako, ug iyang gibutang kining tanang mga pulong sa baba sa imong sulogoon nga babaye;

Konungen sade: Är icke Joabs hand med dig i allo desso? Qvinnan svarade, och sade: Så sant som din själ lefver, min herre Konung, det är ingen annan, antingen på högra handen eller den venstra, utan såsom min herre Konungen sagt hafver; ty din tjenare Joab hafver detta så budit mig, och han hafver allt detta dine tjenarinno ingifvit.

20 Sa pag-usab sa kahimtang sa hitabo, ang imong sulogoon nga si Joab maoy naghimo niining butanga: ug ang akong ginoo maalam sumala sa kaalam sa usa ka manolonda sa Dios, sa pagpanghibalo sa tanang mga butang nga anaa sa yuta.

Att jag skulle så vända denna sakena, det hafver din tjenare Joab gjort; men min herre är vis såsom en Guds Ängels vishet, så att han allt vet på jordene.

21 Ug ang hari miingon kang Joab: Ania karon, nahimo ko kining butanga: busa lumakaw ka, dad-a pagbalik ang batan-ong lalake nga si Absalom:

Då sade Konungen till Joab: Si, jag hafver detta gjort; så gack nu bort, och haf pilten Absalom hem igen.

22 Ug si Joab mihapa sa yuta, ug mihatag katahuran ug gibulahan ang hari; ug si Joab miingon: Niining adlawa ang imong sulogoon nahibalo nga ako nakakaplag ug kalooy sa imong mga mata, ginoo ko, Oh hari, niini ang hari naghimo sa gipangayo sa iyang sulogoon.

Då föll Joab på sitt ansigte till jordena, och tillbad, och tackade Konungenom, och sade: I dag förmärker din tjenare, att jag hafver funnit nåd för din ögon, min herre Konung, att Konungen gör hvad hans tjenare säger.

23 Busa si Joab mibangon ug miadto sa Gessur, ug gidala si Absalom ngadto sa Jerusalem.

Så stod då Joab upp, och for till Gesur, och hade Absalom till Jerusalem.

24 Ug ang hari miingon: Tugoti nga mopauli siya sa iyang balay, apan ayaw siya patan-awa sa akong nawong. Busa si Absalom mibalik sa iyang kaugalingong balay, ug wala na makakita sa nawong sa hari.

Men Konungen sade: Låt honom gå i sitt hus igen, och icke se mitt ansigte. Och så kom då Absalom igen i sitt hus, och såg intet Konungens ansigte.

25 Karon sa tibook Israel wala nay labing dinayeg nga ingon pa kang Absalom, tungod sa iyang pagkaambongan: gikan sa lapa-lapa sa iyang tiil hangtud sa alimpulo sa iyang ulo walay ikasaway kaniya.

Och i hela Israel var icke en man så dägelig och så prislig som Absalom; ifrå hans fotabjelle upp till hans hjessa var ingen brist på honom.

26 Ug sa diha nga alotan niya ang buhok sa iyang ulo (karon ang pag-alot niini matag-katapusan sa tuig; tungod kay mabug-at kini alang kaniya busa iyang gialotan kini); gitimbang niya ang buhok sa iyang ulo sa tinagurha ka gatus ka siclo sumala sa timbangan sa hari.

Och när han skar sitt hår af; det skedde gemenliga hvart år, ty det var honom för tungt, så att man måste det afskära; så vog hans hufvudhår tuhundrade siklar, efter Konungsvigt.

27 Ug kang Absalom may nangatawo nga totolo ka mga anak nga lalake, ug usa ka anak nga babaye kansang ngalan mao si Thamar: siya maoy usa ka babaye nga maanyag ug panagway.

Och Absalom vordo födde tre söner, och en dotter; hon het Thamar, och var en dägelig qvinna.

28 Ug si Absalom mipuyo sa tibook duruha ka tuig didto sa Jerusalem; ug wala siya makakita sa nawong sa hari.

Alltså blef Absalom i tu år i Jerusalem, att han Konungens ansigte intet såg.

29 Unya gipasugoan ni Absalom si Joab, aron sa pagpadala kaniya ngadto sa hari; apan siya wala moadto kaniya: ug iyang gipaadtoan sa ikaduhang panahon, apan siya wala moadto.

Och Absalom sände efter Joab, att han skulle sända honom till Konungen; och han ville icke komma till honom. Han sände annan gången, likväl ville han icke komma,

30 Busa miingon siya sa iyang mga sulogoon: Tan-awa, ang uma ni Joab haduol sa ako, ug siya may cebada didto; lakaw, ug sunoga kana. Ug ang uma gisunog sa mga sulogoon ni Absalom.

Då sade han till sina tjenare: Ser det stycket af Joabs åker bredevid min, och han hafver der bjugg uppå; så går bort, och sticker eld deruppå. Så stucko Absaloms tjenare eld på det stycket.

31 Unya mibangon si Joab, ug miadto kang Absalom ngadto sa iyang balay, ug miingon kaniya: Nganong gisunog sa imong mga sulogoon ang akong uma?

Då stod Joab upp, och kom till Absalom i huset, och sade till honom: Hvi hafva dine tjenare stuckit eld på mitt stycke?

32 Ug si Absalom mitubag kang Joab: Ania karon, gipasugoan ko ikaw, nga nagaingon: Umanhi ka dinhi, aron paadtoon ko ikaw ngadto sa hari, sa pag-ingon: Nganong nahianhi ako gikan sa Gessur? Maayo pa kanako nga didto gihapon ako. Busa karon patan-awa ako sa nawong sa hari; ug kong adunay kasal-anan kanako, ipapatay ako niya:

Absalom sade till Joab: Si, jag sände efter dig, och lät säga dig: Kom till mig, att jag må sända dig till Konungen, och låta säga: Hvi kom jag ifrå Gesur? Det vore mig bättre, att jag ännu vore der. Så låt mig nu få se Konungens ansigte; är ock någon missgerning i mig, så dräp mig.

33 Busa si Joab miadto sa hari, ug misugilon kaniya; ug sa gipatawag niya si Absalom, siya miadto sa hari, ug giduko sa yuta ang iyang nawong sa atubangan sa hari: ug ang hari mihalok kang Absalom.

Och Joab gick in till Konungen, och sade det honom; och han kallade Absalom, att han kom in till Konungen; och han tillbad på sitt ansigte neder till jordena för Konungenom; och Konungen kysste Absalom.