2 Cronicas 19
1 Ug si Josaphat ang hari sa Juda mipauli ngadto sa iyang balay sa Jerusalem sa kalinaw.
Men Josaphat, Juda Konung, kom hem igen med frid till Jerusalem.
2 Ug si Jehu ang anak nga lalake ni Hanani nga manalagna migula sa pagsugat kaniya, ug miingon kang Josaphat nga hari: Motabang ba ikaw sa dautan, ug mahagugma kanila nga nagadumot kang Jehova? tungod niining butanga ang kaligutgut anaa sa ibabaw nimo gikan sa atubangan ni Jehova.
Och gick ut emot honom. Jehu, Hanani son, Siaren, och sade till Konung Josaphat: Skulle du så hjelpa den ogudaktiga, och älska dem som Herran hata? Och fördenskull är öfver dig Herrans vrede.
3 Apan bisan pa niini may mga maayong mga butang nga nakita diha kanimo, niana imong gikuha ang Asherim gikan sa yuta ug gibutang mo ang imong kasingkasing sa pagpangita sa Dios.
Så är dock likväl något godt funnet i dig, att du hafver borthäfvit de lundar utu landena, och hafver skickat ditt hjerta till att söka Gud.
4 Ug si Josaphat nagpuyo sa Jerusalem: ug migula siya pag-usab ngadto sa taliwala sa katawohan sukad sa Beer-seba ngadto sa kabungtoran sa Ephraim, ug gidala sila pagbalik ngadto kang Jehova, ang Dios sa ilang mga amahan.
Alltså blef Josaphat i Jerusalem. Och han drog åter ut ibland folket, allt ifrå BerSeba, och in uppå Ephraims berg, och igenkallade dem till Herran deras fäders Gud.
5 Ug siya nagabutang sa mga maghuhukom sa yuta sa tanang mga kinutaang ciudad sa Juda, sa usa ug usa ka ciudad.
Och han beställde domare i landena uti alla Juda fasta städer, ju några uti hvar stad;
6 Ug miingon sa mga maghuhukom: Hunahuna-a ug unsay inyong pagabuhaton: kay kamo dili magahukom alang sa tawo, apan alang kang Jehova; ug siya magauban kaninyo sa paghukom.
Och sade till domarena: Ser till hvad I gören; förty I hållen icke menniskodom, utan Herrans, och han är med eder i domen.
7 Busa karon himoa nga ang pagkahadlok kang Jehova moanha sa ibabaw kaninyo; pamati ug buhata kana: kay walay kadautan kang Jehova nga atong Dios, ni may pagpasulabi sa mga tawo, ni may pagdawat sa mga hiphip.
Derföre, låter Herrans fruktan vara när eder. Tager eder vara, och görer så; ty när Herranom vårom Gud är ingen orätt, eller anseende till personer, ej heller tager han gåfvor.
8 Labut pa gibutang ni Josaphat didto sa Jerusalem ang uban sa mga Levihanon ug ang mga sacerdote, ug ang mga pangulo sa mga kabalayan sa mga amahan sa Israel, aron sa paghukom alang kang Jehova, ug alang sa paghusay sa mga pagkabingkil. Ug sila namalik ngadto sa Jerusalem.
Ock satte Josaphat i Jerusalem utaf Leviterna och Presterna, och utaf de öfversta fäderna i Israel, öfver Herrans dom och saker, och lät dem bo i Jerusalem;
9 Ug iyang gisugo sila, sa pag-ingon. Sa ingon niini buhaton ninyo sa pagkahadlok kang Jehova, sa pagkamati numanon, ug sa usa ka hingpit nga kasingkasing.
Och böd dem och sade: Görer alltså uti Herrans fruktan, med tro och rätto hjerta.
10 Ug kong may pagkabingkil nga mahidangat kaninyo gikan sa inyong kaigsoonan nga nagpuyo sa ilang mga ciudad, dugo batok sa dugo, Kasugoan batok sa sugo, kabalaoran ug mga tulo manon, kamo magapasidaan kanila, nga sila dili magpakasala kang Jehova, ug nga sa ingon niini ang kaligutgut modangat sa ibabaw ninyo ug sa inyong kaigsoonan: kini buhata ug kamo dili mahimong sad-an.
Uti alla de saker, som komma till eder ifrån edra bröder, som bo i sina städer, emellan blod och blod, emellan lag och bud, emellan seder och rätter, skolen I undervisa dem, att de icke förbryta sig emot Herran, och en vrede må komma öfver eder, och edra bröder; görer alltså, så varden I icke brottslige.
11 Ug, ania karon, si Amarias ang labawng sacerdote anaa sa ibabaw ninyo sa tanang mga hinungdan ni Jehova; ug si Sebadias ang anak nga lalake ni Ismael, ang magbubuot sa balay sa Juda, sa tanang mga hinungdan sa hari: ang mga Levihanon usab mahimong mga punoan sa atubangan ninyo. Pagmaisugon kamo, ug si Jehova magauban sa maayo.
Si, Amaria Presten är öfverste öfver eder i alla Herrans saker; så är Sebadia, Ismaels son, Förste i Juda hus, i alla Konungssaker; så hafven I ämbetsmän Leviterna för eder. Varer tröste, och görer så, och Herren varder blifvandes med dem goda.
