Awit sa mga Awit 7

1 Pagkaanindot sa imong mga tiil diha sa imong mga sandalyas, anak nga babaye sa prinsipe! Ang porma sa imong mga paa sama sa mga mutya, ang buhat sa mga kamot sa usa ka hanas nga mangkukulit.

Huru dägelig är din gång i skorna, du Förstas dotter! Dina länder stå lika vid hvarandra, såsom tu spann, de ens mästares hand gjort hafver.

2 Ang imong pusod sama sa lingin nga yahong; ug dili unta kini makulangan sa gisagol nga bino. Ang imong tiyan sama sa pundok sa trigo nga gipalibotan ug mga lirio.

Din nafle är såsom en rund skål, den aldrig dryck fattas; din buk är såsom en hvetehop, omsatt med roser.

3 Ang imong duha ka suso sama sa duha ka nating binaw, kaluha sa lagsaw.

Din tu bröst äro såsom två unge råtvillingar;

4 Ang imong liog sama sa tore nga gikan sa tango sa elepante; ang imong mga mata sama sa linaw sa Heshbon duol sa ganghaan sa Bath Rabbim. Ang imong ilong sama sa tore sa Lebanon nga nag-atubang sa Damascus.

Din hals är såsom ett elphenbenstorn, din ögon äro såsom de dammar i Hesbon vid den porten Bathrabbim; din näsa är såsom tornet af Libanon, hvilket sig vänder emot Damascon;

5 Ang imong ulo sama sa Carmel; dagtom tapol ang imong buhok sa ulo. Ang hari nabihag sa mga salapid niini.

Ditt hufvud står på dig såsom Carmel; håret på ditt hufvud är såsom Konungens purpur i fållar bunden.

6 Pagkatahom ug pagkamahigugmaon mo gayod, hinigugma, inubanan sa imong kalipay!

Huru dägelig och huru ljuflig äst du, kära, i vällust!

7 Ang imong katas-on sama kaanindot ug barog sa kahoy nga palmera, ug ang imong mga suso sama sa pongpong sa mga bunga.

Din längd är lik vid ett palmträ; och din bröst vid vindrufvor.

8 Naghunahuna ako, “Gusto ko nga mokatkat niana nga kahoy nga palmera; Mokupot ako sa matag sanga niini.” Hinaot nga ang imong mga suso mahisama sa pungpong sa mga ubas, ug ang kahumot sa imong ilong mahisama sa mga apricot.

Jag sade: Jag måste stiga upp i palmträt, och fatta dess qvistar; låt din bröst vara såsom drufvor på vinträ, och lukten af dine näso såsom äple;

9 Ang imong baba mahisama sa labing maayo nga bino, nga mihinayhinay ug awas sa akong hinigugma, nga nagpadailos sa atong mga ngabil ug mga ngipon. Nakigsulti ang batan-ong babaye sa iyang hinigugma.

Och din hals såsom godt vin, det minom vän lätteliga ingår; och tala om gammal ärende.

10 Ako iya man sa akong gihigugma, ug nagtinguha siya kanako.

Min vän är min, och han håller sig ock till mig.

11 Dali, akong hinigugma, mangadto kita sa bukid; didto kita mangatulog sa mga baryo.

Kom, min vän, låt oss gå ut på markena, och vistas i landsbyarna;

12 Mobangon kita ug sayo ug moadto sa parasan; tan-awon nato kung nangudlot ang mga paras, kung namukhad ang ilang bulak, ug kung namulak na ang mga granada. Didto akong ihatag kanimo ang akong gugma.

Att vi måge bittida uppstå till vingårdarna, och få se, om vinträt blomstras, och hafver fått knoppar; om de granatäple utgångne äro; der vill jag gifva dig min bröst.

13 Ang mga mandragora nagahatag sa ilang kahumot; didto sa pultahan diin kita nagpuyo anaa ang tanan nga nagkalainlaing matang sa pinili nga mga prutas, bag-o ug daan, nga akong gitipigan alang kanimo, akong hinigugma.

Liljorna gifva sin lukt, och för våra dörr allahanda ädla frukter; min vän, jag hafver bevarat åt dig både nytt och gammalt.