2 Cronicas 20
1 Ug nahitabo sa tapus niini nga ang mga anak sa Moab, ug ang mga anak sa Ammon, ug uban kanila ang uban sa mga Ammonhanon, ming-adto batok kang Josaphat sa pagpakiggubat.
Derefter kommo Moabs barn, Ammons barn, och med dem de af Ammonim, till att strida emot Josaphat.
2 Unya may uban nga ming-abut nga mingsugilon kang Josaphat, sa pag-ingon: May ming-abut nga usa ka dakung panon batok kanimo gikan sa dagat unahan sa Siria; ug, ania karon, sila atua sa Hasason-tamar (nga mao usab ang Engedi).
Och man kom, och bådade det Josaphat, och sade: Emot dig kommer ett mägta stort tal ifrå hinsidon hafvet, af Syrien, och si, de äro i HazezonThamar, det är EnGedi.
3 Ug si Josaphat nahadlok, ug napahamutang sa iyang kaugalingon sa pagpangita kang Jehova; ug iyang gimantala ang usa ka pagpuasa sa tibook Juda.
Men Josaphat fruktade sig, och ställde sitt ansigte till att söka Herran, och lät utropa en fasto i hela Juda.
4 Ug ang Juda nagtigum sa tingub sa ilang kaugalingon, sa pagpangita ug pakitabang kang Jehova; bisan gikan sa tanang mga ciudad sa Juda sila ming-abut sa pagpangita kang Jehova.
Och Juda kom tillhopa, till att söka Herran; kommo ock utaf alla Juda städer till att söka Herran.
5 Ug si Josaphat mitindog diha sa katilingban sa Juda ug Jerusalem, sa balay ni Jehova, atubangan sa bag-ong sawang;
Och Josaphat trädde in i menigheten af Juda och Jerusalem, uti Herrans hus inför nya gården;
6 Ug siya miingon: Oh Jehova, ang Dios sa among mga amahan, dili ba ikaw mao ang Dios sa langit? Ug dili ba ikaw mao ang magbubuot sa tanang mga gingharian sa mga nasud? Ug sa imong kamot anaa ang gahum ug kusog, busa mao nga walay makaasdang kanimo.
Och sade: Herre, våra fäders Gud, äst icke du Gud i himmelen, och råder öfver all Hedningarnas rike? Och i dine hand är kraft och magt, och ingen är, som emot dig stå kan.
7 Wala ba nimo, Oh Dios, namo papahawaa ang mga pumoluyo niining yutaa gikan sa atubangan sa imong katawohan nga Israel, ug ihatag kini sa kaliwatan ni Abraham nga imong higala sa walay katapusan?
Hafver du, vår Gud, icke fördrifvit detta lands inbyggare för dino folke Israel, och hafver gifvit det Abrahams dins väns säd till evig tid;
8 Ug sila namuyo didto, ug nagtukod kanimo ug usa ka balaan nga puloy-anan didto alang sa imong ngalan, sa pag-ingon:
Så att de hafva bott deruti, och byggt dig derinne till ditt Namn en helgedom, och sagt:
9 Kong ang kadaut modangat kanato, ang espada, paghukom, kun kamatay, kun gutom, kami managtindog sa atubangan niining balaya, ug sa atubangan nimo (kay ang imong ngalan ania niining balaya), ug magatu-aw kanimo sa among kasakit, ug ikaw magapatalinghug ug magaluwas.
Om något ondt, svärd, straff, pestilentie, eller hård tid öfver oss komme, skulle vi stå för detta hus inför dig; förty ditt Namn är i desso huse; och ropa till dig i våra nöd, så ville du höra dertill och hjelpa?
10 Ug karon, tan-awa, ang mga anak sa Ammon ug sa Moab ug ang bukid sa Seir, nga dili nimo ipasulong sa Israel, sa ilang paghigula gikan sa yuta sa Egipto, apan sila mingtalikod gikan kanila, ug wala nila gun-oba;
Nu si, Ammons barn, Moab, och de af Seirs berg, öfver hvilka du icke lät Israels barn draga, då de foro utur Egypti land, utan de måste vika af ifrå dem, och icke förderfva dem;
11 Ania karon, giunsa nila ang pagbalus kanamo, sa pag-anhi aron sa pagsalikway kanamo gikan sa imong pagpanag-iya, nga imong gihatag kanamo sa pagkapanulondon.
Och si, de låta oss det umgälla, och komma till att utdrifva oss utu ditt arf, som du oss gifvit hafver.
12 Oh Dios namo, dili mo ba sila paghukman? Kay kami walay gahum batok niining dakung panon nga mianhi batok kanamo; ni mahibalo kami kong unsay pagabuhaton: apan ang among mga mata gitutuk namo kanimo.
Vår Gud, vill du icke döma dem? Ty i oss är ingen magt emot denna stora hopen, som emot oss kommer; vi vete icke hvad vi göra skole, utan vår ögon se till dig.
13 Ug ang tibook Juda mingtindog sa atubangan ni Jehova, lakip ang ilang kabataan, ang ilang mga asawa, ug ang ilang mga anak.
Och hele Juda stod för Herranom med sin barn, hustrur och söner.
14 Unya diha kang Jahaziel ang anak nga lalake ni Zacharias, anak nga lalake ni Benaias, anak nga lalake ni Jeiel, anak nga lalake ni Mathanias, ang Levihanon, sa mga anak nga lalake ni Asaph, miabut ang Espiritu ni Jehova
Men öfver Jahasiel, Sacharia son, Benaja sons, Jehiels sons, Matthania sons, den Leviten utaf Assaphs barn, kom Herrans Ande midt i menighetene;
15 Ug siya miingon: Pamati kamo, tibook Juda, ug kamong mga pumoluyo sa Jerusalem, ug ikaw hari Josaphat: Kini mao ang gipamulong ni Jehova kanimo: Ayaw kamo kahadlok, ni magmaluya tungod niining dakung panon; kay ang gubat dili inyo, kondili iya sa Dios.
Och sade: Akter härtill, hele Juda, och I Jerusalems inbyggare, och Konung Josaphat; så säger Herren till eder: I skolen icke frukta eder, eller gifva eder för denna stora hopenom; ty det striden icke I, utan Gud.
16 Ugma umadto kamo batok kanila: Ania karon, sila motungas sa tungasan sa Sis; ug makita ninyo sila sa kinatumyan sa walog, sa dili pa ang kamingawan sa Jeruel.
I morgon skolen I draga ned till dem; och si, de draga upp till Ziz, och I skolen råka dem vid bäcken, för öknene Jeruel.
17 Kamo dili kinahanglan nga makig-away niining maong gubat: magpahamutang kamo sa inyong kaugalingon, tumindog kamo sa walay lihok, ug tan-awa ang kaluwasan ni Jehova uban kaninyo, Oh Juda ug Jerusalem; ayaw kahadlok, ni magmaluya: ugma panggula kamo batok kanila: kay si Jehova magauban kaninyo.
Förty I skolen intet strida i denna sakene; allenast träder fram, och står, och ser Herrans salighet, den med eder är; Juda och Jerusalem, frukter eder intet, och gifver eder icke; i morgon drager ut emot dem. Herren är med eder.
18 Ug giyukbo ni Josaphat ang iyang ulo uban sa iyang nawong paingon sa yuta; ug ang tibook Juda ug ang mga pumoluyo sa Jerusalem nanghapa sa atubangan ni Jehova, nga nanagsimba kang Jehova.
Då böjde sig Josaphat med sitt ansigte till jordena, och hela Juda och Jerusalems inbyggare föllo neder för Herranom, och tillbådo Herran.
19 Ug ang mga Levihanon, sa mga anak sa mga Coathnon ug sa mga anak sa mga Corehanon, nanagtindog sa pagdayeg kang Jehova, ang Dios sa Israel, uban sa hataas uyamut nga tingog.
Och Leviterna utaf de Kehathiters barn, och utaf de Korinters barn, stodo upp till att lofva Herran Israels Gud med höga röst åt himmelen.
20 Ug sila mingbangon pagsayo sa pagkabuntag, ug ming-adto sa kamingawan sa Tekoa; ug sa nangadto sila si Josaphat mitindog ug miingon: Pamatia ako, Oh Juda, ug kamong mga pumoluyo sa Jerusalem: tumoo kamo kang Jehova nga inyong Dios, aron kamo mamalig-on; tohoi ang iyang mga manalagna, aron kamo manag-uswag.
Och de voro bittida uppe om morgonen, och drogo ut till den öknen Thekoa. Och då de utdrogo, stod Josaphat och sade: Hörer härtill, Juda, och I Jerusalems inbyggare: Tror uppå Herran edar Gud, så varden I trygge; och tror hans Propheter, så sker eder lycka.
21 Ug sa nakatambag na siya sa katawohan, iyang gitudlo sila nga magaawit kang Jehova, ug magadayeg sa katahum sa pagkaputli, sa nagauna sila sa kasundalohan, ug nag-ingon: Maghatag kamo ug mga pasalamat kang Jehova; kay ang iyang mahigugmaong kalolot nagapadayon sa walay katapusan.
Och han underviste folket, och satte sångare för Herranom, och dem som lofva skulle i heligom skrud, och gå för väpnade hären, och säga: Tacker Herranom, ty hans barmhertighet varar evinnerliga.
22 Ug sa diha nga nagasugod na sila sa pag-awit ug sa pagdayeg, si Jehova nagpahamutang sa mga magbabanhig batok sa mga anak sa Ammon, sa Moab, ug sa bukid sa Seir, nga ming-abut batok sa Juda; ug sila gihampak.
Och då de begynte till att tacka och lofva, lät Herren bakhären, som emot Juda kommen var, komma in på Ammons barn, Moab, och dem af Seirs berg; och de slogo dem.
23 Kay ang mga anak sa Ammon ug sa Moab nanagtindog batok sa mga pumoluyo sa bukid sa Seir, aron sa pagpatay ug paglaglag gayud kanila: ug sa diha nga nalaglag na nila ang mga pumoluyo sa Seir, ang tagsatagsa nanagtinabangay sa paglaglag sa lain.
Då stodo Ammons barn och Moab emot dem af Seirs berg, till att förspilla och nederlägga dem; och då de hade gjort ända på dem af Seirs berg, halp den ene dem andra, att de ock förderfvade sig.
24 Ug sa diha nga ang Juda miabut sa lantawan nga torre sa kamingawan, sila nanaglantaw sa panon sa katawohan; ug, ania karon, sila nanagbuy-od nga mga minatay nga nangapukan sa yuta, ug walay usa nga nakagawas.
Men då Juda kom till Mizpe vid öknen, vände de sig emot hopen; och si, då lågo de döde kroppar på jordene, så att ingen undsluppen var.
25 Ug sa diha nga si Josaphat ug ang iyang katawohan miabut aron sa pagpanguha sa inagaw gikan kanila, ilang nakita sa taliwala nila ang daghan uyamut nga mga bahandi ug mga minatay, ug mga bililhon nga alahas, nga ilang gikuha alang sa ilang kaugalingon, labaw pa kay sa ilang madala: ug totolo ka adlaw ang ilang pagpanguha sa inagaw, daghan kini kaayo.
Och Josaphat kom med sitt folk till att byta deras rof, och funno ibland dem myckna ägodelar och kläder, och kostelig tyg; och skinnade dem, så att de icke mer kunde föra, och utbytte rofvet i tre dagar; ty det var ganska mycket.
26 Ug sa ikaupat ka adlaw sila nanagtigum sa ilang kaugalingon diha sa walog sa Beraka; kay didto gidayeg nila si Jehova: busa ang ngalan niadtong dapita gitawag: Ang walog sa Beraka hangtud niining adlawa.
På fjerde dagenom kommo de tillhopa uti lofsdalenom; förty der lofvade de Herran; deraf heter det rummet lofsdal, allt intill denna dag.
27 Unya sila namauli, ang tagsatagsa ka tawo sa Juda ug sa Jerusalem, ug si Josaphat sa ilang unahan, sa pag-adto pag-usab sa Jerusalem uban sa kalipay; kay gihimo silang malipayon ni Jehova ibabaw sa ilang mga kaaway.
Alltså vände hvar och en af Juda och Jerusalem tillbaka igen, och Josaphat för dem, så att de drogo till Jerusalem med fröjd; ty Herren hade gifvit dem en glädje öfver deras fiendar;
28 Ug sila nangabut sa Jerusalem uban ang mga kinuldasan nga tulonggon ug mga alpa ug mga trompeta ngadto sa balay ni Jehova.
Och drogo in uti Jerusalem med psaltare, harpor och trummeter, till Herrans hus.
29 Ug ang kahadlok sa Dios diha sa tanang gingharian sa kayutaan, sa diha nga sila nakadungog nga si Jehova nakig-away batok sa mga kaaway sa Israel.
Och Guds fruktan kom öfver all rike i landen, då de hörde, att Herren hade stridt emot Israels fiendar.
30 Busa ang gingharian ni Josaphat malinawon; kay ang iyang Dios mihatag kaniya sa pahulay sa bisan diin nga dapit nga nagalibut.
Alltså vardt Josaphats rike stilla; och Gud gaf honom ro allt omkring.
31 Ug si Josaphat naghari ibabaw sa Juda: siya katloan ug lima ka tuig ang panuigon sa pagsugod niya paghari; ug siya naghari sa kaluhaan ug lima ka tuig sa Jerusalem: ug ang ngalan sa iyang inahan mao si Asuba ang anak nga babaye ni Silhi.
Och Josaphat regerade öfver Juda; och var fem och tretio år gammal, då han Konung vardt, och regerade fem och tjugu år i Jerusalem. Hans moder het Asuba, Silhi dotter.
32 Ug siya naglakat sa dalan ni Asa nga iyang amahan, ug wala mosimang gikan niana, nga nagbuhat niadtong matarung sa mga mata ni Jehova.
Och han vandrade uti sins faders Asa väg, och gick intet derifrå, att han ju gjorde det Herranom väl täcktes;
33 Apan ang mga dapit nga hatag-as wala gun-oba; ni ang katawohan mag-andam sa ilang kasingkasing alang sa Dios sa ilang mga amahan.
Undantagno, att de höjder icke borttagne vordo; förty folket hade ännu icke skickat sitt hjerta till deras fäders Gud.
34 Karon ang uban nga mga buhat ni Josaphat, ang nahauna ug ang katapusan, ania karon, sila nanghisulat sa kasaysayan ni Jehu ang anak nga lalake ni Hanani, nga gisal-ut sa basahon sa mga hari sa Israel.
Hvad nu mer af Josaphat sägande är, både det första och det sista, si, det är skrifvet i Jehu gerningar, Hanani sons, hvilka han upptecknat hafver uti Israels Konungars bok.
35 Ug sa tapus niini si Josaphat nga hari sa Juda nakighiusa sa iyang kaugalingon uban kang Ochozias nga hari sa Israel; ang mao nga maghihimo sa dautan:
Derefter förenade sig Josaphat, Juda Konung, med Ahasia, Israels Konung, hvilken ogudaktig var med sitt väsende.
36 Ug siya nakighiusa sa iyang kaugalingon kaniya sa pagbuhat sa mga sakayan aron sa pag-adto sa Tarsis; ug ilang gihimo ang mga sakayan sa Esiongeber.
Och han samfällde sig med honom till att göra skepp, att de skulle fara till sjös; och skeppen gjorde de i EzionGeber.
37 Unya si Eliezer ang anak nga lalake ni Dodava sa Maresa nagtagna batok kang Josaphat, nga nagaingon: Tungod kay ikaw nakighiusa sa imong kaugalingon uban kang Ochozias, gigun-ob ni Jehova ang imong mga buhat. Ug ang mga sakayan nangaguba, mao nga sila wala na makaadto sa Tarsis.
Men Elieser, Dodava son af Maresa, spådde emot Josaphat, och sade: Derföre, att du hafver förenat dig med Ahasia, hafver Herren omintetgjort din verk. Och skeppen vordo sönderslagne, och kunde intet till sjös fara.
