Zacarias 6
1 Unya milingi ako ug miyahat ug akong nakita ang upat ka mga karwahe nga mitungha taliwala sa duha ka bukid; ug hinimo sa bronsi ang duha ka bukid.
Och jag lyfte åter min ögon upp, och såg; och si, der voro fyra vagnar, som gingo ut emellan tu berg; och bergen voro af koppar.
2 Adunay pula nga mga kabayo ang unang karwahe, ang ikaduhang karwahe adunay itom nga mga kabayo,
För första vagnen voro röde hästar; för den andra vagnen voro svarte hästar;
3 adunay puti nga mga kabayo ang ikatulong karwahe, ug ang ikaupat nga karwahe adunay kabang nga mga kabayo.
För den tredje vagnen voro hvite hästar; för den fjerde vagnen voro brokote, starke hästar.
4 Busa mitubag ako ug miingon sa anghel nga nakigsulti kanako, “Unsa man kini, akong agalon?”
Och jag svarade, och sade till Ängelen, som med mig talade: Min Herre, ho äro desse?
5 Mitubag ang anghel ug miingon kanako, “Mao kini ang upat ka mga hangin sa langit nga migawas gikan sa dapit diin sila nanindog atubangan sa Ginoo sa tibuok kalibotan.
Ängelen svarade, och sade till mig: Det äro de fyra väder under himmelen, som utgå, att de framträda skola för honom, som råder öfver all land.
6 Moadto ang itom nga mga kabayo sa amihanan nga nasod; moadto ang puting mga kabayo sa kasadpang nasod; unya moadto ang kabang nga mga kabayo sa habagatang nasod.”
Der de svarte hästarna före voro, de gingo norråt, och de hvite gingo efter dem; men de brokote gingo söderåt.
7 Miadto ug nangita kining kusgan nga mga kabayo ug gilibot ang tibuok kalibotan, busa miingon ang anghel, “Lakaw ug libota ang kalibotan!” ug milakaw sila sa tibuok kalibotan.
De starke gingo, och drogo omkring, så att de foro igenom all land; och han sade: Går åstad, och drager igenom landet. Och de drogo igenom landet.
8 Unya misangpit sila kanako ug miingon, “Tan-awa kadtong mangadto sa amihanang nasod; pagamaymayan nila ang akong espiritu mahitungod sa amihanang nasod.”
Och han kallade mig, och talade med mig, och sade: Si, de som norråt draga, de låta min Anda hvilas i nordlandena.
9 Busa miabot ang pulong ni Yahweh kanako, ug miingon,
Och Herrans ord skedde till mig, och sade:
10 “Kuhaa ang halad gikan sa mga bihag—gikan kang Heldai, Tobia, ug Jedaya—ug adto sa samang adlaw ug isulod sa balay ni Josia nga anak nga lalaki ni Zefania, nga gikan sa Babylon.
Tag af fångomen, nämliga af Heldai och af Tobia, och af Jedaja; och kom du, på den samma dagen, och gack in uti Josia, Zephania sons hus, hvilke af Babel komne äro.
11 Unya kuhaa ang plata ug bulawan, pagbuhat ug korona ug ibutang kini sa ulo ni Josue nga anak nga lalaki ni Jehozadak, nga labawng pari.
Men tag silfver och guld, och gör ( två ) kronor, och sätt dem uppå Josua, dens öfversta Prestens, hufvud, Jozadaks sons;
12 Pakigsulti kaniya ug pag-ingon, 'Miingon niini si Yahweh nga labawng makagagahom: Kini nga tawo, Sanga ang iyang ngalan! Modako siya diin siya nahimutang ug unya itukod ang templo ni Yahweh!
Och säg till honom: Detta säger Herren Zebaoth: Si, der är en man, som heter Zemah; under honom skall det gro, och han skall bygga Herrans tempel.
13 Siya mao ang mopatukod sa templo ni Yahweh ug ibayaw ang katahom niini; unya molingkod siya ug magdumala diha sa iyang trono. Mahimo siyang pari sa iyang trono ug ang panagsabot sa kalinaw maanaa taliwala sa duha.
Ja, Herrans tempel skall han bygga; han skall bära skruden, och skall sitta och råda på sinom stol; skall också vara en Prest på sinom stol, och der skall frid vara emellan dem båda.
14 Ipahimutang ang korona sa templo ni Yahweh aron sa pagpasidungog kang Heldai, Tobia, ug Jedaya ug ingon nga paghinumdom sa pagkamanggihatagon sa anak nga lalaki ni Zefania.
Och kronorna skola vara Helem, Tobia, Jedaja, och Hen, Zephania sone, till en åminnelse i Herrans tempel.
15 Unya moabot kadtong tua sa halayo ug motukod sa templo ni Yahweh, busa masayran ninyo nga gipadala ako ni Yahweh nga labawng makagagahom diha kaninyo; tungod kay mahitabo lamang kini kung tinud-anay kamong maminaw sa tingog ni Yahweh nga inyong Dios!”
Och de skola komma fjerranefter, som uppå Herrans tempel bygga skola. Så skolen I förnimma, att Herren Zebaoth mig till eder sändt hafver; och det skall ske, så framt I hörande varden Herrans edars Guds röst.
