Mga Salmo 73

1 Ang salmo ni Asaf. Tinuod gayod nga ang Dios maayo ngadto sa Israel, niadtong adunay putli ug kasingkasing.

En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.

2 Apan alang kanako, hapit madalin-as ang akong mga tiil; ang akong mga tiil hapit madalin-as samtang ako naglakaw

Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.

3 tungod kay nasina ako sa mga garboso sa dihang nakita ko ang pag-uswag sa mga daotan.

Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.

4 Tungod kay wala silay kasakitan hangtod sa ilang kamatayon, apan mga kusgan (sila) ug maayo ang ginakaon.

Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.

5 Gawasnon (sila) gikan sa mga kabug-aton sa ubang tawo; wala (sila) gisakit sama sa ubang tawo.

De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.

6 Ang garbo gidayandayan kanila sama sa kuwentas sa ilang liog; ang kasamok gibisti kanila sama sa kupo.

Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.

7 Tungod sa pagkabuta miabot ang sala; ang daotang mga panghunahuna milahos sa ilang mga kasingkasing.

De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.

8 Nagbugalbugal (sila) ug nagsulti ug daotan; sa ilang pagkagarboso nagbahad (sila) sa pagdaugdaog.

De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.

9 Ang ilang mga baba nagsulti batok sa kalangitan, ug ang ilang mga dila nagmartsa sa tibuok kalibotan.

Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.

10 Busa mibalik ang iyang katawhan ngadto kanila ug ang kadagaya sa katubigan nahubas.

Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;

11 Miingon (sila) “Giunsa man pagkasayod sa Dios? Aduna bay kahibalo diha sa Labing Halangdon?”

Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?

12 Timan-i kini: mga daotan kini nga katawhan; kanunay silang walay pagpakabana, nahimong hilabihan ka dato.

Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.

13 Tinuod gayod nga kawang lamang nga akong gipanalipdan kining akong kasingkasing ug gihugasan ang akong mga kamot sa pagkawalay sala.

Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;

14 Tungod kay sa tanang adlaw gisakit ako ug gipanton sa matag buntag.

Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?

15 Kung misulti ako, “Akong isulti kining mga butanga,” unya akong gibudhian kining kaliwatan sa imong mga anak.

Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.

16 Bisan gisulayan ko sa pagsabot kining mga butanga, lisod kaayo kini alang kanako.

Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;

17 Unya miadto ako sa puluy-anan sa Dios ug nasabtan ko ang ilang dangatan.

Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.

18 Tinuod gayod gibutang nimo (sila) sa danlog nga mga dapit; gihatod nimo (sila) sa kalaglagan.

Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.

19 Naunsa nga nahimo silang kamingawan sa usa ka higayon! Moabot ang ilang kataposan ug matapos (sila) sa makalilisang nga paagi.

Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.

20 Sama (sila) sa damgo nga sa pagkahuman ang tawo mahigmata; O Ginoo, sa dihang ikaw mobangon, dili na nimo hunahunaon kadtong mga damgoha.

Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.

21 Tungod kay ang akong kasingkasing nagmasulob-on, ug nasamdan ako pag-ayo.

Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;

22 Usa ako ka walay alamag ug kulang sa panabot; sama lang ako sa usa ka walay pagbati nga mananap sa imong atubangan.

Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.

23 Apan kanunay akong magauban kanimo; gigunitan mo ang akong tuong kamot.

Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.

24 Giyahi ako sa imong mga tambag ug human niana dawata ako sa himaya.

Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.

25 Kinsa may ako nga anaa sa langit apan ikaw? Walay bisan usa sa kalibotan nga akong gitinguha kung dili ikaw.

När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.

26 Ang akong unod ug ang akong kasingkasing maluya man, apan ang Dios mao ang kusog sa akong kasingkasing hangtod sa kahangtoran.

Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.

27 Kadtong halayo gikan kanimo mangalaglag; gun-obon mo kadtong tanan nga wala nagmatinud-anon kanimo.

Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.

28 Apan alang kanako, ang gikinahanglan kong buhaton mao ang pagdangop kanimo Dios. Gihimo nakong dalangpanan si Yahweh nga Ginoo. Akong imantala ang tanan nimong gibuhat.

Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.